Rättsfall baserat på valda nyckelord.
A 50-21
Arbetsdomstolen
2022-01-26
AD 2022 nr 7
En arbetsbristdrabbad arbetstagare hos ett pastorat erbjöds att välja mellan tre tidsbegränsade anställningar som han tackade nej till. Han sades därefter upp på grund av arbetsbrist. Fråga om arbetstagaren sagts upp i strid med 7 § anställningsskyddslagen och om arbetsgivaren brutit mot turordningsreglerna i 22 § samma lag. Arbetsdomstolen har funnit att arbetsgivaren gjort sig skyldig till turordningsbrott då domstolen gjort bedömningen att inget av omplaceringserbjudandena var skäligt då arbetstagaren genom omplacering enligt turordningsreglerna hade kunnat beredas fortsatt arbete, eftersom domstolen kommit fram till att han hade tillräckliga kvalifikationer för ett arbete som en annan anställd med kortare anställningstid hade. Även fråga om arbetstagaren haft rätt till ekonomiskt skadestånd för tid han studerat med studiestartsstöd.
AD 1982 nr 30
AD 1984 nr 54
AD 1997 nr 121
AD 2000 nr 105
AD 2002 nr 75
AD 2005 nr 57
AD 2006 nr 11
AD 2006 nr 15
AD 2009 nr 50
AD 2012 nr 11
AD 2016 nr 15
AD 2017 nr 56
7 § och 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
Saklig grund Skäligt omplaceringserbjudande Turordningsbrott Tillräckliga kvalifikationer Ekonomiskt skadestånd Studiestartsstöd
7/22
A 2-20
Arbetsdomstolen
2020-09-30
AD 2020 nr 53
En provanställd handläggare vid Försäkringskassan var föräldraledig under huvuddelen av prövotiden. Skälet till föräldraledigheten var främst att hans hustru drabbats av en förlossningsdepression. Mot bakgrund av handläggarens omfattande föräldraledighet ansåg sig Försäkringskassan inte kunna bedöma hans prestationer och beslutade därför att provanställningen inte skulle övergå i en tillsvidareanställning. - Målet gällde om handläggaren blivit utsatt för könsdiskriminering eller missgynnad i strid med 16 § föräldraledighetslagen. - Arbetsdomstolen kom fram till att Försäkringskassans beslut saknade samband med att skälet till att handläggaren tog ut föräldraledighet var hans hustrus förlossningsdepression och att handläggaren inte blivit könsdiskriminerad. - Däremot fann Arbetsdomstolen att handläggaren blivit missgynnad i strid med 16 § föräldraledighetslagen. Eftersom Försäkringskassan hade kunnat tillgodose sitt intresse av att pröva handläggarens prestationsförmåga genom att erbjuda honom förlängning av provanställningen, i stället för att avbryta anställningen, var Försäkringskassans beslut att avbryta anställningen inte en nödvändig följd av föräldraledigheten. - Arbetsdomstolen uttalade att en arbetsgivare och en provanställd arbetstagare, i en situation där frågan om att avbryta en provanställning har aktualiserats på grund av att arbetstagaren varit frånvarande från arbetet under stora delar av prövotiden, utan hinder av anställningsskyddslagen kan komma överens om att förlänga prövotiden med en period som motsvarar frånvaron. - Arbetsdomstolen uttalade även att en myndighets beslut att träffa en sådan överenskommelse inte kan anses ske vid anställning eller avse ett beslut om anställning, och att beslutet därför inte omfattas av bestämmelserna i 12 kap. 5 § regeringsformen, 4 § lagen om offentlig anställning eller 4-8 §§ anställningsförordningen.
