Alla rättsfall som refererar till Miljöbalk (1998:808).
755-17
Högsta förvaltningsdomstolen
2018-06-08
HFD 2018 ref. 47
Ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader vid mark- och miljödomstol i ett av domstolen till regeringen överlämnat mål om tillstånd att bedriva viss verksamhet ska inte prövas av regeringen utan av domstolen.
7 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut
21 kap. 7 § miljöbalken (1998:808)
4 kap. 1 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar
18 kap. 4 § rättegångsbalken (1942:740)
M 6227-17
Mark- och miljööverdomstolen
2018-05-15
MÖD 2018:6
Ändringstillstånd avseende ändrad höjd av vindkraftpark ----- Ett bolag ansökte om ändringstillstånd för höjning av vindkraftverk i en vindkraftpark från 172,5 meter till 220 meter. Kommunen, inom vars område verken låg, motsatte sig ändringstillståndet. Miljöprövningsdelegationen gjorde bedömningen att någon kommunal tillstyrkan enligt 16 kap. 4 § miljöbalken inte krävdes och biföll ansökan trots kommunens inställning. Mark- och miljödomstolen gjorde samma bedömning när det gäller kravet på kommunal tillstyrkan. Målet överklagades till Mark- och miljööverdomstolen som konstaterade att det enligt 1 kap. 4 § miljöprövningsförordningen (2013:251) krävs tillstånd för varje ändring av tillståndspliktig verksamhet som innebär att det kan uppkomma olägenhet av betydelse för människors hälsa eller miljön. Redan det förhållandet att en ändring bedöms vara tillståndspliktig får enligt Mark- och miljööverdomstolens uppfattning anses utgöra tillräckliga skäl för att ändringstillstånd som gäller vindkraft inte ska kunna ges utan kommunal tillstyrkan. Mark- och miljööverdomstolen upphävde därför delegationens beslut och avslog ansökan om ändringstillstånd.
16 kap. 2 § första stycket och 4 § miljöbalken (1998:808)
samt 1 kap. 4 § miljöprövningsförordningen (2013:251)
M 6419-16
Mark- och miljööverdomstolen
2018-04-25
MÖD 2018:19
Tillstånd till vindkraftpark ----- Mål om ansökan att få uppföra en vindkraftpark enligt den s.k. boxmodellen, som innebär att vindkraftverkens exakta antal, i detta fall maximalt 144 verk, och närmare placering inom ett större område inte har angetts i ansökan utan att beslut om detta ska delegeras till tillsynsmyndigheten. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att på det underlag som har presenterats i målet går det inte att avgöra om verkens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken. En sådan delegering är inte heller i enlighet med 22 kap. 25 § miljöbalken som anger att endast villkor av mindre betydelse får delegeras. Detsamma har ansetts gälla för alternativyrkandet att tillstånd ska ges för vindkraftverk enligt den s.k. exempellayout som har gjorts i målet. Ansökan om tillstånd har därför avslagits.
MÖD 2017:27
2 kap. 1 § och 6 § samt 22 kap. 25 § miljöbalken (1998:808)
M 10009-17
Mark- och miljööverdomstolen
2018-04-18
MÖD 2018:18
Avverkningsförbud ----- Skogsstyrelsen förbjöd en skogsägare att genomföra avverkning i ett område där det förekommer lavskrikor eftersom det enligt artskyddsförordningen är förbjudet att skada lavskrikans fortplantningsområden eller viloplatser. Mark- och miljödomstolen undanröjde beslutet på den grunden att Skogsstyrelsen inte är dispens- eller tillsynsmyndighet i artskyddsfrågan och inte har möjlighet att göra en sådan proportionalitetsbedömning som krävs enligt MÖD:s uttalanden i det s.k. bombmurklemålet. MÖD konstaterar att Skogsstyrelsen, vid sidan om länsstyrelsen, har ett tillsynsansvar när det gäller artskyddsfrågor. Eftersom frågan om artskyddsdispens och därmed sammanhängande frågor om proportionalitet kan prövas efter ansökan om dispens hos länsstyrelsen eller, under vissa förutsättningar, direkt i domstol har det inte funnits anledning att undanröja Skogsstyrelsens beslut av de skäl som mark- och miljödomstolen anfört. MÖD har därför återförvisat målet till mark- och miljödomstolen. Återförvisningen har skett till den domstol inom vars domsaga Skogsstyrelsens lokala enhet fattade beslut och inte till den domstol inom vars domsaga Skogsstyrelsen har sitt säte.
RÅ 1995 ref. 20
MÖD 2013:13
MÖD 2017:7
8 kap. 1 §, 12 kap. 6 §, 21 kap. 3 §, 26 kap. 1 § och 3 § miljöbalken (1998:808)
14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Artskyddsförordningen (2007:845)
3 kap. 1 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar
2 kap. 10 § miljötillsynsförordningen (2011:13)
M 6236-17
Mark- och miljööverdomstolen
2018-04-16
MÖD 2018:16
Buller från bergtäktsverksamhet ----- Mark- och miljööverdomstolen har, med hänsyn till avståndet till närliggande bostäder, i likhet med underinstansen ansett att buller från skutknackning i en bergtäkt är att anse som impulsljud. Verksamhetsutövarens yrkande om en höjning av ljudnivån har därför avslagits.
2 kap. 3 § och 7 § miljöbalken (1998:808)