Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 1968-07
Högsta domstolen
2009-02-11
NJA 2009 s. 34
NJA 2009:3
Reformatio in pejus. Sedan en tingsrätt i två skilda domar dömt den tilltalade för misshandel till villkorlig dom och samhällstjänst resp. till fängelse har hovrätten dömt till ett gemensamt fängelsestraff. Fråga hur långt fängelsestraff hovrätten kunnat döma ut.
NJA 1984 s. 452
NJA 1984 s. 918
NJA 1995 s. 708
NJA 1998 s. 713
NJA 2001 s. 614
NJA 1968 s. 327
51 kap. 25 § rättegångsbalken (1942:740)
30 kap. 1 § och 3 § brottsbalken (1962:700)
B 901-83
Högsta domstolen
1984-07-05
NJA 1984 s. 520
NJA 1984:86
En tilltalad, som av HovR:n dömts för vårdslös skatteuppgift jämte andra brott till gemensam påföljd och ålagts näringsförbud, har i sin revisionsinlaga yrkat frikännande från ansvar för vissa av brotten samt i vart fall ändring av påföljden. HD har meddelat prövningstillstånd i frågan om ansvar för vårdslös skatteuppgift samt påföljden. Sedan den tilltalade vid huvudförhandlingen yrkat frikännande från ansvar även för andra brott, av vilka vissa angivits i revisionsinlagan, och upphävande av näringsförbudet, har hans talan avvisats i de delar där prövningstillstånd ej meddelats. I fråga om åtal för vårdslös skatteuppgift, som avsett ett flertal mervärdeskattedeklarationer, anses felaktiga uppgifter som hänför sig till en och samma redovisningsperiod skola bedömas som en gärning för sig. Beträffande rekvisitet "betydande belopp" i 5 § skattebrottslagen - som funnits skola avgöras för varje gärning utan beaktande av om gärningen upprepats - har gränsen ansetts i allmänhet kunna sättas vid ungefär ett basbelopp.
5 § skattebrottslagen (1971:69)
Ö 761-83
Högsta domstolen
1983-06-23
NJA 1983 s. 517
NJA 1983:79
Efter det att tilltalad genom sedermera lagakraftvunnen dom ådömts gemensam påföljd för flera brott, har grund för resning befunnits föreligga beträffande några av brotten. Resning har beviljats såvitt gäller dels frågorna huruvida den tilltalade gjort sig skyldig till sistnämnda brott dels frågan om påföljd för den med domen avsedda brottsligheten.
58 kap. 2 § 3 rättegångsbalken (1942:740)
B 332-82
Högsta domstolen
1983-06-21
NJA 1983 s. 491
NJA 1983:73
Möjligheten enligt 28 kap 3 § BrB att förena dom på skyddstillsyn med fängelse har ansetts ej böra komma till användning vid rattfylleri jämte annan mindre allvarlig brottslighet.
28 kap. 3 § brottsbalken (1962:700)
B 205-83
Högsta domstolen
1983-06-01
NJA 1983 s. 425
NJA 1983:68
Två balkar under flaket till en lastbil har iordningställts för smuggling av narkotika genom att hål tagits upp i dem och försetts med lock. Lastbilen har ansetts som sådant hjälpmedel för brott som åsyftas i bestämmelsen i 23 kap 2 § 1 st BrB om förberedelse till brott. Narkotikabrott bestående i innehav av narkotika har begåtts utomlands av svensk medborgare. Brottet har, oaktat narkotikan var avsedd att försäljas i Sverige, ansetts inte vara "förövat mot Sverige" i den mening som avses i 2 kap 3 § 3 BrB. Bestämmelsen i 2 kap 2 § 3 st BrB om beaktande av straffmaximum för brottet enligt lagen på gärningsorten har ansetts inte innebära att hänsyn skall tas också till straffmätningspraxis i den stat där brottet begåtts. Tillika fråga om bestämmelsens innebörd för visst fall när gemensamt straff skall bestämmas för två brott. Sedan lägre rätt förklarat del av viss egendoms värde förverkad har enligt grunderna för 51 kap 25 § och 55 kap 15 § RB hinder ansetts möta för högre rätt att i anledning av talan av den tilltalade meddela förklaring om svårare förverkande i fråga om egendomen (reformatio in pejus).
23 kap. 2 § 1 st. brottsbalken (1962:700)
2 kap. 3 § 3 brottsbalken (1962:700)
2 kap. 2 § 3 st. brottsbalken (1962:700)
2 kap. 3 § 3 brottsbalken (1962:700)
55 kap. 15 § rättegångsbalken (1942:740)
51 kap. 25 § rättegångsbalken (1942:740)