Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 5693-25
Högsta domstolen
2026-02-24
Stämpling till mord genom att någon sänt eller på liknande sätt gjort ett meddelande tillgängligt för en krets oidentifierade personer för att få tag på någon som är beredd att åta sig ett uppdrag att utföra ett mord.
”Mordstämplingen"
NJA 1993 not B 1
23 kap. 2 § brottsbalken (1962:700)
B 2184-06
Högsta domstolen
2006-09-28
NJA 2006 s. 535
NJA 2006:62
Två personer, som åtalats för grovt rån tillsammans och i samråd med andra personer, har ansetts inte kunna fällas till ansvar som gärningsmän när det inte varit utrett att de deltagit vid själva genomförandet av rånet och det inte funnits underlag för slutsatsen att någon av dem haft en sådan ställning i förhållande till andra medverkande att han ändå kunnat betraktas som gärningsman enligt principerna om utvidgat gärningsmannaansvar.
Akallarånet
NJA 1980 s. 606
NJA 1982 s. 525
NJA 1986 s. 802
NJA 1992 s. 474
NJA 1996 s. 27
NJA 2002 s. 489
NJA 2003 s. 473
NJA 2003 s. 645
23 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
B 1112-86
Högsta domstolen
1988-12-13
NJA 1988 s. 665
NJA 1988:121
Åklagare yrkade ansvar å två polismän för vårdslös myndighetsutövning, bestående däri att de provocerat andra personer att begå narkotikabrott. HovR:n dömde polismännen för anstiftan av och medhjälp till narkotikabrott. Med hänsyn till det sätt på vilket åklagaren bestämt sin talan har HovR:n inte ägt att till prövning uppta frågan, om polismännen gjort sig skyldiga till medverkan till narkotikabrott. 30 kap 3 § RB. - Då HovR:n funnit åtalen för vårdslös myndighetsutövning inte kunna bifallas och talan mot HovR:ns dom fullföljts enbart av polismännen, har frågan om ansvar för sådant brott ansetts inte kunna komma under HD:s bedömande.
30 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)