Sök nyckelord

Sökresultat rättsfall

Rättsfall baserat på valda nyckelord.

Preklusion
Hittade 30 rättsfall

Målnummer

T 2247-12

Domstol

Högsta domstolen

Avgörandedatum

2014-03-07

Referatnummer

NJA 2014 s. 114
NJA 2014:14

Sammanfattning

En skattefordran kan prekluderas enligt lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer. Frågan huruvida kännedom föreligger om fordringen ska bedömas på samma sätt som när det gäller andra fordringar.

Hänvisade publiceringar

NJA 1944 s. 435

Lagrum

6 § lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer

Aktuella lagrum

Målnummer

ÖH 2115-13

Domstol

Svea hovrätts hyresrättsliga avgöranden

Avgörandedatum

2013-06-12

Referatnummer

RH 2013:66

Sammanfattning

Hyresnämndsmål. Fråga om tillämpningen av preklusionsbestämmelsen i 12 kap. 51 § andra stycket jordabalken. Hovrätten har funnit att en hyresvärd inte kan åberopa betalningsförsummelser som ligger i tiden före ett tidigare beslut om förlängning av hyresavtalet som grund för sin talan. Den helhetsbedömning som ska göras vid en prövning enligt 12 kap. 46 § första stycket jordabalken kan dock innefatta försummelser av hyresgästen under hela den tid som hyresförhållandet varat. Hovrätten konstaterar också att även beslut i enlighet med parternas överenskommelse och en överenskommelse som har stadfästs av hyresnämnden är beslut i bestämmelsens mening och leder till preklusion av omständigheter som kunnat åberopas i det tidigare målet.

Förarbete

Prop. 1973:23 s. 178

Hänvisade publiceringar

Rättsfall från Bostadsdomstolen, RBD 1987:9

Lagrum

12 kap. 46 § första stycket och 51 § andra stycket jordabalken (1970:994)

Målnummer

2003-11

Domstol

Kammarrätten i Stockholm

Avgörandedatum

2012-12-11

Referatnummer

RK 2012:4

Sammanfattning

En part som ansöker om tvistlösning hos PTS hävdar att avtalsvillkor ska regleras från en tidpunkt som ligger före den tidpunkt då ansökan om tvistlösning lämnades in. I denna situation ska, om parterna inte är ense, en bevisregel tillämpas enligt vilken den part som söker tvistlösning ska visa att det förelegat en tvist vid den tidigare tidpunkten. Denna bevisregel står inte i strid med artikel 20 i ramdirektivet.

Förarbete

Prop. 1996/97:61 s. 101
Prop. 2002/03:110 s. 302
Prop. 2006/07:119
SOU 2006:88 s. 266

Hänvisade publiceringar

Högsta domstolens avgörande i mål nr Ö 1942-10 den 11 juli 2012

Lagrum

7 kap. 10 § och 8 kap. 24 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation
32 a § och 33 § telelagen (1997:397)
Artikel 20 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 717/2007 av den 27 juni 2007 (ramdirektivet)

Aktuella lagrum

1997:397 32 a §
1997:397 33 §
2003:389 7 kap. 10 §
2003:389 8 kap. 24 §

Målnummer

T 221-12

Domstol

Svea hovrätt

Avgörandedatum

2012-11-30

Referatnummer

RH 2013:30

Sammanfattning

Fastställelsetalan angående skiljemäns behörighet enligt 2 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande. Fråga om bolags rätt att göra invändning mot skiljenämndens behörighet är prekluderad enligt reglerna i 34 § andra stycket samma lag. Vid bedömningen av utgångspunkten för preklusionsfristen beaktar hovrätten när bolaget bort ha blivit uppmärksamt på att motparten var en annan juridisk person än den som bolaget ansåg vara part i skiljeavtalet, trots att det inte visats att bolaget haft faktisk insikt om motpartens identitet. Hovrätten anser att bolagets invändning om skiljenämndens bristande behörighet framställdes för sent för att kunna prövas i en klanderprocess; att bolaget förlorat rätten att klandra skiljedomen innebär att skiljenämnden också varit behörig.

Förarbete

Prop. 1998/99:35 s. 149 och 236

Hänvisade publiceringar

RH 2009:55

Lagrum

34 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande

Litteratur

Skiljemannarätt, s. 296
International Commercial Arbitration in Sweden, s. 186
Skiljeförfarande, andra upplagan, s. 543 och 909 f
Svensk Juristtidning 1977 s. 717
the Arbitrators Mandate, s. 326 f.

Aktuella lagrum

Målnummer

4315-10

Domstol

Kammarrätten i Stockholm

Avgörandedatum

2012-03-19

Referatnummer

RK 2012:1

Sammanfattning

Fråga om betydelsen av Post- och telestyrelsens tillvägagångssätt vid revidering av myndighetens s.k. hybridmodell för beräkning av kostnader som ska ligga till grund för kostnadsorienterade priser, när myndigheten senare utövar tillsyn över den förpliktade operatörens tillämpning av modellen. Tillika fråga om preklusion av omständigheter som först i kammarrätten åberopats av den myndighet som fattat det överprövade beslutet.

Förarbete

Prop. 1971:45 s. 100
Prop. 1988/89:95 s. 43 f.
Prop. 2006/07:119 s. 31 ff. och 47 f.
PTS föreskrifter (PTSFS 2004:5) och (PTSFS 2011:1)

Hänvisade publiceringar

RK 2010:3
RK 2011:1
NJA 1995 s. 41

Lagrum

4 kap. 11 §, 7 kap. 5 § samt 8 kap. 6 § och 24 § andra stycket lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation
13 kap. 3 §, 17 kap. 3 § och 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken (1942:740)

Aktuella lagrum

2003:389 4 kap. 11 §
2003:389 7 kap. 5 §
2003:389 8 kap. 24 §
2003:389 8 kap. 6 §