Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 6028-14
Mark- och miljööverdomstolen
2015-06-12
MÖD 2015:51
Ansökan om återkallelse av tillstånd enligt miljöbalken gällande Långforsens kraftverk ----- Ansökan avsåg återkallelse av tillstånd för vattenanläggning i form av äldre kraftverk med dämningsrätt. Kraftverket hade anlagts och vattenverksamhet bedrevs, med stöd av tillstånd från 1918 enligt äldre vattenlagstiftning (1880 års vattenrättsförordning). Anläggningarna var i behov av underhåll. Verksamhetsutövaren hade dock för avsikt att vidta sådana underhållsåtgärder att verksamheten kunde bedrivas enligt 1918 års tillstånd. Mark- och miljödomstolen avslog ansökan om återkallelse. Domen överklagades varvid det bl.a. anfördes att verksamheten inte bedrevs enligt tillståndet, att tillståndet förfallit p.g.a. av bristande underhåll, och att tillståndet innebar hinder för att uppfylla Sveriges åtagande gentemot EU vad avsåg Natura 2000-områden och miljökvalitetsnormer. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att kraftverket och dämningen i allt väsentligt överensstämde med tillståndet och att underhållit inte försummats i sådan omfattning att anläggningen utgjorde en fara. Domstolen fann vidare att efter tillståndet tillkomna krav på hänsyn till Natura 2000-områden och miljökvalitetsnormer inte innebar att verksamheten var förbjuden och att kraven kunde tillgodoses genom de skyddsåtgärder som verksamhetsutövaren skulle vidta. Mark- och miljööverdomstolen bedömde därför sammanfattningsvis att det inte fanns tillräckliga skäl för att återkalla tillståndet och avslog överklagandet av mark- och miljödomstolens dom. (jfr MÖD 2015:52)
24 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
Kraftverk Vattenverksamhet Långforsen Tillstånd Återkallelse Underhåll Miljökvalitetsnormer Natura 2000-område
M 8255-14
Mark- och miljööverdomstolen
2015-06-12
MÖD 2015:52
Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till att vidta åtgärder för att bedriva fortsatt verksamhet vid Långforsens kraftverk ----- Ansökan avsåg vattenanläggning i form av äldre kraftverk med dämningsrätt, som hade anlagts, och där vattenverksamhet bedrevs, med stöd av tillstånd från 1918 enligt äldre vattenlagstiftning (1880 års vattenrättsförordning). Syftet med ansökan var att åtgärda vattenanläggningen så att verksamheten kunde fortsätta i enlighet med 1918 års tillstånd och att samtidigt vidta skyddsåtgärder för miljön i form av faunapassage, fiskgaller, fiskavledare och minimitappning. Mark- och miljödomstolen meddelade tillstånd enligt miljöbalken till åtgärderna med föreskrift om villkor samt beslutade att sökanden skulle betala rättegångskostnaderna. Tillståndsdomen överklagades varvid det anfördes att det fanns hinder för den ansökta verksamheten bl.a. med hänsyn till bestämmelserna om utbyggnadsförbud, Natura 2000-områden och miljökvalitetsnormer. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att anläggningen bibehållits och verksamheten bedrivits i sådan omfattning att utgångspunkten för prövningen skulle vara den tillståndsgivna verksamheten (nollalternativet). Domstolen bedömde vidare att de ansökta åtgärderna inte kunde förväntas medföra mer än en obetydlig påverkan på de skyddade intressena i området med hänsyn till de skyddsåtgärder som verksamhetsutövaren skulle vidta. Mark- och miljööverdomstolen fann därför att tillstånd kunde ges och ändrade mark- och miljödomstolens dom i sak endast vad avsåg lydelsen av villkoret om faunapassage och fiskavledare. Vid prövningen av beslutet om ersättning för rättegångskostnaderna i mark- och miljödomstolen fann Mark- och miljööverdomstolen att det saknades underlag som visade den verkliga kostnaden för Kammarkollegiets arbete med målet. Mark- och miljööverdomstolen fann därför inte skäl att vid bestämmandet av ersättningen utgå från högre timtaxa än den övriga myndigheter utgått ifrån.
