Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 9258-17
Mark- och miljööverdomstolen
2019-04-01
MÖD 2019:5
Tillstånd till vindkraftpark ----- I ett mål om tillstånd till uppförande av vindkraftverk ansökte ett bolag om att få sätta upp totalt högst 48 vindkraftverk i fyra olika delområden. Miljöprövningsdelegationen gav tillstånd till 25 vindkraftverk i två av områdena men mark- och miljödomstolen, som delade bedömningen att dessa två områden i och för sig var lämpliga för vindkraft, avslog hela ansökan med hänsyn till de kumulativa effekter som en etablering av ytterligare vindkraftverk skulle innebära för rennäringen. Mark- och miljööverdomstolen delade underinstansernas bedömning att riksintresset för naturvård och för rennäring ska ges företräde i de två områden som fått avslag i båda underinstanserna, även efter att yrkandet i MÖD minskats till 19 verk i dessa områden, men fastställde miljöprövningsdelegationens beslut att ge tillstånd till högst 25 verk i de två andra områdena med vissa villkorsändringar. Dessa två områden är till största delen utpekade som riksintresse för vindkraft vilket gavs företräde.
MÖD 2017:27
MÖD 2018:19
2 kap. 6 § samt 3 kap. 1 § och 5 § miljöbalken (1998:808)
Vindkraftpark Vindkraftverk Tillståndsprövning Riksintresse Rennäring Exempellayout Lokaliseringsprövning Boxmodell
M 10316-09
Miljööverdomstolen
2010-10-14
MÖD 2010:38
Etablering av 30 vindkraftverk ----- Ett bolag ansökte om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning om 30 vindkraftverk på ett lågfjällsområde som utpekats som riksintresse för rennäringen och för energiproduktion. Enligt kommunens ej lagakraftvunna översiktsplan var området lämpligt för vindkraftsetablering. Miljööverdomstolen fann att intresset av att etablera vindkraftsparken gick att förena med intressena för rennäringen och det rörliga friluftslivet och bevarandet av landskapsbilden. Avseende de höga naturvärdena på platsen i form av geologiska formationer ansåg Miljööverdomstolen att det fanns ett starkt bevarandeintresse. De höga naturvärdena hade emellertid inte lett till att området utpekats som riksintresse eller erhållit något annat formellt skydd enligt miljöbalken. Genom de försiktighetsåtgärder som föreskrivits och då hela etableringen endast tog i anspråk en liten del av Glötesvålens yta ansåg Miljööverdomstolen att intresset av att bevara områdets geovetenskapliga värden gick att förena med intresset av att utvinna energi på ett sätt som bäst motsvarade en god hushållning och främjande av en hållbar utveckling.
1 kap. 1 §, 3 kap. 1 §, 2 §, 5 §, 6 §, 8 § och 10 § samt 16 kap. 4 § miljöbalken (1998:808)
T 335-77
Högsta domstolen
1981-04-09
NJA 1981 s. 610
NJA 1981:67
Vattenmål. Genom vattenkraftutbyggnadsföretag har skett intrång i fiske, som omfattas av renskötselrätten. Den härför enligt vattenlagen bestämda ersättningen har fördelats med hälften på berörd sameby - jämte i visst fall enskilda samer - och med hälften på samefonden.
NJA 1979 s. 1
28 § rennäringslagen (1971:437)
T 324-76
Högsta domstolen
1981-01-29
NJA 1981 s. 1
NJA 1981:1
Tvist mellan vissa samebyar m fl och svenska staten om rätt till de s k skattefjällen i norra Jämtland. I målet har, jämte andra spörsmål, behandlats frågor dels om möjligheten att i äldre tider förvärva äganderätt till herrelös mark genom att bruka den för renbete, jakt och fiske, dels om de rättsliga grunderna för uppkomst av äganderätt för staten till fjällmarkerna, dels om samerna - för det fall att staten bedöms vara ägare till skattefjällen - kan anses ha rättigheter till dem utöver vad rennäringslagen föreskriver och dels om vissa regler i denna lag strider mot diskrimineringsförbudet i 2 kap 15 § regeringsformen.
Skattefjällsdomen
34 § rennäringslagen (1971:437)
2 kap. 15 § kungörelsen (1974:152) om beslutad ny regeringsform
31 § rennäringslagen (1971:437)
32 § rennäringslagen (1971:437)
33 § rennäringslagen (1971:437)