Rättsfall baserat på valda nyckelord.
Ö 6057-20
Högsta domstolen
2021-05-31
NJA 2021 s. 368
NJA 2021:32
Bestämmelserna i 28 kap. 12 och 12 b §§ rättegångsbalken utgör inte lagstöd för kroppsbesiktning avseende salivprov i syfte att undersöka om det finns grund för en ansökan om resning till nackdel för den tilltalade. Också fråga om tillämpning av 35 kap. 3 § brottsbalken vid frikännande dom.
Salivprovet
NJA 2002 s. 439
NJA 2016 s. 1165
2 kap. 6 § regeringsformen (1974:152)
2 kap. 20 § regeringsformen (1974:152)
28 kap. 12 § rättegångsbalken (1942:740)
28 kap. 12 b § rättegångsbalken (1942:740)
58 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)
58 kap. 6 a § rättegångsbalken (1942:740)
35 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
35 kap. 2 § brottsbalken (1962:700)
35 kap. 3 § brottsbalken (1962:700)
35 kap. 6 § brottsbalken (1962:700)
Ö 936-20
Högsta domstolen
2020-12-17
NJA 2020 s. 1050
NJA 2020:84
Resning. Ny DNA-bevisning har medfört att resning har beviljats till men för en person som frikänts från ett åtal för våldtäkt mot barn. Fråga bl.a. om det har funnits giltig ursäkt för att inte åberopa bevisningen redan i brottmålet.
Den nya DNA-analysen
NJA 1974 s. 595
NJA 1998 s. 321
NJA 2001 s. 687
NJA 2003 s. 591
NJA 2013 s. 931
NJA 2016 s. 851
NJA 2020 s. 518
58 kap. 3 § och 4 § rättegångsbalken (1942:740)
Resning Bevisvärdering DNA-analys Giltig ursäkt Ny bevisning
UM 10897-10
Migrationsöverdomstolen
2012-01-18
MIG 2012:1
I ärende om uppehållstillstånd på grund av anknytning till förälder respektive make (familjeåterförening) enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 a respektive 1 utlänningslagen, har båda makarnas föräldraskap visats genom bl.a. DNA-analys. Den identitet som uppgivits och godtagits såsom sannolik respektive tilldelats vid beviljande av uppehållstillstånd som skyddsbehövande för anknytningspersonen har godtagits i målet som grund för prövning av barnets och makans ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning till honom. Som huvudregel ställs ett högt beviskrav för uppgifter om en sökandes identitet. När det varit omöjligt för barnet och den sökande makan att genom traditionella bevismedel visa sin identitet, har domstolen gjort en individuell bedömning, innefattande proportionaliteten av ett högt beviskrav. Denna har utmynnat i att det i det bedömda enskilda fallet har varit tillräckligt att envar av sökandena gjort sin identitet sannolik.
Prop. 1996/97:25 s. 98 och 244 ff.
Prop. 1997/98:178 s. 8 och 15
Prop. 2005/06:72 s. 68 ff.
Prop. 2009/10:137 s. 17
bet. 2005/06:SfU8 s. 37 f.
bet. 2009/10:SfU18 s. 10
MIG 2007:9
MIG 2007:12
MIG 2007:33
MIG 2010:17
MIG 2011:11
Reg. 1987-12-03 U 2783/87
2 kap. 19 § regeringsformen (1974:152)
Lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
1 kap. 10 §, 2 kap. 1 §, 5 kap. 3 § första stycket 1 och 2 a, 17 §, 17 a §, 17 b § samt 13 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716)
2 kap. 1 § andra stycket utlänningsförordningen (2006:97)
Artikel 8 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)(Europakonventionen)
Europeiska unionens direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (familjeåterföreningsdirektivet)
Punkt 6 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (gränskodexen)
Artikel 25.1 i konventionen av den 19 juni 1990 om tillämpningen av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (Schengenkonventionen)
T 4580-96
Högsta domstolen
1998-04-01
NJA 1998 s. 184
NJA 1998:29
I mål om faderskap har samlag mellan modern och svaranden under konceptionstiden inte ansetts utrett genom den muntliga bevisningen. Den rättsgenetiska utredningen som har gjorts med DNA-teknik har emellertid resulterat i sådana värden att det är i det närmaste uteslutet att någon annan än svaranden skulle kunna vara far till barnet. Med hänsyn härtill och då någon omständighet som ändå skulle kunna dra faderskapet i tvivelsmål inte påvisats har HD funnit utrett att svaranden är far till barnet.
NJA 1984 s. 49
NJA 1985 s. 236
1 kap. 5 § föräldrabalken (1949:381)