Rättsfall baserat på valda nyckelord.
UM 3212-15
Migrationsöverdomstolen
2015-11-26
MIG 2015:17
Av en dom från Europadomstolen (Tarakhel mot Schweiz) följer att när en familj med underåriga barn ska överföras till Italien i enlighet med Dublinförordningen måste det finnas garantier om att familjen kommer att tas emot på ett lämpligt sätt. Den generella garanti som Italien utfärdat är inte tillräckligt preciserad för att uppfylla de krav som Europadomstolen uppställer. Ytterligare individuella garantier måste hämtas in innan överföringen av familjen kan verkställas. Migrationsverkets utfästelse i beslutet om överföring att detta ska ske på verkställighetsstadiet får godtas.
Europadomstolens avgörande den 4 november 2014 i mål Tarakhel mot Schweiz (29217/12)
MIG 2012:20
MIG 2013:23
1 kap. 9 § och 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen (2005:716)
Artikel 3.1, artikel 3.2 och artikel 17.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juli 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (Dublinförordningen)
Artikel 21 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status som flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning)
Artikel 3 i den europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219) (Europakonventionen)
Utlänningslagen med kommentarer, 10 uppl. 2014, s. 31 f.
Ansvarig medlemsstat Dublinförordningen Europakonventionen Garantier Non-refoulement Systematiska brister Undantag från ansvarighetsregler Utfästelse Verkställighetsstadiet Överföring
UM 1412-13
Migrationsöverdomstolen
2013-12-09
MIG 2013:23
Migrationsverket kan i ärenden om överföring enligt Dublinförordningen inte åläggas ett utredningsansvar som innebär att verket måste försäkra sig om att asylsökande inte riskerar att sändas vidare till hemlandet från den stat som är ansvarig för asylprövningen enligt förordningen. En överföring av asylsökande till Italien har vidare inte ansetts strida mot 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen och artikel 3 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter med anledning av asylförfarandet och mottagningsförhållandena i det landet. Med hänsyn till att verkställighet av överföringsbesluten emellertid har bedömts strida mot skyddet för familjelivet i artikel 8 i Europakonventionen, ska prövningen av asylansökningarna ske i Sverige.
SOU 2006:6 s. 251
SOU 2006:61 s. 58 f.
Europadomstolens avgörande i målet Nacic m.fl. mot Sverige (appl. nr 16567/10)
Europadomstolens avgörande i målet A.A. mot Storbritannien (appl. nr 8000/08)
Europadomstolens avgörande i målet Mohammed Hussein m.fl. mot Nederländerna och Italien (appl. nr 27725/10)
MIG 2010:18
MIG 2010:21
MIG 2012:20
MIG 2013:16
1 kap. 9 §, 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen (2005:716)
7 § förvaltningslagen (1986:223)
Artikel 21 i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet
Artikel 3.1, artikel 3.2, artikel 14 och artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen)
Artikel 3 och artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219) (Europakonventionen)
Förvaltningsrättens grunder, andra upplagan 2007, s. 386 f.
God förvaltning i EU och i Sverige, 2006, s. 504
Utlänningslagen med kommentarer, 9 uppl. 2010, s. 69
Ansvarig stat Dublinförordningen Europakonventionen om mänskliga rättigheter Familjens enhet Familjeliv Migrationsverkets utredningsskyldighet Non-refoulement Skyddsgrundsdirektivet Undantag från ansvarighetsregler Vuxet barn
UM 3524-12
Migrationsöverdomstolen
2012-12-06
MIG 2012:20
En utlänning kan inte få status som flykting, alternativt skyddsbehövande eller övrig skyddsbehövande i förhållande till en stat som utlänningen inte är medborgare i (undantaget statslösa personer). Då en annan EU-stat är ansvarig för prövningen enligt Dublinförordningen ska de skyddsskäl som utlänningen åberopar mot den EU-staten prövas inom ramen för den prövning som sker vid tillämpningen av Dublinförordningen. Det som då ska bedömas är om överföringen skulle strida mot bestämmelserna i 12 kap. 1 och 2 §§ utlänningslagen och artikel 3 i Europakonventionen.
SOU 2006:61 Asylförfarandet - genomförandet av asylprocedurdirektivet i svensk rätt, s. 58 f
MIG 2008:42
MIG 2010:18
MIG 2010:21
1 kap. 9 §, 4 kap. 1 §, 2 § och 2 a §, 5 kap. 1 c § samt 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen (2005:716)
Artikel 2, artikel 3.1 och artikel 3.2 i rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen)
Artikel 1 A 2 och artikel 33 i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen)
Artikel 3 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219) (Europakonventionen)
Artikel 2 och artikel 21 i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet)
Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, fjärde upplagan 2012, s. 85 ff
Utlänningslagen med kommentar, nionde upplagan 2010, s. 69
UM 2397-08
Migrationsöverdomstolen
2008-09-24
MIG 2008:42
Asylprocessen och mottagningsförhållandena i Grekland har inte ansetts vara sådana att en överföring av en asylsökande enligt Dublinförordningen strider mot principen om non-refoulement och Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Skäl att göra undantag från Dublinförordningens ansvarighetskriterier har inte ansetts föreligga.
SOU 2006:61 Asylförfarandet - genomförandet av asylprocedurdirektivet
EG-domstolens dom i mål C-72/06
EG-domstolens dom i mål C-130/08
Europadomstolens avgörande i mål 43844/98
MIG 2007:8
MIG 2007:32
Artikel 2 i, artikel 3.2, artikel 18, artikel 19.1 och artikel 20.1 c i Rådets förordning (EG) nr 43/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen)
Artikel 3 i europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
Artikel 21 i Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (Skyddsgrundsdirektivet)
s. 58 f; Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, tredje upplagan 2007, s. 78 ff; Wikrén och Sandesjö, Utlänningslagen med kommentarer, åttonde upplagan 2006, s. 50