T 133-79
Högsta domstolen
1981-04-23
NJA 1981 s. 562
NJA 1981:60
Enligt ett avbetalningskontrakt mellan ett inredningsföretag, A, och ett restaurangföretag, B, åtog sig A att till B leverera samtliga inredningsdetaljer och inventarier till en restaurang och att svara för all projektering och ombesörja alla installationer och inredningsarbeten i restaurangen. Till säkerhet för B:s betalningsförpliktelser enligt kontraktet gällde enligt detta ett äganderättsförbehåll till förmån för A med avseende på all den genom kontraktet försålda egendomen. Innan betalningarna fullgjorts kom B på obestånd. Med A:s medgivande överlät B rörelsen till ett tredje företag, C, mot att C erlade ett visst kontantbelopp och övertog betalningsansvaret för B:s kvarstående skuld enligt avbetalningskontraktet. Övertagandet skedde genom en på kontraktet tecknad särskild överenskommelse mellan A, B och C. Sedan B försatts i konkurs har i mål mellan B:s konkursbo och A om återvinning med anledning av avtalen mellan A, B och C ansetts att A genom avtalen tillförts likvid för sin fordran på B och därvid, till den del likviden överstigit det s k återtagningsvärdet av den egendom som omfattades av äganderättsförbehållet, på ett otillbörligt sätt gynnats framför B:s övriga borgenärer. De rättshandlingar mellan A och B varigenom A således tillförts likvid för sin fordran på B har med stöd av 30 § konkurslagen förklarats skola gå åter till den del likviden avsett ett fordringsbelopp överstigande nyssnämnda värde.
30 § konkurslagen (1921:225)