Rättsfall baserat på valda nyckelord.
PMT 5886-18
Patent- och marknadsöverdomstolen
2019-04-16
PMÖD 2019:11
Patent- och marknadsöverdomstolen har prövat skäligheten av ett avtalsvillkor som ingår i en branschorganisations standardavtal om allmänna hyresvillkor vid uthyrning av personbilar och lätta lastbilar. Konsumentombudsmannen, som fört talan med påstående om att avtalsvillkoret är oskäligt, hade framgång i Patent- och marknadsdomstolen. Det meddelades där ett vitesförbud, vilket branschorganisationen överklagat. Avtalsvillkoret innebär att hyrestagaren bär strikt ansvar för skada på eller förlust av fordonet. En sådan ansvarsregel avviker från det presumtionsansvar som hyrestagaren har enligt dispositiv rätt, dvs att hyrestagaren är ansvarig om det inte visas att han eller hon varit aktsam. Vid Patent- och marknadsöverdomstolens helhetsbedömning av parternas samtliga rättigheter och skyldigheter enligt hyresvillkoren har domstolen kommit till slutsatsen att klausulen om strikt ansvar inte uppvägs av andra, för konsumenten mer förmånliga villkor. En samlad bedömning har därför utmynnat i att avtalsvillkoret är oskäligt. Patent- och marknadsöverdomstolen har fastställt underinstansen förordnande som innebär att branschorganisationen vid vite förbjuds att rekommendera biluthyrare ett sådant avtalsvillkor. Domen får inte överklagas.
MD 2015:3
MD 1982:2
NJA 1953 s. 409
NJA 1931 s. 462
C-226/12 , Constructora Principado SA (2014-01-16, EU-domstolen)
C-415/11, Aziz (2013-03-14, EU-domstolen)
Artikel 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal
Artikel 4 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal
Artikel 3.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal
3 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
T 1834-15
Högsta domstolen
2016-07-05
NJA 2016 s. 689
NJA 2016:58
Tolkning av avtal om köp av fast egendom. När köpekontrakt och köpebrev innehåller motstridiga uppgifter, bör köpekontraktet som regel läggas till grund för bedömningen av avtalsinnehållet.
NJA 1982 s. 691
4 kap. 1 §, 2 § och 5 § jordabalken (1970:994)
T 3573-14
Högsta domstolen
2016-04-05
NJA 2016 s. 237
NJA 2016:22
Köplagen. Sedan bostadsrätten till en kontorslokal överlåtits mellan två näringsidkare, har köparen krävt prisavdrag med påståendet att lokalens area var mindre än vad parterna hade avtalat. Arean hade angetts i en annons och i en objektsbeskrivning. Areauppgiften har ansetts utgöra en avtalad egenskap, oavsett att uppgiften enligt beskrivningen har kommit från bostadsrättsföreningen. Eftersom uppgiften har varit preciserad, har köparen ansetts kunna åberopa att arean var för liten, trots en begränsad undersökning före köpet och trots en allmänt hållen friskrivning från säljarens sida. Det har emellertid ansetts att köparen borde ha märkt felet och reklamerat tidigare.
Bostadsrättslokalen
NJA 1937 s. 382
NJA 1955 s. 75
NJA 1964 s. 239
NJA 1982 s. 301
NJA 1983 s. 858
NJA 1993 s. 436
NJA 1996 s. 598
17 §, 18 §, 20 §, 31 § och 32 § köplagen (1990:931)
Bostadsrätt Avtalstolkning Friskrivning Köp av lös egendom Köplagen Reklamation Undersökningsplikt
T 390-15
Högsta domstolen
2016-02-24
NJA 2016 s. 51
NJA 2016:5
Verkan av överlåtelseförbud i avtal. Även fråga om skiljenämnd har överskridit sitt uppdrag.
NJA 2009 s. 128
NJA 2015 s. 1040
34 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande
Ö 2528-14
Högsta domstolen
2015-12-21
NJA 2015 s. 991
NJA 2015:89
Skiljeförfarande. Parterna kan i förväg avtala att det inte ska finnas någon möjlighet att med stöd av 36 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande föra talan mot en skiljedom som innebär att skiljenämnden vid en prövning enligt 2 § har ansett sig obehörig att pröva tvisten. Frågan om parterna har träffat ett sådant avtal ska bedömas enligt allmänna principer för avtals ingående.
2 §, 34 §, 36 § och 51 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande