Alla rättsfall som refererar till Miljöbalk (1998:808).
M 1383-17
Mark- och miljööverdomstolen
2018-02-23
MÖD 2018:3
Fastighetsägares ansvar för undersökningar avseende markföroreningar ----- Fråga om fastighetsägares subsidiära ansvar för föroreningsskador som denne vid köpet inte kände till. Fastigheten var en näringsfastighet på vilken säljaren tidigare bedrivit plantskola men som vid köpet bestod av åkermark. Miljönämnden förelade fastighetsägaren att vidta vissa undersökningar avseende markföroreningar på fastigheten efter en bildemonteringsverksamhet som annan person bedrivit där fram till 1970-talet. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att omständigheterna vid köpet var sådana att klaganden inte kan anses ha bort upptäcka eventuella föroreningar från bildemonteringsanläggningen och att det därför inte kan krävas att klaganden i egenskap av fastighetsägare ska vidta undersökningar i enlighet med nämndens föreläggande. Föreläggandet har upphävts.
10 kap. 3 § och 26 kap. 22 § miljöbalken (1998:808)
M 5060-16
Mark- och miljööverdomstolen
2017-12-22
MÖD 2017:52
Tillstånd till enskilt avlopp ----- Med ändring av underinstansernas avgöranden har MÖD förklarat en CE-märkt enskild avloppsanläggning för BDT- och WC-vatten som uppfyller kraven på hög skyddsnivå tillåtlig. MÖD har vid avgörandet beaktat följderna av generell tillståndsgivning och ansett att om villkor på gällande serviceavtal ställs upp är anläggningen tillräckligt robust för att erbjuda tillräcklig rening (biokemisk syreförbrukning, fosfor och kväve) och därför anses tillåtlig i den aktuella recipienten.
MÖD 2006:53
9 kap. 7 § miljöbalken (1998:808)
13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
M 3408-17
Mark- och miljööverdomstolen
2017-12-19
MÖD 2017:51
Förbud mot doftsättning i galleria ----- En miljönämnd har förbjudit ett bolag att doftsätta entréer och toaletter i en centrumgalleria. Mark- och miljööverdomstolen har konstaterat att gallerian är en lokal för allmänt ändamål enligt 9 kap. 9 § miljöbalken. Domstolen har vidare funnit att vid bedömningen av om doftsättning är en olägenhet för människors hälsa ska hänsyn tas till personer som lider av sensorisk hyperreaktivitet, s.k. doftöverkänslighet. Utredningen i målet har ansetts ge stöd för att doftsättning kan medföra olägenhet för doftöverkänsliga personer. Även om utredningen inte med säkerhet har visat att komponenterna i den doftsättning som bolaget använt var sådana att de orsakade besvär, har domstolen funnit att redan risken för olägenhet medför att bolaget varit skyldigt att vidta åtgärder. Doftsättningen har inte heller ansetts som ringa eller tillfällig. Ett åtagande från bolaget att hålla vissa entréer och toaletter doftfria har inte ansetts som en tillräcklig försiktighetsåtgärd. Ett föreläggande att upphöra med doftsättning har av domstolen inte ansetts vara mer ingripande än vad som krävts eller orimligt i förhållande till de kostnader som det medfört för bolaget. Nämndens föreläggande har därmed fastställts.
2 kap. 3 § och 7 § samt 9 kap. 3 § och 9 § miljöbalken (1998:808)
Tillsyn Föreläggande Förbud Försiktighetsmått Doftsättning Doftöverkänslig Sensorisk Hyperreaktivitet Galleria Entré Toalett Ringa Tillfällig Olägenhet Hälsa Risk Försiktighetsprincip Bevisbörda Utredning
M 88-17
Mark- och miljööverdomstolen
2017-12-05
MÖD 2017:68
Ersättning enligt naturvårdslagen ----- Ett av en kommun beslutat naturreservat från år 1998 innehåller bl.a. föreskrift om att det krävs tillstånd att uppföra helt ny byggnad. Efter det att kommunen nekat uppförande av två nya boningshus på en fastighet där det i dag finns några mindre enklare fritidshus har det gjorts en ansökan om ersättning från kommunen. I första hand åberopas 31 kap. miljöbalken alternativt naturvårdslagen och i andra hand 2 kap. 15 § regeringsformen (RF) alternativt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna EKMR). Ansökan om ersättning har inte gjorts av fastighetsägaren utan av ett bolag till vilket fastighetsägaren har överlåtit sin ersättningsfordran. Mark- och miljödomstolen har avslagit yrkandet om ersättning och funnit att vardera parten jämlikt 25 kap. 6 § miljöbalken ska stå sina egna rättegångskostnader. Efter överklagande har Mark- och miljööverdomstolen funnit följande: 1. Ramen för prövningen utgörs av den ansökan om att uppföra två boningshus som gjorts, 2. uppförandet av de nya husen är inte att anse som pågående markanvändning och rätt till ersättning enligt i denna del tillämpliga naturvårdslagen finns inte, 3. rätt till ersättning enligt RF och EKMR föreligger inte och 4. att fordran överlåtits hindrar inte att även bolaget omfattas av i denna del tillämpliga 25 kap. 6 § och bolaget har därmed rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i underinstansen.
NJA 1994 s. 751
NJA 2015 s. 323
NJA 2017 s. 343 och Mark- och miljööverdomstolen dom 2015-06-30 i mål nr M 306-15
38 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken
26 § naturvårdslagen (1964:822)
25 kap. miljöbalken (1998:808)
2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152)
Ersättning pågående markanvändning Egendomsskydd Europakonventionen Överlåtelse av fordran Rättegångskostnader
P 11166-16
Mark- och miljööverdomstolen
2017-12-01
MÖD 2017:49
Upphävande av detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har upphävt Vadstena kommuns beslut att anta en detaljplan eftersom ett genomförande av planen, nybyggnation av tre flerfamiljshus i slottsparken i Vadstena, kan medföra påtaglig skada på ett riksintresse för kulturmiljövården och då kommunens beslutsunderlag är bristfälligt eftersom det saknas en analys av vilka konsekvenser ett genomförande av planen kan få för fladdermöss som förekommer i planområdet.
MÖD 2014:12
3 kap. 6 §, 6 kap. 12 § och 13 § miljöbalken (1998:808)
1 kap. 2 §, 4 kap. 34 §, 5 kap. 22 § och 13 kap. 7 § plan- och bygglagen (2010:900)
4 § artskyddsförordningen (2007:845)
Naturvårdsverkets allmänna råd om påtaglig skada (NFS 2005:17), Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter
Överenskommelsen om skydd av fladdermöss i Europa
EUROBATS
Naturvårdsverkets allmänna råd om påtaglig skada (NFS 2005:17)