Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 4497-23
Högsta domstolen
2025-04-10
NJA 2025:21
NJA 2025 s. 303
När ett mål har återförvisats är utgångspunkten att den högre instansens ställningstagande är bindande vid den fortsatta handläggningen, om den högre instansen har avgjort en fråga som inverkar på målets utgång. Bundenheten kan dock genombrytas när det finns särskilda omständigheter.
”Servitutet i Lysvik”
NJA 1987 s. 153, NJA 1987:30
NJA 1991 s. 32, NJA 1991:5
NJA 2001 s. 282, NJA 2001:39
NJA 2013 s. 135, NJA 2013:19
RÅ 1979 1:95
RÅ 1997 not 125
54 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken (1942:740)
37 § andra stycket lagen (1996:242) om handläggning av domstolsärenden
P 3311-22
Högsta domstolen
2023-06-15
NJA 2023:42
NJA 2023 s. 550
Inom ramen för ett bygglovsärende ska den sökta åtgärdens påverkan på en servitutsrätt beaktas endast i rena undantagsfall.
Spillvattenledningen
RÅ 1991 ref. 46
NJA 2021 s. 1187, NJA 2021:100
14 kap. 1 § jordabalken (1970:994)
9 kap. 30 § plan och bygglagen (2010:900)
2 kap. 9 § plan och bygglagen (2010:900)
P 13786-19
Mark- och miljööverdomstolen
2020-11-12
MÖD 2020:28
Detaljplan ----- Detaljplan har antagits för centrumändamål, kontor och bostäder i centrala Halmstad. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att risken för olägenheter avseende buller och ammoniakutsläpp från närliggande bryggeriverksamhet har hanterats tillräckligt genom planbestämmelser om skyddsåtgärder. Mark- och miljööverdomstolen har även ansett att det saknas skäl att anta att bryggeriets tillståndsgivna verksamhet i framtiden skulle komma att inskränkas till följd av den planerade bostadsbebyggelsen samt att de olägenheter som kan drabba bryggeriet till följd av klagomål från närboende inte är betydande på det sätt som avses i plan- och bygglagen (2010:900). Övriga synpunkter som framställts har inte heller ansetts utgöra hinder mot antagande av detaljplanen.
2 kap. 5 §, 6 § och 9 § och 4 kap. 12 §, 13 § och 36 § plan- och bygglagen (2010:900)
F 5114-17
Mark- och miljööverdomstolen
2018-04-13
MÖD 2018:12
Fastighetsbestämning ----- Lantmäteriet har genom fastighetsbestämning fastställt omfattning och läget av ett vägservitut samt därefter beslutat om ändring av servitutet genom fastighetsreglering. Till grund för beslutet om fastighetsreglering har Lantmäteriet lagt en överenskommelse mellan parterna. Eftersom en överenskommelse enligt 7 kap. 8 § FBL innebär att en fastighetsreglering kan ske utan beaktande av de krav som ska skydda enskilda intressen och då en överenskommelse som huvudregel inte kan frånträdas, är det enligt Mark- och miljööverdomstolen av betydelse att parterna förstår att en överenskommelse är bindande och vad den innebär. Det är också viktigt att lantmätaren försäkrar sig om att parterna är införstådda med att de har träffat en överenskommelse. Med hänsyn till omständigheterna i målet fann Mark- och miljööverdomstolen att det inte var osannolikt att den klagande i målet kunde ha uppfattat det som att en bindande överenskommelse inte förelåg. Med hänsyn till detta ansåg domstolen att det inte fanns en överenskommelse enligt 7 kap. 8 § FBL. Målet återförvisades till Lantmäteriet.
7 kap. 8 § fastighetsbildningslagen (1970:988)
T 1857-17
Högsta domstolen
2018-03-28
NJA 2018 s. 200
NJA 2018:16
Servitut. Fråga om huruvida viss åtgärd från den tjänande fastighetens sida utgör hinder mot utövande av servitutsrätten och, i så fall, om den härskande fastighetens ägare är skyldig att tåla hindret.
Servitutet och grindarna
NJA 1962 s. 704
NJA 1982 s. 69
14 kap. 1 § jordabalken (1970:994)
7 kap. 3 § och 4 § fastighetsbildningslagen (1970:988)