Alla rättsfall som refererar till Rättegångsbalk (1942:740).
Ö 450-87
Högsta domstolen
1988-12-16
NJA 1988 s. 696
NJA 1988:126
En person, som åtalats för mutbrott på den grund att han tagit emot viss testamenterad egendom, hade dessförinnan rådfrågat en advokat, som inte hade funnit något rättsligt hinder mot mottagandet. Försvararjäv enligt 21 kap 3 § 3 st RB har ansetts föreligga, när samme advokat uppträdde som den tilltalades ombud i brottmålsprocessen.
21 kap. 3 § 3 st. rättegångsbalken (1942:740)
B 1112-86
Högsta domstolen
1988-12-13
NJA 1988 s. 665
NJA 1988:121
Åklagare yrkade ansvar å två polismän för vårdslös myndighetsutövning, bestående däri att de provocerat andra personer att begå narkotikabrott. HovR:n dömde polismännen för anstiftan av och medhjälp till narkotikabrott. Med hänsyn till det sätt på vilket åklagaren bestämt sin talan har HovR:n inte ägt att till prövning uppta frågan, om polismännen gjort sig skyldiga till medverkan till narkotikabrott. 30 kap 3 § RB. - Då HovR:n funnit åtalen för vårdslös myndighetsutövning inte kunna bifallas och talan mot HovR:ns dom fullföljts enbart av polismännen, har frågan om ansvar för sådant brott ansetts inte kunna komma under HD:s bedömande.
30 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 1620-87
Högsta domstolen
1988-12-08
NJA 1988 s. 652
NJA 1988:118
I mål om ersättning för royalty yrkade den ena parten editionsföreläggande för motparten. Den med yrkandet avsedda handlingen har funnits kunna antas ha betydelse som bevis. Handlingen har bedömts innefatta yrkeshemlighet. Synnerlig anledning att förete den har befunnits föreligga. 38 kap 2 § jämförd med 36 kap 6 § RB.
38 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)
36 kap. 6 § rättegångsbalken (1942:740)
B 860-88
Högsta domstolen
1988-12-06
NJA 1988 s. 607
NJA 1988:115
I mål mot E, T och L åberopade åklagaren av L lämnade uppgifter till stöd för åtalen mot E och T. TR:n ansåg sig inte kunna fälla E och T till ansvar på grund av L:s uppgifter utan biföll endast delvis åtalet mot dem. HovR:n, vid vilken L vägrade yttra sig, fann L:s uppgifter i TR:n tillförlitliga och biföll åtalet helt. HovR:ns förfarande har, då mycket starka skäl att frångå TR:ns värdering av L:s utsaga till nackdel för E och T inte förelegat, ansetts strida mot en grundläggande princip för bevisprövning. Jfr 51 kap 23 § RB.
51 kap. 23 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 1177-88
Högsta domstolen
1988-12-02
NJA 1988 s. 566
NJA 1988:105
Återställande av försutten tid har beviljats i fall då en revisionsinlaga postats och postbehandlats en måndag men inte kommit in till HovR:n på annan ort förrän påföljande torsdag, vilket var en dag efter fullföljdstidens utgång.
NJA 1985 s. 539
NJA 1985 s. 862
NJA 1986 s. 203
58 kap. 11 § rättegångsbalken (1942:740)