Rättsfall baserat på valda nyckelord.
UM 3212-15
Migrationsöverdomstolen
2015-11-26
MIG 2015:17
Av en dom från Europadomstolen (Tarakhel mot Schweiz) följer att när en familj med underåriga barn ska överföras till Italien i enlighet med Dublinförordningen måste det finnas garantier om att familjen kommer att tas emot på ett lämpligt sätt. Den generella garanti som Italien utfärdat är inte tillräckligt preciserad för att uppfylla de krav som Europadomstolen uppställer. Ytterligare individuella garantier måste hämtas in innan överföringen av familjen kan verkställas. Migrationsverkets utfästelse i beslutet om överföring att detta ska ske på verkställighetsstadiet får godtas.
Europadomstolens avgörande den 4 november 2014 i mål Tarakhel mot Schweiz (29217/12)
MIG 2012:20
MIG 2013:23
1 kap. 9 § och 12 kap. 1 § och 2 § utlänningslagen (2005:716)
Artikel 3.1, artikel 3.2 och artikel 17.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juli 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (Dublinförordningen)
Artikel 21 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status som flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning)
Artikel 3 i den europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219) (Europakonventionen)
Utlänningslagen med kommentarer, 10 uppl. 2014, s. 31 f.
Ansvarig medlemsstat Dublinförordningen Europakonventionen Garantier Non-refoulement Systematiska brister Undantag från ansvarighetsregler Utfästelse Verkställighetsstadiet Överföring
Ö 4044-04
Högsta domstolen
2006-03-17
NJA 2006 s. 101
NJA 2006:14
Sedan A och B genom dom av tingsrätt förpliktats att solidariskt betala ett belopp till C, vinner domen laga kraft mot B, som också utan förbehåll fullgör hela betalningsskyldigheten, medan A överklagar domen. Den av B erlagda betalningen har inte ansetts kunna uppfattas som en utfästelse från A:s sida att inte överklaga tingsrättens dom, men eftersom C genom betalningen erhållit slutgiltig gottgörelse och förklarat sig inte längre ha något anspråk mot A, har denne ansetts sakna rättsligt intresse av att få fortsätta processen mot C.
A.O. Byggservice
NJA 1957 s. 489
NJA 1999 C 53
49 kap. 2 § andra stycket och 50 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
T 4750-00
Högsta domstolen
2002-11-06
NJA 2002 s. 477
NJA 2002:64
Fråga om det på grund av en felaktig uppgift om lägenhetsytan i hyresavtal och vid senare hyresförhandlingar, förelåg ett på utfästelse grundat skadeståndsansvar för hyresvärden gentemot hyresgästen och hur skadan i sådant fall skulle beräknas.
12 kap. 11 §, 16 §, 54 § och 55 § jordabalken (1970:994)
1 §, 2 §, 21 § och 22 § hyresförhandlingslagen (1978:304)
T 2629-01
Högsta domstolen
2002-10-31
NJA 2002 s. 467
NJA 2002:62
Fråga huruvida vid köpeavtal rörande fast egendom en i kontraktet intagen utfästelse från köparens sida att ge säljaren rätt att efter exploatering välja villafastighet inom det köpta området kan grunda skadeståndsskyldighet eller jämkning av köpeskillingen vid bristande uppfyllelse av utfästelsen.
NJA 1981 s. 897
NJA 1990 s. 18
NJA 1971 s. 516
NJA 1973 s. 175
NJA 1974 s. 314
NJA 1974 s. 526
NJA 1977 s. 509
NJA 1984 s. 673
NJA 1987 s. 726
NJA 1992 s. 66
NJA 1994 s. 69
4 kap. 1 § jordabalken (1970:994)
T 320-89
Högsta domstolen
1992-02-19
NJA 1992 s. 66
NJA 1992:11
Optionsavtal beträffande överlåtelse av bostadsrätt är bindande om det är upprättat i skriftlig form.
NJA 1977 s. 509
NJA 1981 s. 897
NJA 1987 s. 726
NJA 1990 s. 18
NJA 1984 s. 673
6 kap. 4 § bostadsrättslagen (1991:614)
Avtalsfrihet Bostadsrätt Optionsavtal Utfästelse Överlåtelse