Miljöbalk (1998:808)

Sammanfattning

Tillståndsplikt för minikraftverk ----- Ett minikraftverk med märkeffekten 15 kilowatt byggdes utan tillståndsprövning då verksamhetsutövaren efter att hört med myndigheter och grannar inte mött några invändningar mot byggandet och då funnit det uppenbart att varken enskilda eller allmänna intressen skulle komma att skadas av verksamheten. Efter att verksamheten varit i drift en tid framfördes klagomål på kraftverket från enskilda sakägare. Länsstyrelsen beslutade att förbjuda driften till dess tillståndsprövning skett. Miljödomstolen fann efter överklagande att varken enskilda eller allmänna intressen förnärmades och upphävde förbudet. Miljööverdomstolen, som inte fann att verksamhetsutövaren styrkt rekvisitet uppenbart, fastställde länsstyrelsens förbud efter överklagande från sakägare. Minikraftverket kunde då inte undantas från tillståndsplikten. Även fråga om rätt att föra talan.

Lagrum

11 kap. 9 § och 12 § samt 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)

Nyckelord

Vattentäkt Vattenverksamhet

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Avvisning av överklagande ----- Miljödomstolen fann att miljökonsekvensbeskrivningen inte kunde godtas i förevarande skick och beslutade därför att återförvisa målet till länsstyrelsen för komplettering. I beslutet angavs att beslutet enligt 34 § andra stycket förvaltningsprocesslagen inte kunde överklagas. Bolaget överklagade emellertid beslutet och anförde bl.a. att beslutet var överklagbart. Miljööverdomstolen fann att återförvisningsbeslutet inte innefattade avgörande av fråga som inverkade på målets utgång och avvisade därför överklagandet.

Lagrum

19 kap. 5 § 2, 20 kap. 3 § 2 st., 22 kap. 2 § och 23 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
34 § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Nyckelord

Överklagbarhet Fullföljdsförbud MKB Processförutsättning Avvisning

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Inhibition m.m. ----- Försvarsmakten hade ansökt om tillstånd till militär verksamhet vid Malmens flygplats i Linköpings kommun. Miljödomstolen hade genom det överklagade beslutet prövat ett inhibitionsyrkande, framställt av Försvarsmakten, trots att ärendet enligt 21 kap. 7 § miljöbalken skulle överlämnas till regeringen för avgörande. Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde beslutet och återförvisade frågan om inhibition till miljödomstolen för fortsatt handläggning. I skälen anförde MÖD att miljödomstolen inte var behörig att slutligt avgöra målet och då inte heller kunde anses behörig att meddela inhibition eller i övrigt förordna rörande saken.

Hänvisade publiceringar

MÖD 2000:31 (M 421-00)

Lagrum

21 kap. 7 § miljöbalken (1998:808)
28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Nyckelord

Rättegångshinder Behörig domstol Rättegångsfel Militär verksamhet Regeringen Eget yttrande

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken att anlägga vågbrytare m.m. ----- De sökta åtgärderna syftade till att skydda befintliga bryggor med en vågbrytare samt att utöka antalet båtplatser. Fråga uppkom om åtgärderna var förenliga med de rättsligt bindande planbestämmelser som gällde för området. Miljödomstolen hade uttalat att det av planen klart framgick att det aktuella området inte var avsett för hamnändamål men att såväl länsstyrelsen som kommunen hade uttalat som sin uppfattning att ansökan inte stred mot planen. Främst med hänsyn till dessa myndigheters inställning samt till att området länge använts som hamn kunde enligt miljödomstolen tillstånd meddelas för bryggorna. Vidare bedömde miljödomstolen att planen inte utgjorde hinder att anlägga vågbrytare. Miljööverdomstolen fann dock, bl.a. med hänsyn till att området i planen var utlagt som allmän plats samt att ett annat område i planen särskilt avsatts som småbåtshamn, att hinder förelåg mot att bifalla ansökan. En ledamot var skiljaktig och bedömde att tillstånd kunde lämnas för vågbrytaren.

Lagrum

16 kap. 4 § miljöbalken (1998:808)

Nyckelord

Byggnadsplan Detaljplan Planstridig Planbeskrivning Pir Brygga Vattenverksamhet Mindre avvikelse Brännö

Aktuella lagrum

Sammanfattning

Föreläggande att ta bort stenmurar och stängsel samt förbud mot hästhållning ----- Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade dels förelagt fastighetsägare att ta bort stenmurar och elstängsel, under åberopande av att dessa utgjorde hinder för allemansrätten, samt dels förbjudit dessa att hålla hästar med stöd av lokala hälsoskyddsföreskrifter. Länsstyrelsen undanröjde föreläggandena. Miljödomstolen ändrade inte länsstyrelsens beslut, men anförde som skäl bl.a. att stenmurar inte kan jämställas med stängsel och att föreläggande om borttagande därför inte kan ske med stöd av 26 kap. 11 § miljöbalken. Miljödomstolen prövade också om hästhållningen kunde förbjudas med stöd av bestämmelserna om hälsoskydd i miljöbalken, men fann att skäl till förbud inte fanns. Miljööverdomstolen (MÖD) delade Miljödomstolens bedömning vad avser elstängslen och hästhållningen. Vad gäller föreläggandet angående stenmurarna fann MÖD att bestämmelsen i 26 kap. 11 § miljöbalken också kan tillämpas på stenmurar som fungerar som stängsel, men att dessa här inte kunde anses utgöra hinder för allemansrätten.

Hänvisade publiceringar

RÅ 1962 K 142

Lagrum

26 kap. 11 § miljöbalken (1998:808)
17 § naturvårdslagen (1964:822)
2 § strandlagen (1952:382)

Nyckelord

Detaljplanelagt område Utestänga allmänhet

Aktuella lagrum