Sök nyckelord

Sökresultat rättsfall

Rättsfall baserat på valda nyckelord.

Hälsa
Hittade 10 rättsfall

Målnummer

M 4446-19

Domstol

Mark- och miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2020-06-02

Referatnummer

MÖD 2020:26

Sammanfattning

Tillsyn avseende buller på rättspsykiatrisk slutenvårdsavdelning ----- MÖD har bedömt att en anmälan om buller från en larmanordning på en avdelning för rättspsykiatrisk vård omfattas av en miljönämnds tillsynsansvar enligt miljöbalken. Nämndens beslut att avsluta tillsynsärendet utan egen utredning och överlämna anmälan till Inspektionen för vård och omsorg har därför upphävts.

Lagrum

9 kap. 3 § och 9 § samt 26 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)

Målnummer

M 4374-19

Domstol

Mark- och miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2020-03-18

Referatnummer

MÖD 2020:20

Sammanfattning

Förbud mot användning av en enskild avloppsanläggning ----- MÖD har fastställt förbudet eftersom de brister i anläggningen som nämnden påtalat bedömdes medföra en hög risk för förorening av grundvattnet i området. Att kommunen förelagts att inrätta en allmän va-anläggning i området föranledde inte någon annan bedömning eftersom en sådan lösning låg långt fram (ca tio år) i tiden.

Hänvisade publiceringar

MÖD 2006:53
MÖD 2006:27
RÅ 1994 ref. 59

Lagrum

6 § och 51 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster
2 kap. 1 §, 3 § och 7 § samt 9 kap. 1 § och 7 § miljöbalken (1998:808)

Målnummer

M 3408-17

Domstol

Mark- och miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2017-12-19

Referatnummer

MÖD 2017:51

Sammanfattning

Förbud mot doftsättning i galleria ----- En miljönämnd har förbjudit ett bolag att doftsätta entréer och toaletter i en centrumgalleria. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att gallerian är en lokal för allmänt ändamål enligt 9 kap. 9 § miljöbalken. Domstolen har vidare funnit att vid bedömningen av om doftsättning är en olägenhet för människors hälsa ska hänsyn tas till personer som lider av sensorisk hyperreaktivitet, s.k. doftöverkänslighet. Utredningen i målet har ansetts ge stöd för att doftsättning kan medföra olägenhet för doftöverkänsliga personer. Även om utredningen inte med säkerhet har visat att komponenterna i den doftsättning som bolaget använt var sådana att de orsakade besvär, har domstolen funnit att redan risken för olägenhet medför att bolaget varit skyldigt att vidta åtgärder. Doftsättningen har inte heller ansetts som ringa eller tillfällig. Ett åtagande från bolaget att hålla vissa entréer och toaletter doftfria har inte ansetts som en tillräcklig försiktighetsåtgärd. Ett föreläggande att upphöra med doftsättning har av domstolen inte ansetts vara mer ingripande än vad som krävts eller orimligt i förhållande till de kostnader som det medfört för bolaget. Nämndens föreläggande har därmed fastställts.

Lagrum

2 kap. 3 § och 7 § samt 9 kap. 3 § och 9 § miljöbalken (1998:808)

Målnummer

M 2038-07

Domstol

Miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2008-07-16

Referatnummer

MÖD 2008:15

Sammanfattning

Förbud mot eldning i befintlig vedpanna ----- Trots att en vedpanna var typgodkänd och utrustad med två 500-liters ackumulatortankar samt elpatron klagade flera närboende under en längre tid på störningar från vedeldningen vilka också styrktes av tillsynsmyndighetens proveldning. Veden som proveldades förvarades inne och höll en fukthalt om 8 %. Tillsynsmyndigheten fann att förbränningen var ofullständig och att luktstörningar förekom i vindriktningen från pannan. Miljööverdomstolen (MÖD) fastställde beslutet om eldningsförbud. Vad gällde vitet så var föreläggandets adressater två personer men endast ett vitesbelopp hade satts ut. S:k. solidariskt ansvar får inte förekomma enligt 3 § sista meningen viteslagen utan ett särskilt belopp skall fastställas för var och en. MÖD upphävde det utsatta vitet.

Lagrum

2 kap. 3 § och 7 § samt 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
3 § sista meningen lagen (1985:206) om viten

Målnummer

M 545-05

Domstol

Miljööverdomstolen

Avgörandedatum

2006-06-30

Referatnummer

MÖD 2006:32

Sammanfattning

Hästhållning utanför detaljplanelagt område ----- Nyetablering av hästhållning utanför detaljplanelagt område, med stallet 37 m från grannens uteplats, förbjöds bl.a. med hänsyn till att fastighetsägarna hade ordnat sin hästhållning på en närbelägen fastighet och att de vid förvärvet av fastigheten kände till att det fanns hästallergi hos grannfamiljen.

Lagrum

2 kap. 4 § och 9 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)