Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 5428-23
Högsta domstolen
2024-12-23
NJA 2024:71
NJA 2024 s. 911
Skadestånd på grund av brand i en starkströmskabel. Det finns inte något utrymme att, utöver det bestämda och avgränsade ansvaret i ellagstiftningen, i rättstillämpning fastställa ett längre gående strikt ansvar. Inte heller har det i den bedömda situationen ansetts finnas skäl att göra avsteg från den skadeståndsrättsliga grundsatsen att principalansvar inte gäller för självständig uppdragstagare.
”Kabelbranden”
”Snöskottningen på S:t Görans sjukhus” NJA 1947 s. 23
”Ljudbangen i Falkenberg” NJA 1983 s. 836
”Drefvikens fjärrvärme” NJA 1991 s. 720
”Monumentets gemensamhetsanläggning” NJA 2001 s. 368
”Gamla vägen” NJA 2019 s. 94
”Den skadliga elen” NJA 2020 s. 807
28 § elsäkerhetslagen (2016:732)
35 § elsäkerhetslagen (2016:732)
Skadestånd El Preskription Principalansvar Självständig uppdragstagare Starkströmsanläggning Strikt ansvar Vårdslöshet
T 1781-19
Högsta domstolen
2020-10-23
NJA 2020 s. 807
NJA 2020:65
Strikt ansvar för skada som uppstått genom inverkan av el har ansetts föreligga efter överföring av skadlig el till en innehavare av en starkströmsanläggning (28 § elsäkerhetslagen). Ett produktansvar för säkerhetsbrist i el enligt 29 § elsäkerhetslagen utesluter inte ett skadeståndsansvar enligt 28 § för samma skada.
Den skadliga elen
NJA 2013 s. 51
NJA 2013 s. 909
NJA 2018 s. 475
10 kap. 1 § och 2 § ellagen (1997:857)
28 § och 29 § elsäkerhetslagen (2016:732)
M 4962-07
Miljööverdomstolen
2010-09-27
MÖD 2010:50
Skadestånd ----- Makarna S, ägare till en fastighet belägen invid en sjö, yrkade skadestånd av RS som ca 2 km nedströms sjön drev ett vattenkraftverk i en kanal som går från sjöns utlopp. RS hade tillstånd till att dämma vattnet i kraftverkets damm upp till en viss nivå. Makarna S åberopade som grund för sin talan att RS hade låtit vattnet i kraftverksdammen överstiga den tillåtna nivån, vilket påverkat vattennivån i sjön så att makarna S:s fastighet översvämmats. Miljööverdomstolen fann att fråga inte var om sådan verksamhet som avses i 32 kap. miljöbalken och att frågan skulle avgöras enligt allmänna skadeståndsrättsliga priciper. Miljööverdomstolen fann vidare att ett sänkt beviskrav beträffande kausalsambandet kunde tillämpas i ett fall som detta. Då det emellertid var utrett i målet att översvämningarna inte kunde ha orsakats av den otillåtna dämningen i kraftverksdammen ogillades makarna S:s talan.
NJA 1993 s. 764
32 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
7 kap. 2 § 11 p. lagen (1988:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
T 165-06
Högsta domstolen
2007-10-09
NJA 2007 s. 663
NJA 2007:81
Strikt ansvar har inte ansetts föreligga för skador som orsakats av en explosion genom brand eller tryckvåg.
Trossings fabrik
NJA 1991 s. 720
NJA 1996 s. 634
1 §, 3 § och 4 § miljöskadelagen (1986:225)
Brand Immission Strikt ansvar Skadestånd Miljöstörning Tryckvåg
M 6241-05
Miljööverdomstolen
2006-04-06
MÖD 2006:19
Miljösanktionsavgift ----- Miljööverdomstolen (MÖD) delade underrättens bedömning att det förelåg grund för att ta ut miljösanktionsavgift då bolaget inte anmält hantering av 1027 kubikmeter flytande bränsle under år 2004 vilket översteg gränsen för anmälningsplikt, som var 1000 kubikmeter. MÖD fann överträdelsen objektivt sett mycket ringa. Den kommunala nämnden hade genom tidigare anmälan känt till att bolaget sedan många år tillbaka hanterade motorbränslen. Bolagets underlåtenhet att i rätt tid anmäla hanteringen hade med hänsyn härtill haft en ur miljöskyddssynpunkt närmast försumbar betydelse. Vid en sammantagen bedömning av dessa omständigheter jämfört med avgiftens storlek 25 000 kr, fann MÖD att det skulle vara uppenbart oskäligt att ta ut miljösanktionsavgift. Nämndens beslut undanröjdes. En ledamot var skiljaktig.
30 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
21 § 1 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
Punkt 1.1. i bilagan till förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter