Rättsfall baserat på valda nyckelord.
A 12-17
Arbetsdomstolen
2018-04-11
AD 2018 nr 19
Tvisten gäller fråga om en skola direkt eller indirekt har diskriminerat en kvinnlig lärarvikarie framför allt genom att uppställa ett krav på att handhälsa även på manliga kollegor.
AD 2014 nr 28
NJA 2006 N 170
Europakommissionens beslut den 12 oktober 1978 Arrowsmith, no. 7050/75
Europadomstolens dom den 18 mars 2011 Lautsi m.fl. mot Italien, no. 30814/06
Europadomstolens dom den 15 januari 2013 Eweida m.fl. mot Storbritannien, nos. 48420/10, 59842/10, 51671/10 och 36516/10
EU-domstolens dom OFlynn C-237/94, EU:C:1996:206
EU-domstolens dom Achbita m.fl. C 157/15, EU:C:2017:203
EU-domstolens dom Bougnaoui m.fl. C-188/15, EU:C:2017:204
2 kap. 19 § regeringsformen (1974:152)
2 kap. och 5 kap. 1 §, 2 §, 6 kap. 3 §, 1 kap. 4 §, 5 §, 6 §, 7 §, 3 kap. 14 §, 15 § och 16 § diskrimineringslagen (2008:567)
1 kap. 4 §, 5 §, 6 kap. 6 §, 7 §, 8 § och 1 kap. 11 § skollagen (2010:800)
Skadestånd Europakonventionen Diskriminering Diskrimineringsersättning Religion Trosuppfattning Etnisk tillhörighet Handskakning
19/18
M 88-17
Mark- och miljööverdomstolen
2017-12-05
MÖD 2017:68
Ersättning enligt naturvårdslagen ----- Ett av en kommun beslutat naturreservat från år 1998 innehåller bl.a. föreskrift om att det krävs tillstånd att uppföra helt ny byggnad. Efter det att kommunen nekat uppförande av två nya boningshus på en fastighet där det i dag finns några mindre enklare fritidshus har det gjorts en ansökan om ersättning från kommunen. I första hand åberopas 31 kap. miljöbalken alternativt naturvårdslagen och i andra hand 2 kap. 15 § regeringsformen (RF) alternativt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna EKMR). Ansökan om ersättning har inte gjorts av fastighetsägaren utan av ett bolag till vilket fastighetsägaren har överlåtit sin ersättningsfordran. Mark- och miljödomstolen har avslagit yrkandet om ersättning och funnit att vardera parten jämlikt 25 kap. 6 § miljöbalken ska stå sina egna rättegångskostnader. Efter överklagande har Mark- och miljööverdomstolen funnit följande: 1. Ramen för prövningen utgörs av den ansökan om att uppföra två boningshus som gjorts, 2. uppförandet av de nya husen är inte att anse som pågående markanvändning och rätt till ersättning enligt i denna del tillämpliga naturvårdslagen finns inte, 3. rätt till ersättning enligt RF och EKMR föreligger inte och 4. att fordran överlåtits hindrar inte att även bolaget omfattas av i denna del tillämpliga 25 kap. 6 § och bolaget har därmed rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i underinstansen.
NJA 1994 s. 751
NJA 2015 s. 323
NJA 2017 s. 343 och Mark- och miljööverdomstolen dom 2015-06-30 i mål nr M 306-15
38 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken
26 § naturvårdslagen (1964:822)
25 kap. miljöbalken (1998:808)
2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152)
Ersättning pågående markanvändning Egendomsskydd Europakonventionen Överlåtelse av fordran Rättegångskostnader
Ö 1108-17
Svea hovrätt
2017-05-12
RH 2017:47
Invändning om domarjäv har gjorts i överklagande av tingsrätts beslut om böter för otillbörligt yttrande i rättegångsskrift. Hovrätten har funnit att det i lagens mening inte förelegat jäv när samme domare som varit föremål för ett förment otillbörligt yttrande i rättegångsskrift också beslutat om böter för rättegångsförseelse. De aktuella yttrandena ansågs emellertid inte vara otillbörliga.
