A 2-20
Arbetsdomstolen
2020-09-30
AD 2020 nr 53
En provanställd handläggare vid Försäkringskassan var föräldraledig under huvuddelen av prövotiden. Skälet till föräldraledigheten var främst att hans hustru drabbats av en förlossningsdepression. Mot bakgrund av handläggarens omfattande föräldraledighet ansåg sig Försäkringskassan inte kunna bedöma hans prestationer och beslutade därför att provanställningen inte skulle övergå i en tillsvidareanställning. - Målet gällde om handläggaren blivit utsatt för könsdiskriminering eller missgynnad i strid med 16 § föräldraledighetslagen. - Arbetsdomstolen kom fram till att Försäkringskassans beslut saknade samband med att skälet till att handläggaren tog ut föräldraledighet var hans hustrus förlossningsdepression och att handläggaren inte blivit könsdiskriminerad. - Däremot fann Arbetsdomstolen att handläggaren blivit missgynnad i strid med 16 § föräldraledighetslagen. Eftersom Försäkringskassan hade kunnat tillgodose sitt intresse av att pröva handläggarens prestationsförmåga genom att erbjuda honom förlängning av provanställningen, i stället för att avbryta anställningen, var Försäkringskassans beslut att avbryta anställningen inte en nödvändig följd av föräldraledigheten. - Arbetsdomstolen uttalade att en arbetsgivare och en provanställd arbetstagare, i en situation där frågan om att avbryta en provanställning har aktualiserats på grund av att arbetstagaren varit frånvarande från arbetet under stora delar av prövotiden, utan hinder av anställningsskyddslagen kan komma överens om att förlänga prövotiden med en period som motsvarar frånvaron. - Arbetsdomstolen uttalade även att en myndighets beslut att träffa en sådan överenskommelse inte kan anses ske vid anställning eller avse ett beslut om anställning, och att beslutet därför inte omfattas av bestämmelserna i 12 kap. 5 § regeringsformen, 4 § lagen om offentlig anställning eller 4-8 §§ anställningsförordningen.
AD 1977 nr 126
AD 1985 nr 138
AD 1987 nr 148
AD 2002 nr 45
AD 2003 nr 55
AD 2003 nr 58
AD 2009 nr 15
AD 2010 nr 61
AD 2011 nr 22
AD 2011 nr 23
AD 2015 nr 58
AD 2017 nr 59
AD 2018 nr 24
AD 2018 nr 74
dom Coleman, C 303/06, EU:C:2008:415
dom Dekker, 177/88, EU:C:1990:383
dom Kuso, C 614/11, EU:C:2013:544
dom Land Berlin, C 174/16, EU:C:2017:637
dom Lyreco Belgium, C 588/12, EU:C:2014:99
dom Meerts, C‑116/08, EU:C:2009:645
dom Ornano, C‑335/15, EU:C:2016:564
dom Praxair C 486/18, EU:C:2019:379
dom Riezniece, C 7/12, EU:C:2013:410
dom Rodríguez Sánchez, C 351/14, EU:C:2016:447
dom Sánchez-Camacho, C 537/07, EU:C:2009:462
dom Sass, C 284/02, EU:C:2004:722
dom Tele Danmark, C 109/00, EU:C:2001:513
dom TSN, C 512/11 och C 513/11, EU:C:2014:73
NJA 2007 s. 461
1 kap. 4 §, 2 kap. 1 § och 6 kap. 4 § diskrimineringslagen (2008:567)
16 § och 23 § föräldraledighetslagen (1995:584)
6 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
12 kap. 5 § regeringsformen (1974:152)
4 kap. lagen (1994:260) om offentlig anställning
4 §, 5 §, 6 §, 7 §, 8 § anställningsförordningen (1994:373)
53/20