Alla rättsfall som refererar till Rättegångsbalk (1942:740).
Ö 546-81
Högsta domstolen
1983-08-22
NJA 1983 s. 576
NJA 1983:92
Fråga om tillämpning av 18 kap 5 § 2 st RB.
Fabriksgarantin
18 kap. 5 § 2 st. rättegångsbalken (1942:740)
T 1-82
Högsta domstolen
1983-07-12
NJA 1983 s. 542
NJA 1983:82
Part i tvistemål har under rättegången bytt ombud, och detta har föranlett viss merkostnad för utförandet av hans talan. Motparten, som tappat målet, har befunnits inte skyldig att ersätta den vinnande parten för denna merkostnad, enär det ej ansetts framgå att det ursprungligen anlitade ombudet ej på ett tillfredsställande sätt tillvaratagit sin huvudmans intressen eller att dennes åtgärd att byta ombud likväl varit skäligen påkallad. 18 kap 8 § RB.
18 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 761-83
Högsta domstolen
1983-06-23
NJA 1983 s. 517
NJA 1983:79
Efter det att tilltalad genom sedermera lagakraftvunnen dom ådömts gemensam påföljd för flera brott, har grund för resning befunnits föreligga beträffande några av brotten. Resning har beviljats såvitt gäller dels frågorna huruvida den tilltalade gjort sig skyldig till sistnämnda brott dels frågan om påföljd för den med domen avsedda brottsligheten.
58 kap. 2 § 3 rättegångsbalken (1942:740)
Ö 431-82
Högsta domstolen
1983-06-23
NJA 1983 s. 508
NJA 1983:76
Sedan TR i mål, som handlagts enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden, förklarat sig ej vara behörig att uppta målet samt part fört talan mot beslutet och tillika i andra hand hemställt om hänvisning till behörig domstol (10 kap 20 § RB), har HovR:n vägrat prövningstillstånd men ej yttrat sig i hänvisningsfrågan. Det har ansetts att HovR:n haft att i samma sammansättning som vid tillståndsprövningen uppta hänvisningsfrågan till behandling. Enär det befunnits kunna ske utan olägenhet, har HD utan återförvisning meddelat hänvisning.
10 kap. 20 § rättegångsbalken (1942:740)
B 205-83
Högsta domstolen
1983-06-01
NJA 1983 s. 425
NJA 1983:68
Två balkar under flaket till en lastbil har iordningställts för smuggling av narkotika genom att hål tagits upp i dem och försetts med lock. Lastbilen har ansetts som sådant hjälpmedel för brott som åsyftas i bestämmelsen i 23 kap 2 § 1 st BrB om förberedelse till brott. Narkotikabrott bestående i innehav av narkotika har begåtts utomlands av svensk medborgare. Brottet har, oaktat narkotikan var avsedd att försäljas i Sverige, ansetts inte vara "förövat mot Sverige" i den mening som avses i 2 kap 3 § 3 BrB. Bestämmelsen i 2 kap 2 § 3 st BrB om beaktande av straffmaximum för brottet enligt lagen på gärningsorten har ansetts inte innebära att hänsyn skall tas också till straffmätningspraxis i den stat där brottet begåtts. Tillika fråga om bestämmelsens innebörd för visst fall när gemensamt straff skall bestämmas för två brott. Sedan lägre rätt förklarat del av viss egendoms värde förverkad har enligt grunderna för 51 kap 25 § och 55 kap 15 § RB hinder ansetts möta för högre rätt att i anledning av talan av den tilltalade meddela förklaring om svårare förverkande i fråga om egendomen (reformatio in pejus).
23 kap. 2 § 1 st. brottsbalken (1962:700)
2 kap. 3 § 3 brottsbalken (1962:700)
2 kap. 2 § 3 st. brottsbalken (1962:700)
2 kap. 3 § 3 brottsbalken (1962:700)
55 kap. 15 § rättegångsbalken (1942:740)
51 kap. 25 § rättegångsbalken (1942:740)