Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 9258-17
Mark- och miljööverdomstolen
2019-04-01
MÖD 2019:5
Tillstånd till vindkraftpark ----- I ett mål om tillstånd till uppförande av vindkraftverk ansökte ett bolag om att få sätta upp totalt högst 48 vindkraftverk i fyra olika delområden. Miljöprövningsdelegationen gav tillstånd till 25 vindkraftverk i två av områdena men mark- och miljödomstolen, som delade bedömningen att dessa två områden i och för sig var lämpliga för vindkraft, avslog hela ansökan med hänsyn till de kumulativa effekter som en etablering av ytterligare vindkraftverk skulle innebära för rennäringen. Mark- och miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning att riksintresset för naturvård och för rennäring ska ges företräde i de två områden som fått avslag i båda underinstanserna, även efter att yrkandet i MÖD minskats till 19 verk i dessa områden, men fastställde miljöprövningsdelegationens beslut att ge tillstånd till högst 25 verk i de två andra områdena med vissa villkorsändringar. Dessa två områden är till största delen utpekade som riksintresse för vindkraft vilket gavs företräde.
MÖD 2017:27
MÖD 2018:19
2 kap. 6 § samt 3 kap. 1 § och 5 § miljöbalken (1998:808)
Vindkraftpark Vindkraftverk Tillståndsprövning Riksintresse Rennäring Exempellayout Lokaliseringsprövning Boxmodell
M 6419-16
Mark- och miljööverdomstolen
2018-04-25
MÖD 2018:19
Tillstånd till vindkraftpark ----- Mål om ansökan att få uppföra en vindkraftpark enligt den s.k. boxmodellen, som innebär att vindkraftverkens exakta antal, i detta fall maximalt 144 verk, och närmare placering inom ett större område inte har angetts i ansökan utan att beslut om detta ska delegeras till tillsynsmyndigheten. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att på det underlag som har presenterats i målet går det inte att avgöra om verkens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken. En sådan delegering är inte heller i enlighet med 22 kap. 25 § miljöbalken som anger att endast villkor av mindre betydelse får delegeras. Detsamma har ansetts gälla för alternativyrkandet att tillstånd ska ges för vindkraftverk enligt den s.k. exempellayout som har gjorts i målet. Ansökan om tillstånd har därför avslagits.
MÖD 2017:27
2 kap. 1 § och 6 § samt 22 kap. 25 § miljöbalken (1998:808)
M 4276-16
Mark- och miljööverdomstolen
2017-06-19
MÖD 2017:27
Tillstånd till uppförande och drift av gruppstation för vindkraft ----- Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en ansökan om tillstånd enligt den s.k. boxmodellen till att uppföra och driva en vindkraftspark ska avslås. Med hänsyn till omfattningen av vindkraftparken och omgivningens naturvärden har ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen inte ansetts ge tillräckligt underlag för att kunna bedöma alla de konsekvenser som verksamheten vid olika alternativutformningar kommer att ge upphov till. Det har därför inte gått att avgöra om verksamhetens lokalisering är lämplig utifrån kraven i 2 kap. 6 § miljöbalken.
2 kap. 1 §, 3 § och 6 §, 6 kap. 1 §, 3 § och 7 § samt 22 kap. 25 § miljöbalken (1998:808)
M 5567-00
Miljööverdomstolen
2004-11-26
MÖD 2004:72
Tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) till fortsatt och ändrad verksamhet i Igelstaverket i Södertälje kommun, vad gäller bränsleanvändningen ----- Miljööverdomstolen har konstaterat att tillståndssökt verksamhet där avfall skall användas som bränsle för att generera energi innebär ett sådant återvinningsförfarande som enligt bilagan till avfallsförordningen klassificeras som s.k. R 1-förfarande. Med hänvisning till EG-domstolens praxis har den s.k. närhetsprincipen inte utgjort hinder mot att meddela tillstånd för verksamheten.
EG-domstolens dom i mål C-203/96, Chemische Afvalstoffen Düsseldorp BV m. fl. mot Minister van Volkshuisvesting, Ruimtelijke Ordening en Milieubeheer, REG 1998, s. I-04075)
EG-domstolens dom i mål C-324/99, DaimlerChrysler AG mot Land Baden-Württemberg, REG 2001, s. I-09897
Förordningen (1997:692) om förbränning av farligt avfall
Förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning
Avfallsförordningen (2001:1063)