Rättsfall baserat på valda nyckelord.
Ö 3016-12
Högsta domstolen
2013-10-29
NJA 2013 s. 894
NJA 2013:80
Vid återgång enligt 3 kap. 22 § utsökningsbalken av verkställighet ska bestämmelserna i 3 kap. 21 § tillämpas. Den ursprungliga borgenären kan därmed göra invändning om att återgångskravet är preskriberat. Preskriptionstiden löper från den tidpunkt då utmätningen av medlen från den ursprungliga gäldenären medförde att pengarna fördes över till borgenären.
3 kap. 21 § och 22 § samt 4 kap. 1 § utsökningsbalken (1981:774)
1 § och 2 § preskriptionslagen (1981:30)
Ö 2059-92
Högsta domstolen
1994-10-27
NJA 1994 s. 607
NJA 1994:106
Gåvoskattemål. Återgång av fullbordad gåva påverkar inte skattskyldigheten. Gåva av andel i ett handelsbolag, som ägts av två familjer och haft till huvudsakligt ändamål att äga och förvalta fastigheter, har beskattats som om fastigheterna ägts direkt av delägarna i handelsbolaget. Taxeringsvärdena har lagts till grund för värderingen oberoende av senare försäljning.
NJA 1973 s. 93
NJA 1982 s. 493
NJA 1991 s. 465
NJA 1983 s. 237
22 § 1 mom. 1 st. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
23 § B 5 st. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
43 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
T 503-85
Högsta domstolen
1987-12-11
NJA 1987 s. 845
NJA 1987:146
Fastighetsköp har återgått på den grund att köpeskillingen i köpekontraktet angetts lägre än det verkliga beloppet och köpet därför enligt 4 kap 1 § JB är ogiltigt. Fråga om skyldighet dels för köparen att ersätta skada på fastigheten som vållats genom hans vanvård (I), dels för säljaren att ersätta köparen för nedlagda kostnader på fastigheten (II), dels för köparen att utge ersättning för avkastning under tid då han innehaft fastigheten (II).
4 kap. 1 § jordabalken (1970:994)
T 213-83
Högsta domstolen
1986-04-09
NJA 1986 s. 205
NJA 1986:35
Fråga om betydelsen av att fastighetsköpare efter att ha erhållit lagfart på egendomen medgett säljarens talan om återgång eller hävning av fastighetsköpet.
Den medgivna hävningen
4 kap. 3 § 1 jordabalken (1970:994)
T 133-79
Högsta domstolen
1981-04-23
NJA 1981 s. 562
NJA 1981:60
Enligt ett avbetalningskontrakt mellan ett inredningsföretag, A, och ett restaurangföretag, B, åtog sig A att till B leverera samtliga inredningsdetaljer och inventarier till en restaurang och att svara för all projektering och ombesörja alla installationer och inredningsarbeten i restaurangen. Till säkerhet för B:s betalningsförpliktelser enligt kontraktet gällde enligt detta ett äganderättsförbehåll till förmån för A med avseende på all den genom kontraktet försålda egendomen. Innan betalningarna fullgjorts kom B på obestånd. Med A:s medgivande överlät B rörelsen till ett tredje företag, C, mot att C erlade ett visst kontantbelopp och övertog betalningsansvaret för B:s kvarstående skuld enligt avbetalningskontraktet. Övertagandet skedde genom en på kontraktet tecknad särskild överenskommelse mellan A, B och C. Sedan B försatts i konkurs har i mål mellan B:s konkursbo och A om återvinning med anledning av avtalen mellan A, B och C ansetts att A genom avtalen tillförts likvid för sin fordran på B och därvid, till den del likviden överstigit det s k återtagningsvärdet av den egendom som omfattades av äganderättsförbehållet, på ett otillbörligt sätt gynnats framför B:s övriga borgenärer. De rättshandlingar mellan A och B varigenom A således tillförts likvid för sin fordran på B har med stöd av 30 § konkurslagen förklarats skola gå åter till den del likviden avsett ett fordringsbelopp överstigande nyssnämnda värde.
30 § konkurslagen (1921:225)