Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 10104-20
Mark- och miljööverdomstolen
2021-08-27
MÖD 2021:12
Föreläggande att inrätta allmän va-anläggning inom befintligt verksamhetsområde för dricksvatten, spillvatten och dagvatten ----- MÖD har funnit att en kommun inte har uppfyllt skyldigheten enligt 6 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster att inom ett verksamhetsområde tillgodose behovet av vattentjänster med en allmän va-anläggning genom att endast anordna förbindelsepunkt till en samfällighetsförenings enskilda va-anläggning. Det har därför funnits förutsättningar för länsstyrelsen att förelägga kommunen att inrätta en allmän va-anläggning.
2 §, 6 § och 51 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster
Förelägga Föreläggande Inrätta Allmän va-anläggning Rättsligt bestämmande inflytande Rådighet Förbindelsepunkt
M 1359-16
Mark- och miljööverdomstolen
2016-12-22
MÖD 2016:36
Föreläggande om underhållsåtgärder på damm ----- Länsstyrelsens föreläggande mot en fastighetsägare med en vattenanläggning på fastigheten att vidta åtgärder för att uppfylla vattenhushållningsbestämmelserna i tillståndet och dammanläggningens funktion har fastställts. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att vattenanläggningen utgör fastighetstillbehör. Därmed är ägaren till fastigheten underhållsansvarig enligt 11 kap. 17 § miljöbalken. Det servitutsavtal som fastighetsägaren åberopat innebär inte att det offentligrättsligt reglerade underhållsansvaret kan åsidosättas. Eftersom fastigheten hade överlåtits till ny ägare under processen har domstolen angett att föreläggandet gäller mot den nye fastighetsägaren och tiden för fullgörande av föreläggandet har flyttats fram eftersom tidpunkten hade passerat.
11 kap. 17 § miljöbalken (1998:808)
2 kap. 2 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
2 kap. 1 § jordabalken (1970:994)
13 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken (1942:740)
M 11547-15
Mark- och miljööverdomstolen
2016-06-27
MÖD 2016:11
Strandskyddsdispens ----- En kommun hade upplåtit lokaler och mark till ett bolag för restaurang-, café- och konferensverksamhet. I nyttjanderätten ingick en möjlighet för bolaget att inom nyttjanderättsområdet ställa upp bolagets kåtor för verksamhetens bedrivande. Kommunen ansökte mot denna bakgrund om strandskyddsdispens för en sådan kåta. Länsstyrelsen ansåg att kåtan genom sin placering, utformning samt användande samtaget hade sådan privatiserande effekt som begränsade allmänhetens möjlighet att vistas i området. Länsstyrelsen avslog därför ansökan om strandskyddsdispens och förelade kommunen att ta bort kåtan. Efter överklagande upphävde MÖD föreläggandet att ta bort byggnaden eftersom kommunen inte har rådighet över byggnaden. MÖD fann emellertid, liksom underinstanserna, att det inte fanns skäl att meddela strandskyddsdispens. Enligt MÖD hade kommunen inte visat att byggnaden inte kunde placeras på mark som redan fick anses ianspråktagen så att den därigenom skulle få mindre påverkan på strandskyddets syften.
Mark- och miljööverdomstolens dom den 5 april 2016 i mål nr M 10456-15
7 kap. 18 c § första stycket 4 miljöbalken (1998:808)
M 9061-15
Mark- och miljööverdomstolen
2016-06-08
MÖD 2016:41
Anmälan om vattenverksamhet ----- Mark- och miljödomstolen förbjöd en anmäld vattenverksamhet gällande byte av del av brygga och angav att vattenverksamheten borde tillståndsprövas eftersom det fanns enskilda motstående intressen bl.a. avseende rådighet. Mark- och miljööverdomstolen gjorde samma bedömning att verksamheten inte kunde prövas i ett anmälningsärende och avslog överklagandet.
NJA 2012 s. 362
2 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
19 §, 22 § och 23 § förordningen (1998:1388) om vattenverksamhet
11 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
M 8255-14
Mark- och miljööverdomstolen
2015-06-12
MÖD 2015:52
Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till att vidta åtgärder för att bedriva fortsatt verksamhet vid Långforsens kraftverk ----- Ansökan avsåg vattenanläggning i form av äldre kraftverk med dämningsrätt, som hade anlagts, och där vattenverksamhet bedrevs, med stöd av tillstånd från 1918 enligt äldre vattenlagstiftning (1880 års vattenrättsförordning). Syftet med ansökan var att åtgärda vattenanläggningen så att verksamheten kunde fortsätta i enlighet med 1918 års tillstånd och att samtidigt vidta skyddsåtgärder för miljön i form av faunapassage, fiskgaller, fiskavledare och minimitappning. Mark- och miljödomstolen meddelade tillstånd enligt miljöbalken till åtgärderna med föreskrift om villkor samt beslutade att sökanden skulle betala rättegångskostnaderna. Tillståndsdomen överklagades varvid det anfördes att det fanns hinder för den ansökta verksamheten bl.a. med hänsyn till bestämmelserna om utbyggnadsförbud, Natura 2000-områden och miljökvalitetsnormer. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att anläggningen bibehållits och verksamheten bedrivits i sådan omfattning att utgångspunkten för prövningen skulle vara den tillståndsgivna verksamheten (nollalternativet). Domstolen bedömde vidare att de ansökta åtgärderna inte kunde förväntas medföra mer än en obetydlig påverkan på de skyddade intressena i området med hänsyn till de skyddsåtgärder som verksamhetsutövaren skulle vidta. Mark- och miljööverdomstolen fann därför att tillstånd kunde ges och ändrade mark- och miljödomstolens dom i sak endast vad avsåg lydelsen av villkoret om faunapassage och fiskavledare. Vid prövningen av beslutet om ersättning för rättegångskostnaderna i mark- och miljödomstolen fann Mark- och miljööverdomstolen att det saknades underlag som visade den verkliga kostnaden för Kammarkollegiets arbete med målet. Mark- och miljööverdomstolen fann därför inte skäl att vid bestämmandet av ersättningen utgå från högre timtaxa än den övriga myndigheter utgått ifrån.
4 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)
Långforsen Kraftverk Vattenverksamhet Tillstånd Rådighet Nollalternativ Riksintresse Utbyggnadsförbud Natura 2000-område Miljökvalitetsnormer Rättegångskostnader