Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 2853-92
Högsta domstolen
1992-09-14
NJA 1992 s. 532
NJA 1992:80
I mål om åtal för rån har målsäganden, på vars uppgifter åtalet helt byggde, inte kunnat delges kallelse till huvudförhandling vare sig i TR:n eller i HovR:n. HovR:n har då tillåtit åklagaren att åberopa uppteckning av polisförhör med målsäganden som bevisning, vilket lett till fällande dom, Förfarandet har, med hänsyn till vissa avgöranden av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, ansetts utgöra rättegångsfel och lett till undanröjande av HovR:ns dom.
35 kap. 14 § rättegångsbalken (1942:740)
51 kap. 28 § rättegångsbalken (1942:740)
55 kap. 15 § rättegångsbalken (1942:740)
Bevisning Polisförhör Förundersökning Målsägande Rån Europakonventionen Europadomstolen Rättegångsfel
Ö 258-89
Högsta domstolen
1990-05-14
NJA 1990 s. 286
NJA 1990:47
Vid bolagsstämma i ett aktiebolag har, såsom protokollet från stämman avfattats, beslutats om skadeståndskrav mot revisorerna i bolaget. Bolaget väcker härefter skadeståndstalan mot det företag i vilket revisorerna var anställda under påstående att revisorerna genom försumlighet vid uppdragens utförande vållat bolaget skada, Fråga (1) om det i enlighet med 15 kap 5 § 1 st aktiebolagslagen (1975:1385) är en förutsättning för denna talans upptagande till prövning att beslut vid bolagsstämma fattats om anställande av skadeståndstalan och, när så bedöms vara fallet, (2) om bolaget skall tillåtas åberopa bevisning till styrkande av att beslutet haft denna innebörd.
15 kap. 5 § första st. aktiebolagslagen (1975:1385)
35 kap. 7 § rättegångsbalken (1942:740)
T 322-88
Högsta domstolen
1990-04-19
NJA 1990 s. 231
NJA 1990:41
Fråga om uppsåt vid förtalsbrott. - Tillika fråga om synnerliga skäl föreligger beträffande arbetstagares skadeståndsansvar enligt 4 kap 1 § skadeståndslagen. Även fråga om tillämpning av 55 kap 13 § RB.
5 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)
55 kap. 13 § rättegångsbalken (1942:740)
B 860-88
Högsta domstolen
1988-12-06
NJA 1988 s. 607
NJA 1988:115
I mål mot E, T och L åberopade åklagaren av L lämnade uppgifter till stöd för åtalen mot E och T. TR:n ansåg sig inte kunna fälla E och T till ansvar på grund av L:s uppgifter utan biföll endast delvis åtalet mot dem. HovR:n, vid vilken L vägrade yttra sig, fann L:s uppgifter i TR:n tillförlitliga och biföll åtalet helt. HovR:ns förfarande har, då mycket starka skäl att frångå TR:ns värdering av L:s utsaga till nackdel för E och T inte förelegat, ansetts strida mot en grundläggande princip för bevisprövning. Jfr 51 kap 23 § RB.
51 kap. 23 § rättegångsbalken (1942:740)
B 94-86
Högsta domstolen
1988-11-16
NJA 1988 s. 534
NJA 1988:97
Bevisningen i mål angående narkotikabrott har i visst fall ansetts otillräcklig för fällande dom.
9 kap. 6 § brottsbalken (1962:700)