JO 1957 s. 172
Europadomstolens avgörande den 23 mars 1994 i mål Ravnsborg v. Sweden, appl. no. 14220/88.
4 kap. 13 § och 9 kap. 5 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättegångsbalken m.m., den 20 december 2016, Zeteo, kommentaren till 4 kap. 13 § och till 9 kap. 5 §
Är Europakonventionens rättssäkerhetsgarantier tillämpliga vid handläggningen av rättegångsförseelser?, JT 1994/95 s. 745 ff.
B 10-16
Arbetsdomstolen
2017-04-12
AD 2017 nr 23
En blivande barnmorska sökte arbete på olika kvinnokliniker inom en region. Vid ansökningstillfällena upplyste barnmorskan arbetsgivaren om att hon inte kan vara med och utföra aborter på grund av sin tro och livsåskådning. Ansökningarna ledde inte till att barnmorskan fick påbörja en anställning. Fråga om regionen kränkt barnmorskans rättigheter enligt artikel 9 och 10 i Europakonventionen. Även fråga om regionen gjort sig skyldig till diskriminering.
AD 1981 nr 46
AD 1986 nr 24
AD 1977 nr 203
AD 1988 nr 56
AD 1996 nr 47
AD 2010 nr 72
NJA 2012 s. 211
NJA 2013 s. 746
Europadomstolens dom Stubbings m.fl. mot Förenade kungariket, no. 22083/93, dom 1996-10-22
Europadomstolens dom R.R. mot Polen, no. 27617/04, dom 2011-05-26
Europadomstolens dom P. och S. mot Polen, no. 57375/08, dom 2012-10-30
Europadomstolens dom Eweida m.fl. mot Storbritannien, no. 48420/10, dom 2013-01-15
Artikel 9, artikel 10, artikel 13 och artikel 14 Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219) (Europakonventionen)
1 kap. 4 §, 2 kap. 1 § samt 6 kap. 1 § och 3 § diskrimineringslagen (2008:567)
1 § och 5 § abortlagen (1974:595)
5 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
Skadestånd Europakonventionen Diskriminering Diskrimineringsersättning Religion Trosuppfattning Religionsfrihet Samvetsfrihet Åsiktsfrihet Yttrandefrihet Kränkande uttalanden Anställningsavtal Preskription
23/17
M 9914-15
Mark- och miljööverdomstolen
2017-02-01
MÖD 2017:7
Dispens enligt artskyddsförordningen ----- En fastighetsägare ansökte om dispens enligt 15 § artskyddsförordningen för att slutavverka 1,5 ha skog inom ett område av sin fastighet där inventering hade visat förekomst av svampen bombmurkla. Arten omfattas av de nationella fridlysningsbestämmelserna i 8 § artskyddsförordningen. Länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen avslog ansökan eftersom förutsättningar för dispens inte ansetts föreligga. MÖD upphävde länsstyrelsens beslut att inte ge dispens enligt artskyddsförordningen och återförvisade målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning. Domstolen fann att övervägande skäl talar för att det inte varit lagstiftarens avsikt att fridlysningsbestämmelserna ska ges en sådan tillämpning att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten. En bedömning av proportionaliteten måste därför ske inom ramen för dispensförfarandet. Om en tillämpning av de nationella fridlysningsbestämmelserna skulle innebära att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten ska åtgärden bedömas som tillåten och dispens ges. Frågan om pågående markanvändning avsevärt försvåras ska prövas av länsstyrelsen som första instans.
NJA 2014 s. 332
MÖD 2016:1
8 kap. 2 §, 7 kap. 11 § och 31 kap. 4 § miljöbalken (1998:808)
4 §, 6 §, 8 §, 9 § och 15 § artskyddsförordningen (2007:845)
2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152)
14 § naturvårdslagen (1964:822)
1 e § artskyddsförordningen (1998:179)
Egendomsskydd Pågående markanvändning Avsevärt försvåras Rådighetsinskränkning Ersättningsrätt Proportionalitetsprincipen Europakonventionen Artskyddsdispens Artskyddsförordning Fridlysning Gynnsam bevarandestatus Områdesskydd Bombmurkla Avverkning