Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 1295-09
Högsta domstolen
2011-06-22
NJA 2011 s. 411
NJA 2011:33
Domstol har försatt en person i konkurs på grundval av skattebeslut som inte vunnit laga kraft. Domstolen har underlåtit att självständigt pröva om det fanns en skattefordran och har direkt lagt skattebesluten till grund för obeståndsbedömningen. Rättstillämpningen har, med hänsyn till att den klart avvek från vad som gällde för prövningen och att den fick direkt betydelse för utgången, ansetts grunda skadeståndsskyldighet för staten enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen men inte för överträdelse av Europakonventionen.
NJA 1956 s. 417
NJA 1981 s. 395
NJA 1981 C 51
NJA 1983 s. 688
NJA 1989 s. 378
NJA 2001 s. 339
NJA 2001 s. 548
NJA 2003 s. 217
NJA 2005 s. 462
NJA 2007 s. 295
NJA 2007 s. 584
NJA 2007 s. 862
3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)
2 kap. 4 §, 6 §, 8 § och 9 § konkurslagen (1987:672)
Artikel 6.1 och artikel 6.2 europeiska konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
Artikel 1 i första tilläggsprotokollet till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
UM 7706-10
Migrationsöverdomstolen
2010-12-10
MIG 2010:21
Asylförfarandet i en av EU:s medlemsstater har bedömts vara så bristfälligt att en överföring av en asylsökande dit i enlighet med Dublinförordningen inte är förenlig med vare sig 12 kap. 1 § eller 2 § utlänningslagen och riskerar att strida mot artikel 3 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Även mottagningsförhållandena för asylsökande i medlemsstaten har ansetts vara så undermåliga att verkställigheten av ett beslut att överföra en person dit med stöd av förordningen riskerar att vara oförenlig med både 12 kap. 1 § utlänningslagen och artikel 3 i konventionen. Det har därför vid tidpunkten för avgörandet bedömts föreligga skäl att med stöd av artikel 3.2 i Dublinförordningen göra undantag från förordningens ansvarighetskriterier och i stället pröva asylansökan i Sverige.
Preliminär rapport 2010-10-20 av FN:s särskilde rapportör för frågor rörande tortyr m.m.
MIG 2007:8
MIG 2008:42
MIG 2010:18
1 kap. 9 § samt 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen (2005:716)
Artikel 3.1, artikel 3.2 och artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen)
Artikel 3 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) (1994:1219)
Artikel 7 i 1966 års FN-konvention om medborgerliga och politiska rättigheter
Artikel 3 och artikel 16 i 1984 års FN-konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
Lifos nr 23990
Utlänningslagen med kommentarer, 9:e uppl., s. 69
Ansvarighetskriterier Ansvarig stat Asylförfarande Dublinförordningen Europakonventionen Mottagningsförhållanden Non-refoulment Undantag från undantagsregler Överföring
B 644-10
Hovrätten för Nedre Norrland
2010-08-27
RH 2010:62
En av polisen genomförd bevisprovokation har ansetts inte innebära att rätten till en rättvis rättegång har kränkts.
Prop. 1983/84:111 s. 44 ff.
JuU 1983/84:27 s. 21
Asp i SvJT 2008 s. 779 ff.
NJA 1985 s. 544
NJA 1986 s. 489
NJA 2007 s. 1037
Europadomstolens dom Allan mot Storbritannien den 5 november 2002
Europadomstolens dom Heglas mot Tjeckien den 1 mars 2007
Europadomstolens dom Bykov mot Ryssland den 10 mars 2009
23 kap. 12 § och 18 § samt 35 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
Artikel 6 europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
Rättegångsbalken 23:63
T 227-08
Högsta domstolen
2010-03-04
NJA 2010 s. 112
NJA 2010:13
En klagande i ett bygglovsärende har ansetts inte vara berättigad till skadestånd för rättegångskostnader som föranletts av oriktig myndighetsutövning av kommunen. 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) och artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen.
NJA 1994 s. 194
NJA 2003 s. 217
NJA 2003 s. 285
NJA 2005 s. 462
NJA 2007 s. 295
NJA 2007 s. 584
NJA 2007 s. 862
3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)
8 kap. 22 § plan- och bygglagen (1987:10)
Artikel 1 i första tilläggsprotokollet till europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
T 2430-09
Högsta domstolen
2009-12-17
NJA 2009 s. 873
NJA 2009:88
Högsta domstolen är inte behörig att som första instans pröva en talan om skadestånd som uteslutande avser ideell skada på grund av långsam handläggning av ett tvistemål, fastän målet har varit anhängigt i hovrätt och Högsta domstolen.
NJA 2004 s. 743
NJA 2005 s. 462
Europadomstolens dom Kudła v. Poland [GC], no. 30210/96, ECHR 2000-XI
Europadomstolens dom Scordino v. Italy (no.1) [GC], no. 36813/97, ECHR 2006-V
3 kap. 2 § och 10 § skadeståndslagen (1972:207)
Domstols behörighet Europakonventionen Långsam handläggning Skadeståndstalan Statens skadeståndsansvar Tvistemål