Rättsfall baserat på valda nyckelord.
UM 10897-10
Migrationsöverdomstolen
2012-01-18
MIG 2012:1
I ärende om uppehållstillstånd på grund av anknytning till förälder respektive make (familjeåterförening) enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 a respektive 1 utlänningslagen, har båda makarnas föräldraskap visats genom bl.a. DNA-analys. Den identitet som uppgivits och godtagits såsom sannolik respektive tilldelats vid beviljande av uppehållstillstånd som skyddsbehövande för anknytningspersonen har godtagits i målet som grund för prövning av barnets och makans ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning till honom. Som huvudregel ställs ett högt beviskrav för uppgifter om en sökandes identitet. När det varit omöjligt för barnet och den sökande makan att genom traditionella bevismedel visa sin identitet, har domstolen gjort en individuell bedömning, innefattande proportionaliteten av ett högt beviskrav. Denna har utmynnat i att det i det bedömda enskilda fallet har varit tillräckligt att envar av sökandena gjort sin identitet sannolik.
Prop. 1996/97:25 s. 98 och 244 ff.
Prop. 1997/98:178 s. 8 och 15
Prop. 2005/06:72 s. 68 ff.
Prop. 2009/10:137 s. 17
bet. 2005/06:SfU8 s. 37 f.
bet. 2009/10:SfU18 s. 10
MIG 2007:9
MIG 2007:12
MIG 2007:33
MIG 2010:17
MIG 2011:11
Reg. 1987-12-03 U 2783/87
2 kap. 19 § regeringsformen (1974:152)
Lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
1 kap. 10 §, 2 kap. 1 §, 5 kap. 3 § första stycket 1 och 2 a, 17 §, 17 a §, 17 b § samt 13 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716)
2 kap. 1 § andra stycket utlänningsförordningen (2006:97)
Artikel 8 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)(Europakonventionen)
Europeiska unionens direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (familjeåterföreningsdirektivet)
Punkt 6 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (gränskodexen)
Artikel 25.1 i konventionen av den 19 juni 1990 om tillämpningen av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (Schengenkonventionen)
UM 8405-10
Migrationsöverdomstolen
2011-10-21
MIG 2011:25
Om en utlänning har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning till make eller maka i Sverige och förhållandet har upphört, får fortsatt uppehållstillstånd ändå ges om utlänningen gör sannolikt att det i förhållandet förekommit våld eller annan allvarlig kränkning av hans eller hennes frihet eller frid. Det ska även göras antagligt att detta är den främsta anledningen till att relationen upphört. Vid bedömningen bör särskilt beaktas de svårigheter som kan föreligga för personer som utsatts för våld i nära relationer att vända sig till polis och andra institutioner eller att överhuvudtaget söka hjälp och berätta om sin situation för omgivningen. I detta sammanhang bör också hänsyn tas till sökandens individuella bakgrund och förutsättningar.
Prop. 1999/2000:43 s. 52 ff.
5 kap. 16 § första stycket och tredje stycket 2 utlänningslagen (2005:716)
Beviskrav Brusten anknytning Fortsatt uppehållstillstånd Frid Frihet Förhållande Förlängt uppehållstillstånd Kränkning Relation Uppskjuten invandringsprövning Våld Övergrepp
Ö 721-11
Högsta domstolen
2011-06-16
NJA 2011 s. 381
NJA 2011:29
Tillstånd till prövning i hovrätt av mål om förordnande av särskild företrädare för barn.
NJA 2004 s. 417
1 § lagen (1999:997) om särskilda företrädare för barn
23 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
12 § lagen (1996:242) om domstolsärenden
B 4326-10
Svea hovrätt
2011-04-15
RH 2011:55
Fråga om beviskrav i mål om förverkande. Även fråga om tappande part vid tingsrätten - utan att klaga i huvudsaken - har rätt till ersättning för rättegångskostnader där när huvudsaken ändras i hovrätten.
NJA 1982 s. 836
NJA 1991 s. 600
36 kap. 3 § och 5 b § brottsbalken (1962:700)
31 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)
M 4962-07
Miljööverdomstolen
2010-09-27
MÖD 2010:50
Skadestånd ----- Makarna S, ägare till en fastighet belägen invid en sjö, yrkade skadestånd av RS som ca 2 km nedströms sjön drev ett vattenkraftverk i en kanal som går från sjöns utlopp. RS hade tillstånd till att dämma vattnet i kraftverkets damm upp till en viss nivå. Makarna S åberopade som grund för sin talan att RS hade låtit vattnet i kraftverksdammen överstiga den tillåtna nivån, vilket påverkat vattennivån i sjön så att makarna S:s fastighet översvämmats. Miljööverdomstolen fann att fråga inte var om sådan verksamhet som avses i 32 kap. miljöbalken och att frågan skulle avgöras enligt allmänna skadeståndsrättsliga priciper. Miljööverdomstolen fann vidare att ett sänkt beviskrav beträffande kausalsambandet kunde tillämpas i ett fall som detta. Då det emellertid var utrett i målet att översvämningarna inte kunde ha orsakats av den otillåtna dämningen i kraftverksdammen ogillades makarna S:s talan.
NJA 1993 s. 764
32 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
7 kap. 2 § 11 p. lagen (1988:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet