T 1295-09
Högsta domstolen
2011-06-22
NJA 2011 s. 411
NJA 2011:33
Domstol har försatt en person i konkurs på grundval av skattebeslut som inte vunnit laga kraft. Domstolen har underlåtit att självständigt pröva om det fanns en skattefordran och har direkt lagt skattebesluten till grund för obeståndsbedömningen. Rättstillämpningen har, med hänsyn till att den klart avvek från vad som gällde för prövningen och att den fick direkt betydelse för utgången, ansetts grunda skadeståndsskyldighet för staten enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen men inte för överträdelse av Europakonventionen.
NJA 1956 s. 417
NJA 1981 s. 395
NJA 1981 C 51
NJA 1983 s. 688
NJA 1989 s. 378
NJA 2001 s. 339
NJA 2001 s. 548
NJA 2003 s. 217
NJA 2005 s. 462
NJA 2007 s. 295
NJA 2007 s. 584
NJA 2007 s. 862
3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)
2 kap. 4 §, 6 §, 8 § och 9 § konkurslagen (1987:672)
Artikel 6.1 och artikel 6.2 europeiska konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
Artikel 1 i första tilläggsprotokollet till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)