Rättsfall baserat på valda nyckelord.
2000-4
Marknadsdomstolen
2000-02-08
Det s.k. TV-direktivet har ansetts inte hindra ett ingripande med stöd av marknadsföringslagen mot ett svenskt företags marknadsföring riktad till svenska konsumenter i TV-sändning från annan EU-medlemsstat. Marknadsföringen har i påtalade hänseenden befunnits vara otillbörlig enligt marknadsföringslagen. - Även fråga om informationsåläggande enligt marknadsföringslagen.
4 §, 6 §, 13 §, 14 § och 15 § marknadsföringslagen (1995:450)
Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television
2 § och 3 § marknadsföringslagen (1975:1418)
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (TV-direktivet)
Avvisningsyrkande Biologiskt nedbrytbart EG-direktiv/TV Frist Förhandsavgörande av EG-domstolen Förmånserbjudande Hudvårdsprodukter Jämförelse i reklam Kombinationserbjudande Miljöargument Postförskottsavgift Prisinformation På köpet Rengöringsmedel Tidsbegränsat erbjudande Tillkommande kostnad TV-reklam Information Köp-TV Portokostnader Prisjämförelse Sändarlandsprincipen
Ö 3357-95
Högsta domstolen
1996-11-15
NJA 1996 s. 679
NJA 1996:111
Talan mot en bostadsrättsförening beträffande ett beslut i en sådan fråga som avses i 9 kap 16 § 1 st. 2 bostadsrättslagen (1991:614) har ansetts kunna väckas enligt 7 kap 17 § 3 st 2 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar senare än tre månader från dagen för beslutet.
7 kap. 17 § 3 st. 2 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
9 kap. 16 § 1 st. 2 bostadsrättslagen (1991:614)
Ö 1089-88
Högsta domstolen
1988-11-30
NJA 1988 s. 564
NJA 1988:104
Sedan ett handelsbolag ålagts betalningsskyldighet i tredskodom, försattes bolaget i konkurs. Konkursbeslutet upphävdes senare, varvid tiden för ansökan om återvinning hade utgått. Eftersom konkursen inte hindrat bolaget att genom bolagsman söka återvinning, har ansökan av bolaget om återställande av försutten tid avslagits. 22 § 2 st konkurslagen (1921:225), numera 3 kap 9 § 2 st konkurslagen (1987:672).
22 § 2 st. konkurslagen (1921:225)
3 kap. 9 § 2 st. konkurslagen (1987:672)
Ö 1411-86
Högsta domstolen
1987-06-16
NJA 1987 s. 455
NJA 1987:75
Fråga huruvida den i 58 kap 12 § RB föreskrivna fristen om tre veckor för ansökan om återställande av försutten tid skulle - när talan mot TR:ns dom fullföljts cirka fem månader för sent och därför avvisats - räknas från den dag då lagakraftägande beslut om avvisning förelåg.
NJA 1983 s. 418
58 kap. 12 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 787-85
Högsta domstolen
1986-10-09
NJA 1986 s. 537
NJA 1986:93
När i mål om utmätning tredje man förelagts enligt 4 kap 20 § UB att väcka talan inom en månad från delgivning av föreläggandet men delgivning inte skett har fristen, då tredje man likväl väckt talan, ansetts börja löpa den dag då talan väcktes.
NJA 1981 s. 988
NJA 1982 s. 188
NJA 1979 s. 481
4 kap. 20 § utsökningsbalken (1981:774)