Alla rättsfall som refererar till Miljöbalk (1998:808).
M 8238-12
Mark- och miljööverdomstolen
2013-02-13
MÖD 2013:7
Avvisad ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk m.m. inom område med förordnande om landskapsbildsskydd ----- Ett vindkraftverk skulle uppföras i ett område som omfattas av ett förordnande om landskapsbildsskydd meddelat enligt naturvårdslagen. Enligt naturvårdslagen krävdes inte ett tillstånd enligt förordnandet om en tillåtlighetsprövning i stället skedde enligt miljöskyddslagen. Mark- och miljööverdomstolen fann, i likhet med mark- och miljödomstolen, att tillåtligheten av ett vindkraftverk som är anmälningspliktigt enligt 9 kap. miljöbalken prövas inom ramen för anmälningsärendet och att prövningen motsvarar en tillåtlighetsprövning enligt miljöskyddslagen. Mark- och miljööverdomstolen, som konstaterade att något särskilt tillstånd enligt förordnandet om landskapsbildsskydd därmed inte krävs, fastställde mark- och miljödomstolens dom. I målet var även fråga om länsstyrelsen haft rätt att överklaga mark- och miljödomstolens dom. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade först att eftersom det var kommunen som till förmån för allmänna intressen hade överklagat länsstyrelsens beslut får länsstyrelsen inte ställning som part i processen med stöd av 5 kap. 2 § lagen om mark- och miljödomstolar. Länsstyrelsens intresse av att få prövat om en anmälningspliktig vindkraftverksamhet ska prövas enligt ett förordnande om landsskapsbildsskydd, ansågs dock röra länsstyrelsen på ett sådant sätt att klagorätt förelåg enligt 16 kap. 12 § miljöbalken.
RÅ 2002 ref. 68
RÅ 2008 ref. 4
Högsta domstolens beslut 2013-01-18 i mål nr T 1470-12
19 § naturvårdslagen (1964:822)
5 kap. 2 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar
16 kap. 12 § miljöbalken (1998:808)
Landsskapsbild Landskapsbildsskydd Vindkraftverk Anmälan Anmälningspliktig Tillståndspliktig Tillåtlighet Part Klagorätt
M 7772-12
Mark- och miljööverdomstolen
2013-01-22
MÖD 2013:2
Placering av avfallsbehållare ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att ett beslut om att en fastighets avfallsbehållare skulle placeras på lämpligt sätt i samråd med renhållningsverket inte var förenligt med den kommunala renhållningsskyldigheten eftersom beslutet i praktiken innebar att någon plats för avhämtning av avfall inte hade anvisats. Renhållningsstyrelsens beslut undanröjdes därför och målet visades åter för förnyad prövning.
15 kap. 8 § första stycket miljöbalken (1998:808)
M 1004-12
Mark- och miljööverdomstolen
2013-01-15
MÖD 2013:16
Tillstånd till miljöfarlig verksamhet genom användande av avfallsmassor för efterbehandlingsåtgärder ----- En verksamhetsutövare ansökte om tillstånd att fylla ut en tidigare täkt för alunskiffer med avfallsmassor i syfte att skapa en verksamhetsyta. En fråga i målet var om förfarandet skulle ses som bortskaffande eller återvinning av avfall. Mark- och miljööverdomstolen fann att åtgärden var att bedöma som återvinningsförfarande och att åtgärden med villkor som innebar att massorna i huvudsak skulle motsvara kraven för inert avfall kunde tillåtas.
MÖD 2007:29
2 kap. 3 §, 5 § och 6 § miljöbalken (1998:808)
4 § avfallsförordningen (2011:927)
3 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall
NFS 2004:10
NFS 2004:10
M 7995-11
Mark- och miljööverdomstolen
2012-12-19
MÖD 2012:59
Regresstalan om ersättning för efterbehandlingskostnader m.m. ----- Efter köp av en fastighet på vilken bedrivits industriell verksamhet sedan början av 1900-talet har en större petroleumförekomst upptäckts i marken. En byggnad (f.d. textilfabrik) har rivits av köparen i syfte att exploatera marken för bostadsändamål. Efter sanering av fastigheten har köparen väckt talan och regressvis yrkat ersättning för dessa kostnader av säljaren. Säljaren har i genstämning yrkat fastställelse av att bolaget på grund av en friskrivningsklausul inte är skyldigt att betala ersättning för efterbehandlingskostnaderna. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att mark- och miljödomstol är behörig att pröva de köprättsliga invändningarna. I målet har bevisning åberopats om oljeförekomstens ålder och frågor om bevisbörda m.m. har aktualiserats. Båda parter har betraktats som verksamhetsutövare som bidragit till föroreningen. Vid fördelningen av det solidariska ansvaret har bolaget som utfört saneringen bedömts skyldig att stå för den andel av kostnaden som belöper på bolagets verksamhetstid (3 år jämfört med 15 år).
NJA 2012 s. 125
NJA 2010 s. 54
13 kap. 2 § och 6 § och 14 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)
10 kap. och 21 kap. 1 § 1 st. 7 miljöbalken (1998:808)
8 § lag (1998:811) om införande av miljöbalken
Jämkning Rättegångshinder Blandade mål Fastställelsetalan Jordabalken Friskrivningsklausul Undersökningsplikt Reklamation Kumulation Lis pendens Köprättsligt felansvar Bevisbörda Bevisvärdering Beviskrav Domstols behörighet Sanering Efterbehandling Efterbehandlingsansvar Efterbehandlingskostnader Verksamhetsutövare Regresstalan Solidariskt ansvar Oljepanna Eldningsolja Svavelhalt Bioslurpning
Ö 4925-11
Högsta domstolen
2012-12-18
NJA 2012 s. 921
NJA 2012:87
Mark- och miljödomstolen har gett tillstånd till en gruppstation med vindkraftverk till havs, cirka 11-12 km från kusten. Boende på kusten har med hänsyn till det stora avståndet inte ansetts vara berörda av tillståndet och har därför inte haft rätt att överklaga tillståndsdomen. En ideell förening har inte heller haft rätt att överklaga, eftersom föreningen ansetts inte bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt att den representerar allmänheten för att bevaka allmänna naturskydds- och miljöskyddsintressen.
Taggen Vindpark
EU-domstolens dom den 15 oktober 2009 i mål C-263/08, Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening, REG 2009, s. I-9967
EU-domstolens dom den 8 mars 2011 i mål C-240/09, Lesoochranárske zoskupenie VLK
EU-domstolens dom den 12 maj 2011 i mål C-115/09, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Landesverband Nordrhein-Westfahlen eV.
NJA 2004 s. 590 I och II
NJA 2010 s. 419
16 kap. 12 § och 13 § miljöbalken (1998:808)
Artikel 11 Europaparlamentets och Rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (MKB-direktivet)