Alla rättsfall som refererar till Miljöbalk (1998:808).
M 6574-15
Mark- och miljööverdomstolen
2016-09-15
MÖD 2016:42
Tillstånd till ett nytt vattenkraftverk ----- En befintlig damm uppströms finns sedan lång tid tillbaka för översvämningsskydd. Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att ett tillstånd till ett vattenkraftverk på platsen varken äventyrar icke-försämringskravet eller uppnåendet av relevant miljökvalitetsnorm utifrån det sätt som EU-domstolen har specificerat prövningen på i Weserdomen. Ett tillstånd är också förenligt med övriga regler i miljöbalken.
EU-domstolens dom i mål C-461/13
EU-domstolens dom i mål C-346/14
2 kap., 5 kap. 2 §, 11 kap. 6 § och 8 §, 22 kap. 25 §, 25 kap. 2 § och 31 kap. 22 §, 23 § miljöbalken (1998:808)
2 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
4 kap. vattenförvaltningsförordningen (2004:660)
Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2013:19
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättandet av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (ramdirektivet för vatten)
Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2013:19
B 1299-14
Högsta domstolen
2016-07-14
NJA 2016 s. 746
NJA 2016:63
Otillåten avfallstransport. Tillika fråga om försök till oaktsamhetsbrott.
NJA 2015 s. 405
15 kap. 1 § och 29 kap. 4 a § miljöbalken (1998:808)
23 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
Europaparlamentets och Rådets direktiv 2006/12/EG
Europaparlamentets och Rådets direktiv 2008/98/EG
Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 1013/2006
Otillåten avfallstransport Avfall Export för återvinning Farligt avfall Försök till oaktsamhetsbrott
B 5819-14
Högsta domstolen
2016-06-30
NJA 2016 s. 680
NJA 2016:57
Artskyddsbrott. En person har åtalats för att han salufört skinn av prärievarg (canis latrans) under förespegling att det var exemplar av varg (canis lupus). Varg är, i motsats till prärievarg, en skyddad art. Utformningen av den i målet tillämpliga delen av straffbestämmelsen om artskyddsbrott i 29 kap. 2 b § miljöbalken, som i aktuellt avseende hänvisar till den s.k. CITES-förordningen, har ansetts strida mot det i legalitetsprincipen ingående kravet på att straffbestämmelser måste vara i tillräcklig grad tydliga. Personen har därför frikänts.
Vargskinnen
1 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
29 kap. 2 b § miljöbalken (1998:808)
Artikel 2 och artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (CITES-förordningen)
M 11547-15
Mark- och miljööverdomstolen
2016-06-27
MÖD 2016:11
Strandskyddsdispens ----- En kommun hade upplåtit lokaler och mark till ett bolag för restaurang-, café- och konferensverksamhet. I nyttjanderätten ingick en möjlighet för bolaget att inom nyttjanderättsområdet ställa upp bolagets kåtor för verksamhetens bedrivande. Kommunen ansökte mot denna bakgrund om strandskyddsdispens för en sådan kåta. Länsstyrelsen ansåg att kåtan genom sin placering, utformning samt användande samtaget hade sådan privatiserande effekt som begränsade allmänhetens möjlighet att vistas i området. Länsstyrelsen avslog därför ansökan om strandskyddsdispens och förelade kommunen att ta bort kåtan. Efter överklagande upphävde MÖD föreläggandet att ta bort byggnaden eftersom kommunen inte har rådighet över byggnaden. MÖD fann emellertid, liksom underinstanserna, att det inte fanns skäl att meddela strandskyddsdispens. Enligt MÖD hade kommunen inte visat att byggnaden inte kunde placeras på mark som redan fick anses ianspråktagen så att den därigenom skulle få mindre påverkan på strandskyddets syften.
Mark- och miljööverdomstolens dom den 5 april 2016 i mål nr M 10456-15
7 kap. 18 c § första stycket 4 miljöbalken (1998:808)
M 11556-15
Mark- och miljööverdomstolen
2016-06-27
MÖD 2016:10
Strandskyddsdispens ----- En kommun hade på område som omfattades av strandskydd uppfört en gärdsgård som inhägnade ett område. Bakgrunden till detta var att området blivit igenväxt och otillgängligt. För att restaurera området valde kommunen fårbete. Genom fårhägnet hölls, enligt kommunen, markerna öppna och tillgängliga och bilden av det traditionella landskapet återskapades och bevarades långsiktigt. MÖD biföll ansökan om strandskyddsdispens och uttalade. Syftet med gärdsgården är att tillgodose allmänna intressen som naturvård och vård av kulturhistoriska miljöer på den tilltänkta platsen. Eftersom hägnets storlek anpassats till att det råder strandskydd på platsen och gärdsgården utformats med stättor placerade för att underlätta för allmänheten att beträda området finns det särskilda skäl att meddela strandskyddsdispens för åtgärden.
Mark- och miljööverdomstolens dom den 9 oktober 2013 i mål nr 11649-12
7 kap. 18 c § första stycket 5 miljöbalken (1998:808)