Rättsfall baserat på valda nyckelord.
UM 2953-12
Migrationsöverdomstolen
2013-02-11
MIG 2013:2
Frågan om ett internt flyktalternativ föreligger ingår som en del i prövningen av om en person är flykting eller skyddsbehövande. Det ankommer på migrationsdomstolen att se till att detta blir prövat i målet.
Prop. 1971:30 s. 529 f.; Prop. 1996/97:25 s. 101; Prop. 2004/05:170 s. 154; Prop. 2005/06:6 s. 28; Prop. 2009/10:31 s. 135; UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning, punkten 91
MIG 2007:9
MIG 2007:33 II
MIG 2008:20
MIG 2009:4
8 § förvaltningsprocesslagen (1971:291)
4 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716)
Artikel 8 i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet)
Asylprövning Bevisbörda Hemlandets skydd Internationellt skydd Internt flyktingalternativ Officialprincipen Utredningsansvar Utredningsskyldighet
UM 3524-12
Migrationsöverdomstolen
2012-12-06
MIG 2012:20
En utlänning kan inte få status som flykting, alternativt skyddsbehövande eller övrig skyddsbehövande i förhållande till en stat som utlänningen inte är medborgare i (undantaget statslösa personer). Då en annan EU-stat är ansvarig för prövningen enligt Dublinförordningen ska de skyddsskäl som utlänningen åberopar mot den EU-staten prövas inom ramen för den prövning som sker vid tillämpningen av Dublinförordningen. Det som då ska bedömas är om överföringen skulle strida mot bestämmelserna i 12 kap. 1 och 2 §§ utlänningslagen och artikel 3 i Europakonventionen.
SOU 2006:61 Asylförfarandet - genomförandet av asylprocedurdirektivet i svensk rätt, s. 58 f
MIG 2008:42
MIG 2010:18
MIG 2010:21
1 kap. 9 §, 4 kap. 1 §, 2 § och 2 a §, 5 kap. 1 c § samt 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen (2005:716)
Artikel 2, artikel 3.1 och artikel 3.2 i rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen)
Artikel 1 A 2 och artikel 33 i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen)
Artikel 3 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219) (Europakonventionen)
Artikel 2 och artikel 21 i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet)
Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, fjärde upplagan 2012, s. 85 ff
Utlänningslagen med kommentar, nionde upplagan 2010, s. 69
UM 3891-10
Migrationsöverdomstolen
2011-11-09
MIG 2011:24
Det har funnits synnerlig anledning att anta att en asylsökande, som i och för sig varit att betrakta som skyddsbehövande, i sitt hemland deltagit i förövandet av brott mot mänskligheten. Han var därmed utesluten från att anses som flykting eller alternativt skyddsbehövande. Med hänsyn till att det förelåg ett temporärt verkställighetshinder, beviljades utlänningen ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.
Prop. 1996/97:25 s. 96 f.; Prop. 2009/10:31 s. 105-109, s. 150-151 och s. 261; UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning, punkterna 147-163, 203 och 204; UNHCR:s Guidelines on International Protection: Application of the Exclusion Clauses: Article 1 F of the 1951 Convention relating to the Status of Refugees, HCR/GIP/03/05, 4 september 2003, punkterna 2, 13, 18, 19, 34 och 35
EU-domstolens avgörande den 9 november 2010 i målen C-57/09 och C-101/09, Bundesrepublik Deutschland mot B respektive D
MIG 2007:12
MIG 2007:15
MIG 2007:33 I och II
1 kap. 3 §, 4 kap. 1 §, 2 §, 2 a §, 2 b § och 2 c §, 5 kap. 1 §, 6 § och 11 §, 8 kap. 17 § samt 12 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716)
Artikel 2, artikel 3, artikel 12.2, artikel 12.3, artikel 15, artikel 17 och artikel 21.1 i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet
Artikel 1 F i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen)
Artikel 7.1 och artikel 7.2 i Internationella brottmålsdomstolens stadga (Romstadgan)
Alternativt skyddsbehövande Asyl Asylrätt Benefit of the doubt Bevisbörda Bevislättnadsregel Brott mot mänskligheten Exkludering Flykting Förföljelse Internationellt skydd Nationellt skydd Skyddsbehövande Skyddsbehövande i övrigt Skyddsgrundsdirektivet Synnerlig anledning att anta Synnerligen ömmande omständigheter Tidsbegränsat uppehållstillstånd Uteslutningsgrund Uteslutning från flyktingskap Utvisning Verkställighetshinder Övrig skyddsbehövande