Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 7772-12
Mark- och miljööverdomstolen
2013-01-22
MÖD 2013:2
Placering av avfallsbehållare ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att ett beslut om att en fastighets avfallsbehållare skulle placeras på lämpligt sätt i samråd med renhållningsverket inte var förenligt med den kommunala renhållningsskyldigheten eftersom beslutet i praktiken innebar att någon plats för avhämtning av avfall inte hade anvisats. Renhållningsstyrelsens beslut undanröjdes därför och målet visades åter för förnyad prövning.
15 kap. 8 § första stycket miljöbalken (1998:808)
M 5391-10
Miljööverdomstolen
2010-12-15
MÖD 2010:40
Sophämtningsavgift ----- En fastighetsägare ansökte om dispens från sophämtning och befrielse från sophämtningsavgiften med hänvisning till sitt ringa nyttjande av en fritidsfastighet. Miljööverdomstolen fann att det kunde hävdas att hennes nyttjande i och för sig var av sådan begränsad omfattning som i praxis har ansetts kunna medföra befrielse från kommunal sophämtning. Konstruktionen av kommunens renhållningsavgift måste emellertid beaktas. Denna innebar att det inte kommer att utgå någon avgift utöver den fasta avgiften (grundavgiften) för det fall att det inte finns något avfall att hämta. Grundavgiften tas ut för tillhandahållande av bl.a. en avfallsanläggning och mobila avfallsgårdar. Fastighetsägaren hade inte visat att hon inte tar dessa tjänster i anspråk eller i vart fall att hon objektivt sett saknar behov av dem i så måtto att hon utan att begagna sig av kommunens tjänster ändå skulle kunna hantera allt sitt hushållsavfall på ett från hälso- och miljösynpunkt godtagbart sätt.
MÖD 2002:33
MÖD 2002:64
MÖD 2003:115
MÖD 2003:117
MÖD 2004:51
30 § Örnsköldsviks kommuns lokala föreskrifter för avfallshanteringen
15 kap. 18 § miljöbalken (1998:808)
M 602-04
Miljööverdomstolen
2004-09-10
MÖD 2004:51
Dispens från kommunal sophämtning ----- Underinstanserna hade avslagit klagandenas ansökan om dispens från sophämtning. Klagandena hade i målet uppgett att de sällan vistades på sin fritidsfastighet och att det uppstod mycket lite sopor där. De tog med sig den mat de åt på fritidsfastigheten och tog med sig eventuellt hushållsavfall hem till permanentbostaden. Miljööverdomstolen (MÖD) godtog deras uppgifter om hur de nyttjade fastigheten. Därefter konstaterade domstolen att klagandenas vistelse på fastigheten kunde antas generera endast en sådan ringa mängd hushållsavfall att de själva kunde ta hand om det på ett för miljön och människors hälsa betryggande sätt i enlighet med 2 kap. miljöbalken (MB). Den lilla mängd hushållsavfall som det kunde bli fråga om ansåg MÖD inte heller svara mot det behov av borttransport som normalt uppkommer vid användningen av en fritidsfastighet (jfr MÖD:s dom 2002-05-12 (DM 35) i mål nr M 1055-01). Därutöver hade det i målet framkommit att det var förenat med vissa svårigheter för klagandena att utnyttja den kommunala sophämtningen. De alternativ som stod till buds var antingen transport med båt eller transport till fots; det sistnämnda innebärande en sammanlagd gångtid på 45 minuter. Med hänsyn till detta ansågs sammantaget särskilda skäl enligt 15 kap. 8 § 3 st. MB föreligga och dispens meddelades.
MÖD 2002:33 (M 1055-01)
15 kap. 18 § 3 st. miljöbalken (1998:808)
M 9215-02
Miljööverdomstolen
2003-04-15
MÖD 2003:37
Renhållningsavgift ----- En enskild person debiterades renhållningsavgift av en kommun. Miljööverdomstolen fann att laga grund för detta saknades då han enligt de kommunala bestämmelserna varken var lagfaren ägare till fastigheten under den tid som beslutet avsåg eller medgett att betalningsskyldigheten fördes över på honom.
15 kap. 8 § och 11 § samt 27 kap. 4 §, 5 § och 6 § miljöbalken (1998:808)
M 505-01
Miljööverdomstolen
2002-06-28
MÖD 2002:51
Hämtning av hushållsavfall och fastställande av avgiftsskyldighet enligt renhållningslagen ----- I en kommunal renhållningsordning föreskrevs att hushållsavfall skulle hämtas vid fastighet eller på anvisad plats. I målet låg den anvisade platsen 200 meter från den klagandens fastighet. Klaganden ville att kommunen skulle hämta avfallet mot ordinarie avgift vid hans fastighet. Kommunen godtog att hämta hushållsavfallet vid fastigheten under förutsättning att en extra avgift betalades. Miljööverdomstolen liksom miljödomstolen ansåg att det inte var oskäligt att kommunen istället ålades att forsla bort avfallet direkt från fastigheten. Då kommunens taxa inte var utformad för denna situation kunde kommunen inte debitera högre avgift än vid hämtning vid anvisad plats.
4 § och 14 § renhållningslagen (1979:596)