Rättsfall baserat på valda nyckelord.
PMT 5886-18
Patent- och marknadsöverdomstolen
2019-04-16
PMÖD 2019:11
Patent- och marknadsöverdomstolen har prövat skäligheten av ett avtalsvillkor som ingår i en branschorganisations standardavtal om allmänna hyresvillkor vid uthyrning av personbilar och lätta lastbilar. Konsumentombudsmannen, som fört talan med påstående om att avtalsvillkoret är oskäligt, hade framgång i Patent- och marknadsdomstolen. Det meddelades där ett vitesförbud, vilket branschorganisationen överklagat. Avtalsvillkoret innebär att hyrestagaren bär strikt ansvar för skada på eller förlust av fordonet. En sådan ansvarsregel avviker från det presumtionsansvar som hyrestagaren har enligt dispositiv rätt, dvs att hyrestagaren är ansvarig om det inte visas att han eller hon varit aktsam. Vid Patent- och marknadsöverdomstolens helhetsbedömning av parternas samtliga rättigheter och skyldigheter enligt hyresvillkoren har domstolen kommit till slutsatsen att klausulen om strikt ansvar inte uppvägs av andra, för konsumenten mer förmånliga villkor. En samlad bedömning har därför utmynnat i att avtalsvillkoret är oskäligt. Patent- och marknadsöverdomstolen har fastställt underinstansen förordnande som innebär att branschorganisationen vid vite förbjuds att rekommendera biluthyrare ett sådant avtalsvillkor. Domen får inte överklagas.
MD 2015:3
MD 1982:2
NJA 1953 s. 409
NJA 1931 s. 462
C-226/12 , Constructora Principado SA (2014-01-16, EU-domstolen)
C-415/11, Aziz (2013-03-14, EU-domstolen)
Artikel 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal
Artikel 4 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal
Artikel 3.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal
3 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
M 7733-08
Miljööverdomstolen
2009-03-03
MÖD 2009:31
Fråga om fördelning av kostnadsansvar vid markundersökning enligt 10 kap. 6 § miljöbalken ----- I ett tidigare mål hade en kommun med stöd av 2 kap. 2 § miljöbalken förelagt en fastighetsägare att utföra markundersökningar i anslutning till avfall som förvaras på fastigheten i tunnor i ett gruvhål. I det aktuella målet yrkade fastighetsägaren att kostnaderna för undersökningen med tillämpning av bestämmelsen om ansvarsfördelning i 10 kap. 6 § skulle fördelas mellan honom och tidigare fastighetsägare. Miljööverdomstolen fann att bestämmelsen inte var tillämplig i målet.
2 kap. 2 § och 10 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)