Rättsfall baserat på valda nyckelord.
PMT 10755-25
Patent- och marknadsöverdomstolen
2026-02-11
Konsumentombudsmannen yrkade förbud mot dels utskick av erbjudande om fordonsförsäkring till konsumenter vars nybilsgaranti löpt ut, dels efterföljande fakturor och påminnelser. Enligt Konsumentombudsmannen kunde utskicken uppfattas komma från en etablerad avtalspart. Patent- och marknadsöverdomstolen har inte bedömt att utskicken strider mot den så kallade svarta listan eller annars utgör otillbörlig marknadsföring. Inte heller de efterföljande fakturorna eller påminnelserna var oförenliga med marknadsföringslagen. Patent- och marknadsöverdomstolen har därför ogillat Konsumentombudsmannens talan. Domen får inte överklagas.
Erbjudande om fordonsförsäkring utgjorde inte otillbörlig marknadsföring
PMÖD 2020:9
MD 2016:2
MD 1996:14
8 § marknadsföringslagen
9 § marknadsföringslagen
10 § marknadsföringslagen
Marknadsföringsrättsliga mål
B 5666-22
Högsta domstolen
2023-03-22
NJA 2023:14
NJA 2023 s. 177
Fråga om en person, som införstådd med att ett rån skulle begås följde med till brottsplatsen och närvarade under rånet, har främjat brott.
Medhjälparen i Linanäs
NJA 2003 s. 473, NJA 2003:70
NJA 2012 s. 826, NJA 2012:79
23 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
B 7806-21
Högsta domstolen
2022-07-15
NJA 2022 s. 675
NJA 2022:56
En person som har gett annan i uppdrag att begå ett mord har dömts för anstiftan av mord, trots att gärningsmannen på grund av förväxling dödat en annan person än det tilltänkta offret. Även fråga om den som har lämnat uppdraget kan dömas för, utöver anstiftan av mord på det faktiska offret, anstiftan av försök till mord på det tilltänkta offret.
Förväxlingen
Bussen i Östberga" NJA 2017 s. 531
Medhjälpen till skattebrottet" NJA 2007 s. 929
Skjutningen vid Stureplan" NJA 1996 s. 27
23 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
23 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
1 kap. 2 § brottsbalken (1962:700)
PMT 13399-19
Patent- och marknadsöverdomstolen
2020-06-29
PMÖD 2020:1
Patent- och marknadsöverdomstolen har bedömt att en internetleverantör, i den mening som avses i 53 b § upphovsrättslagen, har medverkat till upphovsrättsintrång genom att ge internetuppkoppling till sina abonnenter som på det sättet fått tillgång till filmverk som olovligen tillgängliggjorts för allmänheten av The Pirate Bay och tre andra tjänster. Patent- och marknadsöverdomstolen har vid vite förbjudit internetleverantören att fortsätta medverka till upphovsrättsintrång samt ålagt denna att med tekniska blockeringsåtgärder hindra sina abonnenter från att få tillgång till tjänsterna via vissa domännamn och webbadresser. Även ytterligare domännamn och webbadresser som har till huvudsakligt syfte att ge tillgång till tjänsterna ska blockeras, om domännamnen och webbadresserna anmäls av något av de filmbolag som fört talan i målet. Patent- och marknadsöverdomstolens dom får inte överklagas.
