Rättsfall baserat på valda nyckelord.
PMT 5886-18
Patent- och marknadsöverdomstolen
2019-04-16
PMÖD 2019:11
Patent- och marknadsöverdomstolen har prövat skäligheten av ett avtalsvillkor som ingår i en branschorganisations standardavtal om allmänna hyresvillkor vid uthyrning av personbilar och lätta lastbilar. Konsumentombudsmannen, som fört talan med påstående om att avtalsvillkoret är oskäligt, hade framgång i Patent- och marknadsdomstolen. Det meddelades där ett vitesförbud, vilket branschorganisationen överklagat. Avtalsvillkoret innebär att hyrestagaren bär strikt ansvar för skada på eller förlust av fordonet. En sådan ansvarsregel avviker från det presumtionsansvar som hyrestagaren har enligt dispositiv rätt, dvs att hyrestagaren är ansvarig om det inte visas att han eller hon varit aktsam. Vid Patent- och marknadsöverdomstolens helhetsbedömning av parternas samtliga rättigheter och skyldigheter enligt hyresvillkoren har domstolen kommit till slutsatsen att klausulen om strikt ansvar inte uppvägs av andra, för konsumenten mer förmånliga villkor. En samlad bedömning har därför utmynnat i att avtalsvillkoret är oskäligt. Patent- och marknadsöverdomstolen har fastställt underinstansen förordnande som innebär att branschorganisationen vid vite förbjuds att rekommendera biluthyrare ett sådant avtalsvillkor. Domen får inte överklagas.
MD 2015:3
MD 1982:2
NJA 1953 s. 409
NJA 1931 s. 462
C-226/12 , Constructora Principado SA (2014-01-16, EU-domstolen)
C-415/11, Aziz (2013-03-14, EU-domstolen)
Artikel 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal
Artikel 4 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal
Artikel 3.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal
3 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
PMÖ 12172-18
Patent- och marknadsöverdomstolen
2019-01-29
PMÖD 2019:2
Patent- och marknadsöverdomstolen har upphävt ett beslut om interimistiskt vitesförbud p.g.a. intrång i tilläggsskydd för läkemedel. Patent- och marknadsöverdomstolen uttalade att det föreligger en presumtion för att ett tilläggsskydd är giltigt, eftersom det meddelas efter en ingående prövning i det administrativa förfarandet. Bevisbördan låg därför på svaranden att göra det sannolikt att tilläggsskyddet skulle komma att ogiltigförklaras. Med tillämpning av EU-rättslig praxis, som tillkommit efter Patent- och registreringsverkets beslut att meddela tilläggsskydd, bedömde Patent- och marknadsöverdomstolen att fackmannen, baserat på samtliga uppgifter som redovisas i grundpatentet och den senaste tekniken på prioritetsdagen för patentet, sannolikt inte kunde specifikt identifiera den aktiva ingrediensen. Därmed framstod det inte som sannolikt att den aktiva ingrediensen skyddas av ett gällande grundpatent och det fanns då inte förutsättningar för ett vitesförbud. Två ledamöter var skiljaktigBeslutet får inte överklagas.
Hoffmann-La Roche, 107/76 (1977-05-24, EU-domstolen)
Medeva, C-322/10 (2011-11-24, EU-domstolen)
Eli Lilly, C-493/12 (2013-12-12, EU-domstolen)
Teva, C-121/17 (2018-07-25, EU-domstolen)
NJA 2006 s. 380
PMÖ 3565-17 (2017-06-30, Patent- och marknadsöverdomstolen)
PMÖ 4865-18 (2018-06-29, Patent- och marknadsöverdomstolen)
57 b § patentlagen (1967:837)
106 § patentlagen (1967:837)
Artikel 3a förordning (EG) nr 469/2009 om tilläggsskydd för läkemedel
PMÖ 4865-18
Patent- och marknadsöverdomstolen
2018-06-29
PMÖD 2018:22
Interimistiskt vitesförbud i mål om patentintrång när intrångssvaranden har väckt ogiltighetstalan och invänt att patentet inte är giltigt. Vid den preliminära bedömning som Patent- och marknadsöverdomstolen hade att göra fann domstolen, i likhet med Patent- och marknadsdomstolen, att det meddelade patentet sannolikt saknade uppfinningshöjd och att presumtionen för patentets giltighet hade brutits. Det saknades därför förutsättningar för att meddela ett interimistiskt vitesförbud. Patent- och marknadsöverdomstolen har inte funnit skäl att göra undantag från huvudregeln att domstolens domar inte får överklagas.
NJA 2006 s. 380
PMÖ 3565-18 (2017-06-30 PMÖD)
Case Law of the Boards of Appeal of EPO, 8 uppl. 2016, s. 244
57 b § patentlagen (1967:837)
T 167-80
Högsta domstolen
1982-11-12
NJA 1982 s. 757
NJA 1982:110
Fråga om tillämpning av presumtionsregeln i 4 kap 3 § 1 st expropriationslagen.
4 kap. 3 § 1 st. expropriationslagen (1972:719)