Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 4093-22
Mark- och miljööverdomstolen
2022-12-16
MÖD 2022:26
Klagorätt ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att ägarna till en enbostadsfastighet för vilken en kommun fått dispens att fånga mindre vattensalamandrar på borde ha behandlats som parter vid länsstyrelsens handläggning av ärendet. Målet har därför återförvisats till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
MÖD 2015:8
NJA 2004 s. 590
15 § artskyddsförordningen (2007:845)
25 § förvaltningslagen (2017:900)
16 kap. 12 § miljöbalken (1998:808)
M 8238-12
Mark- och miljööverdomstolen
2013-02-13
MÖD 2013:7
Avvisad ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk m.m. inom område med förordnande om landskapsbildsskydd ----- Ett vindkraftverk skulle uppföras i ett område som omfattas av ett förordnande om landskapsbildsskydd meddelat enligt naturvårdslagen. Enligt naturvårdslagen krävdes inte ett tillstånd enligt förordnandet om en tillåtlighetsprövning i stället skedde enligt miljöskyddslagen. Mark- och miljööverdomstolen fann, i likhet med mark- och miljödomstolen, att tillåtligheten av ett vindkraftverk som är anmälningspliktigt enligt 9 kap. miljöbalken prövas inom ramen för anmälningsärendet och att prövningen motsvarar en tillåtlighetsprövning enligt miljöskyddslagen. Mark- och miljööverdomstolen, som konstaterade att något särskilt tillstånd enligt förordnandet om landskapsbildsskydd därmed inte krävs, fastställde mark- och miljödomstolens dom. I målet var även fråga om länsstyrelsen haft rätt att överklaga mark- och miljödomstolens dom. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade först att eftersom det var kommunen som till förmån för allmänna intressen hade överklagat länsstyrelsens beslut får länsstyrelsen inte ställning som part i processen med stöd av 5 kap. 2 § lagen om mark- och miljödomstolar. Länsstyrelsens intresse av att få prövat om en anmälningspliktig vindkraftverksamhet ska prövas enligt ett förordnande om landsskapsbildsskydd, ansågs dock röra länsstyrelsen på ett sådant sätt att klagorätt förelåg enligt 16 kap. 12 § miljöbalken.
RÅ 2002 ref. 68
RÅ 2008 ref. 4
Högsta domstolens beslut 2013-01-18 i mål nr T 1470-12
19 § naturvårdslagen (1964:822)
5 kap. 2 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar
16 kap. 12 § miljöbalken (1998:808)
Landsskapsbild Landskapsbildsskydd Vindkraftverk Anmälan Anmälningspliktig Tillståndspliktig Tillåtlighet Part Klagorätt
P 8575-12
Mark- och miljööverdomstolen
2012-11-26
MÖD 2012:51
Klagorätt ----- Kommunen hade på initiativ av en fastighetsägare beslutat att anta en detaljplan som rörde dennes fastighet. Efter överklagande av granne upphävde mark- och miljödomstolen detaljplanen. Kommunen och fastighetsägaren överklagade mark- och miljödomstolens dom till Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det endast är kommunen som har befogenhet att anta planer och som ensam avgör om och vid vilken tidpunkt planläggning ska ske. Fastighetsägaren har inte någon i plan- och bygglagstiftningen grundad rättighet att få till stånd en detaljplan avseende den egna fastigheten. Beslutet att upphäva planen kunde därmed inte anses angå fastighetsägaren på ett sådant sätt att denne hade rätt att överklaga domen. Överklagandet avvisades därför.
36 § lagen (1996:242) om domstolsärenden
Ö 3939-08
Högsta domstolen
2011-05-03
NJA 2011 s. 248
NJA 2011:16
I ett ärende om överklagande av beslut om rättelse av fastighetsregistrets inskrivningsdel har Kammarkollegiet ansetts ha yttrat sig i syfte att tillvarata intresset av ett korrekt fört fastighetsregister. Kammarkollegiet har därmed inte intagit sådan ställning av part att kollegiet kunnat åläggas att ersätta parts rättegångskostnad.
NJA 1994 s. 33
NJA 2001 s. 738 I och II
NJA 2000 s. 564
NJA 2002 s. 613
19 kap. 22 § och 24 § jordabalken (1970:994)
19 kap. 32 § jordabalken i dess lydelse före 1 juni 2008 (1970:994)
21 § lag (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken
18 kap. 16 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 1493-02
Högsta domstolen
2004-12-03
NJA 2004 s. 728
NJA 2004:80
Klagan över domvilla på den grund, att ett avgörande som vunnit laga kraft är till förfång för någon som inte har varit part i målet, får föras endast av den som påstår sig lida förfång.
59 kap. 1 § första stycket 2 rättegångsbalken (1942:740)