-
EU-domstolens dom den 29 juli 2019, Spiegel Online, C-516/17, EU:C:2019:625
EU-domstolens dom den 29 juli 2019. Funke Medien, C-469/17, EU:C:2019:623
EU-domstolens dom den 24 november 2011, Scarlet Extended, C-70/10, EU:C:2011:771
EU-domstolens dom den 14 december 2006, Nokia, C-316/05, EU:C:2006:789
EU-domstolens dom den 9 mars 1978, Simmenthal II, 106/77, EU:C:1978:49
EU-domstolens dom den 15 juli 1964, Costa mot ENEL, 6/64, EU:C:1964:66
EU-domstolens dom den 29 april 2004, Björnekulla Fruktindustrier, C-371/02, EU:C:2004:275
EU-domstolens dom den 19 januari 2010, Kücükdeveci, C-555/07, EU:C:2010:21
EU-domstolens dom den 22 november 2005, Mangold, C-144/04, EU:C:2005:709
EU-domstolens dom den 4 juli 2006, Adeneler, C-212/04, EU:C:2006:443
EU-domstolens dom den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl., C-397/01-C-403/01, EU:C:2004:584
EU-domstolens dom den 13 november 1990, Marleasing, C-106/89, EU:C:1990:395
EU-domstolens dom den 7 juli 2016, Tommy Hilfiger, C-494/15, EU:C:2016:528
EU-domstolens dom den 27 mars 2014, UPC Telekabel, C-314/12, EU:C:2014:192
Patent- och marknadsöverdomstolens beslut den 1 oktober 2019 i mål PMÖ 7648-19
PMÖD 2019:1
PMÖD 2017:1
NJA 2015 s. 512
NJA 2006 s. 380
NJA 2007 s. 431
NJA 2014 s. 79
NJA 2012 s. 975
NJA 2013 s. 1162
Högsta domstolens dom den 18 mars 2020 i mål T 4412-19
18 kap. 1 § och 2 § rättegångsbalken (1942:740)
7 kap. 3 a § och 8 kap. 19 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation
Artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning
Artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället
53 b § första stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Överföring Vitesförbud Verk Tillgängliggörande Tekniska åtgärder Rättegångskostnader Proportionalitet Medverkan Intrång Film
PMT 2054-18
Patent- och marknadsöverdomstolen
2019-12-05
PMÖD 2019:32
På talan av Konsumentombudsmannen har bl.a. prövats om viss marknadsföring i inlägg på sociala medier är otillbörlig enligt bestämmelsen i 9 § första stycket marknadsföringslagen om att det tydligt ska framgå att det är fråga om marknadsföring (reklamidentifiering) och enligt bestämmelsen i 9 § andra stycket marknadsföringslagen om att det tydligt ska framgå vilken näringsidkare som svarar för marknadsföringen (sändarangivelse) samt om det därmed finns förutsättningar att meddela förbud eller ålägganden enligt marknadsföringslagen. I frågan om reklamidentifiering har domstolen funnit att marknadsföringen brustit på ett sådant sätt att marknads-föringens utformning påverkar eller sannolikt påverkar genomsnittskonsumentens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut. Denna bedömning har gjorts med utgångpunkt i hur genomsnittskonsumenten tar till sig och uppfattar marknads-föringen i det sammanhang som den förekommit, dvs. i en influencers sociala medier. Enligt domstolen kräver detta sammanhang att genomsnittskonsumenten redan efter en flyktig kontakt med materialet ska kunna uppfatta vilka inlägg som utgör marknadsföring för att ha tillräckliga förutsättningar att fatta ett välgrundat affärsbeslut. Domstolen har funnit att inläggen inte uppfyller de krav på reklamidentifiering som marknadsföringslagen ställer. Domstolen har därför bedömt att marknadsföringen är otillbörlig. Domstolen har funnit att det bolag som drev och därför ansvarade för bloggen och Instagramkontot, väsentligen har bidragit till den otillbörliga marknadsföringen och att ett förbud förenat med vite ska meddelas bolaget. I frågan om sändarangivelse har domstolen funnit att de påtalade bristerna inte är sådana att de har påverkat genomsnittskonsumentens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut. Marknadsföringen har därmed inte varit otillbörlig i detta avseende. Patent- och marknadsöverdomstolen har inte tillåtit ett överklagande av domen.
MD 2016:11
MD 2009:15
NJA 2018 s. 883
EU-domstolens dom C-54/17 och C-55/17, Wind Tre, EU:C:2018:710
EU-domstolens dom C-146/16, DHL, EU:C:2017:243
EU-domstolens dom C-281/12, Trento Sviluppo, EU:C:2013:859
EU-domstolens dom C-428/11, Purely Creative, EU:C:2012:651
EU-domstolens dom C-220/98, Estée Lauder, EU:C:2000:8
EU-domstolens dom C-210/96, Gut Springenheide, EU:C:1998:369
8, 9, 10, 12, 23, 24 § marknadsföringslag (2008:486)
Artikel 2 c, 2 k, 5.2, 5.4 a, 7.1, 7.2, 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder m.m.
Influencer marketing Vitesförbud Vilseledande Transaktionstest Sändarangivelse Svarta listan Reklamidentifiering Otillbörlig marknadsföring Medverkan God marknadsföringssed Marknadsföring