Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 13094-19
Mark- och miljööverdomstolen
2020-11-26
MÖD 2020:33
Föreläggande att ta bort bojar inom strandskyddsområde ----- Sju bojar har ansetts utgöra en anläggning eller anordning som avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. Bojarna har därför ansetts förbjudna inom strandskyddsområde.
7 kap. 15 § miljöbalken (1998:808)
Båtförtöjning Brygga Kätting Växt Djur Livsvillkor Föreläggande
M 13871-19
Mark- och miljööverdomstolen
2020-10-28
MÖD 2020:45
Klagorätt för miljöorganisation ----- Skogsstyrelsens meddelande efter samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken har ansetts omfattas av artikel 9.3 i Århuskonventionen för vilka miljöorganisationer ska ha tillgång till rättslig prövning. Vid en konventionskonform tolkning av 16 kap. 13 § miljöbalken har en miljöorganisation därför ansetts ha haft rätt att klaga på Skogsstyrelsens beslut.
HFD 2020 ref. 12
Mark- och miljööverdomstolens dom den 18 mars 2014 i mål nr M 11609-13
MÖD 2013:13
13 § förordningen (1998:904) om anmälan för samråd
12 kap. 6 §, 16 kap. 12 § och 13 § miljöbalken (1998:808)
M 3408-17
Mark- och miljööverdomstolen
2017-12-19
MÖD 2017:51
Förbud mot doftsättning i galleria ----- En miljönämnd har förbjudit ett bolag att doftsätta entréer och toaletter i en centrumgalleria. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att gallerian är en lokal för allmänt ändamål enligt 9 kap. 9 § miljöbalken. Domstolen har vidare funnit att vid bedömningen av om doftsättning är en olägenhet för människors hälsa ska hänsyn tas till personer som lider av sensorisk hyperreaktivitet, s.k. doftöverkänslighet. Utredningen i målet har ansetts ge stöd för att doftsättning kan medföra olägenhet för doftöverkänsliga personer. Även om utredningen inte med säkerhet har visat att komponenterna i den doftsättning som bolaget använt var sådana att de orsakade besvär, har domstolen funnit att redan risken för olägenhet medför att bolaget varit skyldigt att vidta åtgärder. Doftsättningen har inte heller ansetts som ringa eller tillfällig. Ett åtagande från bolaget att hålla vissa entréer och toaletter doftfria har inte ansetts som en tillräcklig försiktighetsåtgärd. Ett föreläggande att upphöra med doftsättning har av domstolen inte ansetts vara mer ingripande än vad som krävts eller orimligt i förhållande till de kostnader som det medfört för bolaget. Nämndens föreläggande har därmed fastställts.
2 kap. 3 § och 7 § samt 9 kap. 3 § och 9 § miljöbalken (1998:808)
Tillsyn Föreläggande Förbud Försiktighetsmått Doftsättning Doftöverkänslig Sensorisk Hyperreaktivitet Galleria Entré Toalett Ringa Tillfällig Olägenhet Hälsa Risk Försiktighetsprincip Bevisbörda Utredning
M 8829-16
Mark- och miljööverdomstolen
2016-12-22
MÖD 2016:22
Föreläggande att redovisa provtagningsprogram ----- I mål om tillsyn enligt miljöbalken har den kommunala miljönämnden riktat ett föreläggande mot fastighetsägaren med krav på att redovisa ett provtagningsprogram avseende förekomst av trikloretylen. Nämnden har bedömt att det inte funnits någon verksamhetsutövare att utkräva ansvar av och att fastighetsägaren därför är ansvarig enligt 10 kap. 3 § miljöbalken. Föreläggandet har överklagats av fastighetsägaren. Mark- och miljööverdomstolen har i likhet med underinstanserna funnit att det inte finns någon verksamhetsutövare att rikta ansvaret mot och att det därför funnits skäl att rikta ansvaret mot fastighetsägaren. Domstolen har funnit att även övriga förutsättningar för att tillämpa 10 kap. 3 § miljöbalken varit uppfyllda.
MÖD 2011:1
10 kap. 3 § och 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
M 11547-15
Mark- och miljööverdomstolen
2016-06-27
MÖD 2016:11
Strandskyddsdispens ----- En kommun hade upplåtit lokaler och mark till ett bolag för restaurang-, café- och konferensverksamhet. I nyttjanderätten ingick en möjlighet för bolaget att inom nyttjanderättsområdet ställa upp bolagets kåtor för verksamhetens bedrivande. Kommunen ansökte mot denna bakgrund om strandskyddsdispens för en sådan kåta. Länsstyrelsen ansåg att kåtan genom sin placering, utformning samt användande samtaget hade sådan privatiserande effekt som begränsade allmänhetens möjlighet att vistas i området. Länsstyrelsen avslog därför ansökan om strandskyddsdispens och förelade kommunen att ta bort kåtan. Efter överklagande upphävde MÖD föreläggandet att ta bort byggnaden eftersom kommunen inte har rådighet över byggnaden. MÖD fann emellertid, liksom underinstanserna, att det inte fanns skäl att meddela strandskyddsdispens. Enligt MÖD hade kommunen inte visat att byggnaden inte kunde placeras på mark som redan fick anses ianspråktagen så att den därigenom skulle få mindre påverkan på strandskyddets syften.
Mark- och miljööverdomstolens dom den 5 april 2016 i mål nr M 10456-15
7 kap. 18 c § första stycket 4 miljöbalken (1998:808)