4 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)
Långforsen Kraftverk Vattenverksamhet Tillstånd Rådighet Nollalternativ Riksintresse Utbyggnadsförbud Natura 2000-område Miljökvalitetsnormer Rättegångskostnader
M 632-13
Mark- och miljööverdomstolen
2013-10-16
MÖD 2013:50
Tillstånd enligt miljöbalken till ombyggnad och drift av kraftverk ----- Mark- och miljödomstolen hade avslagit ansökan om tillstånd till ombyggnad och effektivisering av kraftverket med motiveringen att det samtidigt krävdes prövning av den befintliga anläggningens laglighet och att sökanden inte ansökt om lagligförklaring. Mark- och miljööverdomstolen fastställde domen med motiveringen att verksamhetsutövaren inte visat att en dom från år 1889, angående tillstånd att anlägga en damm, innefattade tillstånd att anlägga och driva kraftverket och att den nu aktuella ansökan därför borde omfatta ansökan om lagligförklaring av kraftverket och dess anordningar.
5 § och 17 § miljöbalkens promulgationslag (1998:811)
24 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
10 § vattenrättsförordningen (1983:788)
Blankaström Emån Tillstånd Lagligförklaring Kraftverk Rättskraft
M 676-12
Mark- och miljööverdomstolen
2012-06-25
MÖD 2012:56
Tillstånd att utföra dammsäkerhetshöjande åtgärder ----- Området nedanför en tillståndsgiven damm, som med åren hade blivit otät, var utpekat som Natura 2000-område och där fanns även exemplar av de skyddade arterna tjockskalig målarmussla och flodpärlmussla. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att ett tillstånd till vattenverksamhet med vissa villkor att reglera vattenståndet inte innebär att verksamhetsutövaren efter att ha tillåtit läckage som medfört att ett delvis nytt naturstånd inträtt kan få ett nytt tillstånd att åtgärda detta i strid mot annan lagstiftning. Villkor föreskrevs om krav på minimitappning motsvarande den mängd vatten som rann genom dammen, 200 l/s, för att Natura 2000-området och de skyddade arterna inte skulle påverkas negativt av åtgärderna.
MÖD 2009:44
2 kap. 3 § och 7 §, 7 kap. 27 § och 28 a §, 8 kap. 1 §, 11 kap. 9 § och 17 § samt 24 kap. 1 § och 5 § miljöbalken (1998:808)
14 § artskyddsförordningen (2007:845)
M 5794-10
Mark- och miljööverdomstolen
2011-06-23
MÖD 2011:52
Tillstånd till utrivning av Emsfors kraftstation i Emån i Oskarshamns kommun m.m. ----- En kraftverksanläggning i Emån var belägen på två olika fastigheter varav staten ägde den ena och ett bolag ägde den andra. I syfte att möjliggöra fiskvandring i Emån ansökte staten om tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken att bl.a. riva ut den del av kraftverksanläggningen som var belägen på statens fastighet. Bolaget motsatte sig utrivningen eftersom den del av kraftverksanläggningen som var belägen på bolagets fastighet skulle lämnas orörd. Miljödomstolen gav tillstånd till utrivningen. Mark- och miljööverdomstolen - som inte gjorde någon ändring i miljödomstolens dom såvitt den avsåg beviljat tillstånd - konstaterade att det var fråga om en partiell utrivning. Eftersom det inte fanns något rättsligt förbud mot partiell utrivning kunde en sådan godtas efter prövning av de särskilda omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Underhållsansvaret för kvarvarande delar åvilade alltjämt staten i egenskap av rättighetshavare. Även fråga om intrång i rätten till servitut, ersättning för kraftförlust samt rättegångskostnad.
11 kap. 2 §, 3 §, 17 § och 19 § samt 25 kap. 5 § andra stycket miljöbalken (1998:808)