AD 1977 nr 126
AD 1985 nr 138
AD 1987 nr 148
AD 2002 nr 45
AD 2003 nr 55
AD 2003 nr 58
AD 2009 nr 15
AD 2010 nr 61
AD 2011 nr 22
AD 2011 nr 23
AD 2015 nr 58
AD 2017 nr 59
AD 2018 nr 24
AD 2018 nr 74
dom Coleman, C 303/06, EU:C:2008:415
dom Dekker, 177/88, EU:C:1990:383
dom Kuso, C 614/11, EU:C:2013:544
dom Land Berlin, C 174/16, EU:C:2017:637
dom Lyreco Belgium, C 588/12, EU:C:2014:99
dom Meerts, C‑116/08, EU:C:2009:645
dom Ornano, C‑335/15, EU:C:2016:564
dom Praxair C 486/18, EU:C:2019:379
dom Riezniece, C 7/12, EU:C:2013:410
dom Rodríguez Sánchez, C 351/14, EU:C:2016:447
dom Sánchez-Camacho, C 537/07, EU:C:2009:462
dom Sass, C 284/02, EU:C:2004:722
dom Tele Danmark, C 109/00, EU:C:2001:513
dom TSN, C 512/11 och C 513/11, EU:C:2014:73
NJA 2007 s. 461
1 kap. 4 §, 2 kap. 1 § och 6 kap. 4 § diskrimineringslagen (2008:567)
16 § och 23 § föräldraledighetslagen (1995:584)
6 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
12 kap. 5 § regeringsformen (1974:152)
4 kap. lagen (1994:260) om offentlig anställning
4 §, 5 §, 6 §, 7 §, 8 § anställningsförordningen (1994:373)
53/20
B 116-16
Arbetsdomstolen
2018-05-16
AD 2018 nr 31
Fyra arbetstagare vid ett företag som anordnar personlig assistans har sagt upp sig för att börja arbeta hos ett konkurrerande företag. Fråga om arbetstagarna under sina anställningar brutit mot lojalitetsplikten i sina anställningsavtal och om de under eller efter sina anställningar brutit mot företagshemlighetslagen samt om de därför är skyldiga att betala allmänt och ekonomiskt skadestånd till sin förre arbetsgivare och i så fall med vilka belopp. Även fråga om det nya företaget är skadeståndsskyldigt för att i strid med företagshemlighetslagen ha utnyttjat företagshemligheter angripna av arbetstagarna.
AD 1998 nr 85
AD 2017 nr 12
AD 2017 nr 22
NJA 2017 s. 9
7 § och 8 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
6 kap. 4 § (1972:207) skadeståndslagen
13 kap. 3 § och 35 kap. 5 § (1942:740) rättegångsbalken
Lojalitetsplikt Företagshemligheter Offentlig handling Sekretess Konkurrerande verksamhet Ekonomiskt skadestånd Utebliven vinst Mervärdesskatt
31/18
A 90-16
Arbetsdomstolen
2018-04-25
AD 2018 nr 25
Tre arbetstagare vid ett logistikföretag har sagt upp sig för att arbeta hos ett konkurrerande företag. Fråga om arbetstagarna under sin anställning hos logistikföretaget brutit mot lojalitetsplikten och företagshemlighetslagen och om de därför är skyldiga att betala allmänt och ekonomiskt skadestånd till bolaget. Även fråga om det nya företaget är skadeståndsskyldigt mot logistikföretaget för att i strid med företagshemlighetslagen ha röjt och utnyttjat företagshemligheter som angripits av arbetstagarna.
AD 2013 nr 24
AD 2017 nr 12
AD 2017 nr 22
NJA 1979 s. 773
NJA 2016 s. 1176
NJA 2017 s. 9
6 kap. 4 § skadeståndslagen (1972:207)
61 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
7 §, 8 § och 9 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
Lojalitetsplikt Företagshemligheter Konkurrerande verksamhet Principalansvar Ekonomiskt skadestånd Utebliven vinst Solidariskt ansvar
25/18
B 116-11
Arbetsdomstolen
2014-03-05
AD 2014 nr 20
Fråga om det har förelegat grund för att häva verkställande direktörs anställningsavtal samt om den verksällande direktören genom oaktsamhet skadat bolaget och därmed gjort sig skyldig att utge skadestånd till bolaget. Fråga också om från vilken tidpunkt ränta ska utgå för ekonomiskt skadestånd avseende anställningsförmåner.
29 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551)
18 kap. 3 § handelsbalken (1736:0123 s. 2)
3 § och 4 § räntelagen (1975:635)
20/14