Rättsfall baserat på valda nyckelord.
UM 3212-15
Migrationsöverdomstolen
2015-11-26
MIG 2015:17
Av en dom från Europadomstolen (Tarakhel mot Schweiz) följer att när en familj med underåriga barn ska överföras till Italien i enlighet med Dublinförordningen måste det finnas garantier om att familjen kommer att tas emot på ett lämpligt sätt. Den generella garanti som Italien utfärdat är inte tillräckligt preciserad för att uppfylla de krav som Europadomstolen uppställer. Ytterligare individuella garantier måste hämtas in innan överföringen av familjen kan verkställas. Migrationsverkets utfästelse i beslutet om överföring att detta ska ske på verkställighetsstadiet får godtas.
Europadomstolens avgörande den 4 november 2014 i mål Tarakhel mot Schweiz (29217/12)
MIG 2012:20
MIG 2013:23
1 kap. 9 § och 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen (2005:716)
Artikel 3.1, artikel 3.2 och artikel 17.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juli 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (Dublinförordningen)
Artikel 21 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status som flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning)
Artikel 3 i den europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219) (Europakonventionen)
Utlänningslagen med kommentarer, 10 uppl. 2014, s. 31 f.
Ansvarig medlemsstat Dublinförordningen Europakonventionen Garantier Non-refoulement Systematiska brister Undantag från ansvarighetsregler Utfästelse Verkställighetsstadiet Överföring
UM 9855-14
Migrationsöverdomstolen
2015-06-03
MIG 2015:5
Utlänningslagens förvarsbestämmelser är inte tillämpliga när det är fråga om ett förvar som regleras enligt Dublinförordningen. Dublinförordningens krav på att det ska föreligga en betydande risk för att en person ska avvika innebär ett högre krav än vad som gäller för förvar enligt utlänningslagen.
Prop. 1993/94:114 s. 13 f.
Prop. 2011/12:60 s. 71 och 88
bet. 2011/12:SfU6 s. 13
MIG 2008:23
3 § första stycket lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen
1 kap. 15 § och 10 kap. 1 § andra stycket 3 och tredje stycket utlänningslagen (2005:716)
Artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget)
Artikel 2 n) och artikel 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (Dublinförordningen)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistats olagligt i medlemsstaterna (återvändandedirektivet)
UM 3055-14
Migrationsöverdomstolen
2014-12-19
MIG 2014:29
Bestämmelsen om offentligt biträde i 18 kap. 1 § utlänningslagen kan tillämpas hos Migrationsverket i ärenden där frågan om överföring enligt Dublinförordningen har aktualiserats. Verket bör dock som regel kunna förutsätta att behov av biträde saknas. Även hos migrationsdomstol i ett överklagat mål om överföring enligt Dublinförordningen kan bestämmelsen tillämpas. Det får dock antas att behov av biträde saknas om överklagandet bedöms sakna rimliga utsikter till framgång.
Prop. 2013/14:197
Europadomstolens avgörande i målet M.S.S. mot Belgien och Grekland (appl.nr 30696/09)
MIG 2008:7
MIG 2010:18
MIG 2010:21
Målnummer UM1889-14 Migrationsöverdomstolens avgörande den 28 april 2014
1 kap. 9 § och 18 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716)
Artikel 27.5 och artikel 27.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemstat (omarbetning) (Dublinförordningen)
UM 3616-13
Migrationsöverdomstolen
2014-02-26
MIG 2014:3
En domstol kan inte pröva om Migrationsverket borde ha tillämpat 12 kap. 18 § utlänningslagen vid en ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning när det finns ett lagakraftvunnet beslut om överföring enligt Dublinförordningen som ska verkställas.
Prop. 2004/05:170 s. 225
MIG 2006:4
MIG 2007:32
MIG 2008:32
MIG 2011:26
1 kap. 9 §, 5 kap. 18 §, 12 kap. 18 § samt 14 kap. utlänningslagen (2005:716)
Utlänningslagen med kommentarer, 9 uppl. s. 309 ff.
Dublinförordningen Lagakraftvunnet avlägsnandebeslut Ny omständighet Prövningsram Verkställighetsärende Överföring
UM 1412-13
Migrationsöverdomstolen
2013-12-09
MIG 2013:23
Migrationsverket kan i ärenden om överföring enligt Dublinförordningen inte åläggas ett utredningsansvar som innebär att verket måste försäkra sig om att asylsökande inte riskerar att sändas vidare till hemlandet från den stat som är ansvarig för asylprövningen enligt förordningen. En överföring av asylsökande till Italien har vidare inte ansetts strida mot 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen och artikel 3 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter med anledning av asylförfarandet och mottagningsförhållandena i det landet. Med hänsyn till att verkställighet av överföringsbesluten emellertid har bedömts strida mot skyddet för familjelivet i artikel 8 i Europakonventionen, ska prövningen av asylansökningarna ske i Sverige.
SOU 2006:6 s. 251
SOU 2006:61 s. 58 f.
Europadomstolens avgörande i målet Nacic m.fl. mot Sverige (appl. nr 16567/10)
Europadomstolens avgörande i målet A.A. mot Storbritannien (appl. nr 8000/08)
Europadomstolens avgörande i målet Mohammed Hussein m.fl. mot Nederländerna och Italien (appl. nr 27725/10)
MIG 2010:18
MIG 2010:21
MIG 2012:20
MIG 2013:16
1 kap. 9 §, 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen (2005:716)
7 § förvaltningslagen (1986:223)
Artikel 21 i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet
Artikel 3.1, artikel 3.2, artikel 14 och artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen)
Artikel 3 och artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219) (Europakonventionen)
Förvaltningsrättens grunder, andra upplagan 2007, s. 386 f.
God förvaltning i EU och i Sverige, 2006, s. 504
Utlänningslagen med kommentarer, 9 uppl. 2010, s. 69
Ansvarig stat Dublinförordningen Europakonventionen om mänskliga rättigheter Familjens enhet Familjeliv Migrationsverkets utredningsskyldighet Non-refoulement Skyddsgrundsdirektivet Undantag från ansvarighetsregler Vuxet barn