Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 6028-14
Mark- och miljööverdomstolen
2015-06-12
MÖD 2015:51
Ansökan om återkallelse av tillstånd enligt miljöbalken gällande Långforsens kraftverk ----- Ansökan avsåg återkallelse av tillstånd för vattenanläggning i form av äldre kraftverk med dämningsrätt. Kraftverket hade anlagts och vattenverksamhet bedrevs, med stöd av tillstånd från 1918 enligt äldre vattenlagstiftning (1880 års vattenrättsförordning). Anläggningarna var i behov av underhåll. Verksamhetsutövaren hade dock för avsikt att vidta sådana underhållsåtgärder att verksamheten kunde bedrivas enligt 1918 års tillstånd. Mark- och miljödomstolen avslog ansökan om återkallelse. Domen överklagades varvid det bl.a. anfördes att verksamheten inte bedrevs enligt tillståndet, att tillståndet förfallit p.g.a. av bristande underhåll, och att tillståndet innebar hinder för att uppfylla Sveriges åtagande gentemot EU vad avsåg Natura 2000-områden och miljökvalitetsnormer. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att kraftverket och dämningen i allt väsentligt överensstämde med tillståndet och att underhållit inte försummats i sådan omfattning att anläggningen utgjorde en fara. Domstolen fann vidare att efter tillståndet tillkomna krav på hänsyn till Natura 2000-områden och miljökvalitetsnormer inte innebar att verksamheten var förbjuden och att kraven kunde tillgodoses genom de skyddsåtgärder som verksamhetsutövaren skulle vidta. Mark- och miljööverdomstolen bedömde därför sammanfattningsvis att det inte fanns tillräckliga skäl för att återkalla tillståndet och avslog överklagandet av mark- och miljödomstolens dom. (jfr MÖD 2015:52)
24 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
Kraftverk Vattenverksamhet Långforsen Tillstånd Återkallelse Underhåll Miljökvalitetsnormer Natura 2000-område
M 8255-14
Mark- och miljööverdomstolen
2015-06-12
MÖD 2015:52
Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till att vidta åtgärder för att bedriva fortsatt verksamhet vid Långforsens kraftverk ----- Ansökan avsåg vattenanläggning i form av äldre kraftverk med dämningsrätt, som hade anlagts, och där vattenverksamhet bedrevs, med stöd av tillstånd från 1918 enligt äldre vattenlagstiftning (1880 års vattenrättsförordning). Syftet med ansökan var att åtgärda vattenanläggningen så att verksamheten kunde fortsätta i enlighet med 1918 års tillstånd och att samtidigt vidta skyddsåtgärder för miljön i form av faunapassage, fiskgaller, fiskavledare och minimitappning. Mark- och miljödomstolen meddelade tillstånd enligt miljöbalken till åtgärderna med föreskrift om villkor samt beslutade att sökanden skulle betala rättegångskostnaderna. Tillståndsdomen överklagades varvid det anfördes att det fanns hinder för den ansökta verksamheten bl.a. med hänsyn till bestämmelserna om utbyggnadsförbud, Natura 2000-områden och miljökvalitetsnormer. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att anläggningen bibehållits och verksamheten bedrivits i sådan omfattning att utgångspunkten för prövningen skulle vara den tillståndsgivna verksamheten (nollalternativet). Domstolen bedömde vidare att de ansökta åtgärderna inte kunde förväntas medföra mer än en obetydlig påverkan på de skyddade intressena i området med hänsyn till de skyddsåtgärder som verksamhetsutövaren skulle vidta. Mark- och miljööverdomstolen fann därför att tillstånd kunde ges och ändrade mark- och miljödomstolens dom i sak endast vad avsåg lydelsen av villkoret om faunapassage och fiskavledare. Vid prövningen av beslutet om ersättning för rättegångskostnaderna i mark- och miljödomstolen fann Mark- och miljööverdomstolen att det saknades underlag som visade den verkliga kostnaden för Kammarkollegiets arbete med målet. Mark- och miljööverdomstolen fann därför inte skäl att vid bestämmandet av ersättningen utgå från högre timtaxa än den övriga myndigheter utgått ifrån.
