Rättsfall baserat på valda nyckelord.
UM 1412-13
Migrationsöverdomstolen
2013-12-09
MIG 2013:23
Migrationsverket kan i ärenden om överföring enligt Dublinförordningen inte åläggas ett utredningsansvar som innebär att verket måste försäkra sig om att asylsökande inte riskerar att sändas vidare till hemlandet från den stat som är ansvarig för asylprövningen enligt förordningen. En överföring av asylsökande till Italien har vidare inte ansetts strida mot 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen och artikel 3 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter med anledning av asylförfarandet och mottagningsförhållandena i det landet. Med hänsyn till att verkställighet av överföringsbesluten emellertid har bedömts strida mot skyddet för familjelivet i artikel 8 i Europakonventionen, ska prövningen av asylansökningarna ske i Sverige.
SOU 2006:6 s. 251
SOU 2006:61 s. 58 f.
Europadomstolens avgörande i målet Nacic m.fl. mot Sverige (appl. nr 16567/10)
Europadomstolens avgörande i målet A.A. mot Storbritannien (appl. nr 8000/08)
Europadomstolens avgörande i målet Mohammed Hussein m.fl. mot Nederländerna och Italien (appl. nr 27725/10)
MIG 2010:18
MIG 2010:21
MIG 2012:20
MIG 2013:16
1 kap. 9 §, 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen (2005:716)
7 § förvaltningslagen (1986:223)
Artikel 21 i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet
Artikel 3.1, artikel 3.2, artikel 14 och artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen)
Artikel 3 och artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219) (Europakonventionen)
Förvaltningsrättens grunder, andra upplagan 2007, s. 386 f.
God förvaltning i EU och i Sverige, 2006, s. 504
Utlänningslagen med kommentarer, 9 uppl. 2010, s. 69
Ansvarig stat Dublinförordningen Europakonventionen om mänskliga rättigheter Familjens enhet Familjeliv Migrationsverkets utredningsskyldighet Non-refoulement Skyddsgrundsdirektivet Undantag från ansvarighetsregler Vuxet barn
UM 3524-12
Migrationsöverdomstolen
2012-12-06
MIG 2012:20
En utlänning kan inte få status som flykting, alternativt skyddsbehövande eller övrig skyddsbehövande i förhållande till en stat som utlänningen inte är medborgare i (undantaget statslösa personer). Då en annan EU-stat är ansvarig för prövningen enligt Dublinförordningen ska de skyddsskäl som utlänningen åberopar mot den EU-staten prövas inom ramen för den prövning som sker vid tillämpningen av Dublinförordningen. Det som då ska bedömas är om överföringen skulle strida mot bestämmelserna i 12 kap. 1 och 2 §§ utlänningslagen och artikel 3 i Europakonventionen.
SOU 2006:61 Asylförfarandet - genomförandet av asylprocedurdirektivet i svensk rätt, s. 58 f
MIG 2008:42
MIG 2010:18
MIG 2010:21
1 kap. 9 §, 4 kap. 1 §, 2 § och 2 a §, 5 kap. 1 c § samt 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen (2005:716)
Artikel 2, artikel 3.1 och artikel 3.2 i rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen)
Artikel 1 A 2 och artikel 33 i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen)
Artikel 3 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219) (Europakonventionen)
Artikel 2 och artikel 21 i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet)
Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, fjärde upplagan 2012, s. 85 ff
Utlänningslagen med kommentar, nionde upplagan 2010, s. 69
UM 7706-10
Migrationsöverdomstolen
2010-12-10
MIG 2010:21
Asylförfarandet i en av EU:s medlemsstater har bedömts vara så bristfälligt att en överföring av en asylsökande dit i enlighet med Dublinförordningen inte är förenlig med vare sig 12 kap. 1 § eller 2 § utlänningslagen och riskerar att strida mot artikel 3 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Även mottagningsförhållandena för asylsökande i medlemsstaten har ansetts vara så undermåliga att verkställigheten av ett beslut att överföra en person dit med stöd av förordningen riskerar att vara oförenlig med både 12 kap. 1 § utlänningslagen och artikel 3 i konventionen. Det har därför vid tidpunkten för avgörandet bedömts föreligga skäl att med stöd av artikel 3.2 i Dublinförordningen göra undantag från förordningens ansvarighetskriterier och i stället pröva asylansökan i Sverige.
Preliminär rapport 2010-10-20 av FN:s särskilde rapportör för frågor rörande tortyr m.m.
MIG 2007:8
MIG 2008:42
MIG 2010:18
1 kap. 9 § samt 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen (2005:716)
Artikel 3.1, artikel 3.2 och artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen)
Artikel 3 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) (1994:1219)
Artikel 7 i 1966 års FN-konvention om medborgerliga och politiska rättigheter
Artikel 3 och artikel 16 i 1984 års FN-konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
Lifos nr 23990
Utlänningslagen med kommentarer, 9:e uppl., s. 69
Ansvarighetskriterier Ansvarig stat Asylförfarande Dublinförordningen Europakonventionen Mottagningsförhållanden Non-refoulment Undantag från undantagsregler Överföring
UM 2397-08
Migrationsöverdomstolen
2008-09-24
MIG 2008:42
Asylprocessen och mottagningsförhållandena i Grekland har inte ansetts vara sådana att en överföring av en asylsökande enligt Dublinförordningen strider mot principen om non-refoulement och Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Skäl att göra undantag från Dublinförordningens ansvarighetskriterier har inte ansetts föreligga.
SOU 2006:61 Asylförfarandet - genomförandet av asylprocedurdirektivet
EG-domstolens dom i mål C-72/06
EG-domstolens dom i mål C-130/08
Europadomstolens avgörande i mål 43844/98
MIG 2007:8
MIG 2007:32
Artikel 2 i, artikel 3.2, artikel 18, artikel 19.1 och artikel 20.1 c i Rådets förordning (EG) nr 43/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen)
Artikel 3 i europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
Artikel 21 i Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (Skyddsgrundsdirektivet)
s. 58 f; Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, tredje upplagan 2007, s. 78 ff; Wikrén och Sandesjö, Utlänningslagen med kommentarer, åttonde upplagan 2006, s. 50
UM 716-06
Migrationsöverdomstolen
2007-03-05
MIG 2007:8
För att inte syftet med Dublinkonventionen skall motverkas är det av avgörande betydelse att det föreligger särskilda skäl för undantag från konventionens ansvarighetsregler. Utrymmet att underlåta tillämpning av konventionen av humanitära skäl får anses som synnerligen begränsat och det krävs starka humanitära skäl för att asylansökan i stället skall prövas i Sverige. De skäl som åberopats i målet är inte av sådan styrka att det finns förutsättningar att frångå konventionens ansvarighetsregler.
5 kap. 1 § andra stycket 6 utlänningslagen (2005:716)
Artikel 3.4 konventionen den 15 juni 1990 rörande bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av medlemsstaterna i de Europeiska gemenskaperna (Dublinkonventionen)