Rättsfall baserat på valda nyckelord.
PMT 3491-16
Patent- och marknadsöverdomstolen
2020-03-16
PMÖD 2020:7
Patent- och marknadsöverdomstolen har funnit att ett brittiskt bolag gjort intrång i Svenskt Tenns upphovsrätt till vissa tygmönster och i vissa av Svenskt Tenns varumärken. Patent- och marknadsöverdomstolen har därför, i likhet med underinstansen, bifallit Svenskt Tenns yrkanden om vitesförbud och skadestånd. Patent- och marknadsöverdomstolen har - innan det att dom meddelats i målet - begärt ett förhandsavgörande från EU-domstolen angående tolkningen av vissa bestämmelser i rådets förordning (EG) 207/2009 om gemenskapsvarumärken. Ett brittiskt bolag bedrev via sin hemsida försäljning av tyger och andra textilvaror. Bolaget saluförde bl.a. tyger och kuddar med mönster formgivna av Josef Frank och Estrid Ericson. Svenskt Tenn väckte talan om vitesförbud och skadestånd och gjorde gällande att Svenskt Tenn innehade upphovsrätten till tygmönstren och att det brittiska bolaget genom att rikta sig mot den svenska marknaden gjorde intrång i Svenskt Tenns upphovsrätt. Svenskt Tenn gjorde även gällande att det brittiska bolaget gjorde intrång i vissa varumärken som Svenskt Tenn innehar. Patent- och marknadsöverdomstolen har funnit att tygmönstren är verk i upphovsrättslagens mening och att Svenskt Tenn innehar upphovsrätten samt att det brittiska bolaget genom de åtgärder som bolaget vidtagit har spridit verken till allmänheten i Sverige och därigenom gjort intrång i Svenskt Tenns upphovsrätt till verken. I frågan om varumärkesintrång har domstolen funnit att det inte finns grund för att förklara varumärkena ogiltiga. Patent- och marknadsöverdomstolen har i stället funnit att det brittiska bolagets åtgärder utgjort varumärkesintrång. Det brittiska bolaget och dess ställföreträdare har därför meddelats vitesförbud samt ålagts att betala skadestånd för den skada intrången medfört. Patent- och marknadsöverdomstolen har inte funnit skäl att tillåta ett överklagande av domen.
-
RH 1985:83
NJA 2005 s. 180
NJA 1984 s. 34
NJA 2018 s. 883
18 kap. 8 § rättegångsbalken
4 § viteslagen
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken; artikel 7 i Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken
2 § internationella upphovsrättsförordningen (1994:193)
65 § upphovsrättslagen
60 § upphovsrättslagen
54 § upphovsrättslagen
53 h § upphovsrättslagen
53 b § upphovsrättslagen
4 § upphovsrättslagen
1 § upphovsrättslagen
Artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juni 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser
Oaktsamhet Överlåtelse Upphovsman Verkshöjd Verk Spridning Brukskonst Vitesförbud Vite Solidarisk betalningsskyldighet Skälig ersättning Skadestånd Intrång Instansordningens princip
B 72-16
Arbetsdomstolen
2017-06-07
AD 2017 nr 38
En redovisningskonsult har anställts av ett revisionsföretag och i samband därmed överlåtit sin egen rörelse och kundstock till arbetsgivaren. Anställningsavtalet innehöll en konkurrensklausul enligt vilken arbetstagaren under två år efter att anställningen hade upphört förbjöds arbeta med kunder som handlagts vid det kontor där arbetstagaren arbetade. Fråga om konkurrensklausulen är oskälig enligt 38 § avtalslagen, vari fråga ligger om klausulen i anställningsavtalet varit en del i ett affärsmässigt avtal. Om arbetstagaren anses bunden av klausulen, även fråga om det finns skäl att med stöd av 36 § avtalslagen jämka bestämmelsen om ersättning för brott mot klausulen.
AD 2005 nr 28
AD 1984 nr 68
AD 2002 nr 115
AD 2015 nr 8
38 § och 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
Konkurrensklausul Skälig Oskälig Affärsmässigt Avtal Jämkning Anställningsavtal Överlåtelse Rörelse
38/17
T 177-05
Högsta domstolen
2009-09-30
NJA 2009 s. 570
NJA 2009:56
En sådan partiell nyttjanderätt till fast egendom som behandlas i 7 kap. 3 § första stycket JB får som huvudregel överlåtas utan fastighetsägarens samtycke.
NJA 1922 s. 102
NJA 1979 s. 451
7 kap. 3 § första stycket jordabalken (1970:994)
Ö 3474-08
Högsta domstolen
2009-02-20
NJA 2009 s. 90
NJA 2009:8
Fråga om förutsättningarna för rättens tillstånd enligt 19 kap. 13 § ärvdabalken för boutredningsman att överlåta dödsbos fastighet.
NJA 1983 s. 802
NJA 1987 s. 943
NJA 1994 s. 141
19 kap. 13 § ärvdabalken (1958:637)
T 1397-04
Högsta domstolen
2006-06-30
NJA 2006 s. 439
NJA 2006:49
Den till vilken en fordran enligt en remburs har överlåtits har ansetts ha bättre rätt till fordringsbeloppet än den ursprunglige borgenärens, dvs. rembursens beneficients, konkursbo. Även fråga om tillämpning av 55 kap. 13 § st. 1 rättegångsbalken.
NJA 1973 s. 635
NJA 1978 s. 728
NJA 1982 s. 900
NJA 2002 s. 244
8 kap. 10 § konkurslagen (1987:672)
55 kap. 13 § 1 st. rättegångsbalken (1942:740)