4 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)
Långforsen Kraftverk Vattenverksamhet Tillstånd Rådighet Nollalternativ Riksintresse Utbyggnadsförbud Natura 2000-område Miljökvalitetsnormer Rättegångskostnader
P 11296-12
Mark- och miljööverdomstolen
2013-06-19
MÖD 2013:47
Detaljplan för bostäder ----- Mark- och miljööverdomstolen har, i fråga om buller, godtagit kommunens tillämpning av den s.k. Stockholmsmodellen i detta fall, dvs. för bebyggelse inom tät stadsmiljö i centrala Stockholm. Mark- och miljööverdomstolen har även gjort bedömningen att de avvägningar som kommunen gjort mellan intresset av att inte påverka befintlig kulturmiljö och intresset av att bygga bostäder, får godtas med hänsyn till det handlingsutrymme som kommunen har.
RÅ 1994 ref. 39
2 kap. 2 § och 3 §, 3 kap. 1 §, 10 §, 12 § och 15 § samt 5 kap. 2 § och 3 § äldre plan- och bygglagen (1987:10)
M 6369-12
Mark- och miljööverdomstolen
2013-03-26
MÖD 2013:12
Tillstånd till fortsatt drift vid Gamleby avloppsreningsverk i Västerviks kommun ----- Vid tillståndprövning av ett befintligt avloppsreningsverk lämnade miljöprövnings-delegationen ett tidbegränsat tillstånd och mark- och miljödomstolen avslog bolagets överklagande. Som skäl för tidsbegränsningen anförde underinstanserna att verket var dåligt lokaliserat i förhållande till närboende samt att det medförde utsläpp till en recipient med otillfredsställande ekologisk status. I målet var även fråga om miljökonsekvensbeskrivningens kvalitet samt regeringens bemyndigande att till vattenmyndigheterna överlåta befogenhet att meddela föreskrifter om miljökvalitetsnormer.Bolaget överklagade till Mark- och miljööverdomstolen och yrkade att tillstånd skulle lämnas utan tidbegräsning. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade inledningsvis att miljö-konsekvens¬beskrivningen kunde godtas och att regeringen har ett bemyndigande att överlåta till vattenmyndigheterna att meddela miljökvalitetsnormer avseende ytvattenstatus. Vad gällde reningsverkets lokalisering fann Mark- och miljööverdomstolen att det med hänsyn både till utsläpp av näringsämnen samt uppkomsten av luktolägenheter skulle vara positivt om avloppsvattnet omhändertogs på en annan plats. Vid en avvägning enligt 2 kap. 7 § miljö-balken fann dock domstolen att, med hänsyn till de skyddsåtgärder som bolaget åtagit sig, den kvarvarande risken för olägenheter inte kunde anses vara så betydande att den övervägde kostnaderna för att omhänderta avloppsvattnet på annan plats. Bolagets överklagande bifölls.
NJA 2008 s. 748
Mark- och miljööverdomstolens dom 2012-09-13 i mål nr M 10108-11
2 kap. 3 §, 6 § och 7 §, 5 kap. 2 § miljöbalken (1998:808)
Lukt Buller Olägenheter Lokalisering Miljökvalitetsnormer Miljökonsekvensbeskrivning Skälighetsavvägning
M 5408-03
Miljööverdomstolen
2005-02-11
MÖD 2005:10
Tillstånd till hamnverksamhet i Sydhamnen i Södertälje kommun ----- Underinstanserna hade beviljat tillstånd till hamnverksamheten och bolaget hade överklagat vissa villkorsfrågor till Miljööverdomstolen. I målet var bl.a. fråga om det var motiverat att ålägga hamnen att bekosta anordningar för elanslutning av fartyg, om kontrollprogrammet skulle omfatta fartygstrafikens påverkan på farleden samt om prövotidsförfarande skulle inledas rörande utsläpp från fartyg i hamn.
NJA 2004 s. 421
MÖD 2004:79 (M 2539-03)
5 kap. 1 § och 3 §, 9 kap. 6 § samt 16 kap. 7 § miljöbalken (1998:808)