UM 9855-14
Migrationsöverdomstolen
2015-06-03
MIG 2015:5
Utlänningslagens förvarsbestämmelser är inte tillämpliga när det är fråga om ett förvar som regleras enligt Dublinförordningen. Dublinförordningens krav på att det ska föreligga en betydande risk för att en person ska avvika innebär ett högre krav än vad som gäller för förvar enligt utlänningslagen.
Prop. 1993/94:114 s. 13 f.
Prop. 2011/12:60 s. 71 och 88
bet. 2011/12:SfU6 s. 13
MIG 2008:23
3 § första stycket lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen
1 kap. 15 § och 10 kap. 1 § andra stycket 3 och tredje stycket utlänningslagen (2005:716)
Artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget)
Artikel 2 n) och artikel 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (Dublinförordningen)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistats olagligt i medlemsstaterna (återvändandedirektivet)