Rättsfall baserat på valda nyckelord.
PMÖ 11554-17
Patent- och marknadsöverdomstolen
2018-07-16
PMÖD 2018:24
Patent- och marknadsöverdomstolen har undanröjt Patent- och marknadsdomstolens beslut i sin helhet på grund av grovt rättegångsfel. Patent- och marknadsdomstolen har i ett mål om patentintrång avslagit en ansökan om intrångsundersökning som käranden i målet hade riktat mot två andra bolag än svarandebolaget. Senare har Patent- och marknadsdomstolen i ett nytt slutligt beslut skrivit av målet såvitt avser de två andra bolagen och tillerkänt dem ersättning för sina rättegångskostnader. Efter att beslutet att tillerkänna de andra bolagen ersättning för rättegångskostnader överklagats konstaterade Patent- och marknadsöverdomstolen att Patent- och marknadsdomstolens beslut att avslå begäran om intrångsundersökning var det beslut varigenom Patent- och marknadsdomstolen skilde saken ifrån sig vad gällde de två andra bolagen. Patent- och marknadsdomstolen hade därefter inte rätt att genom ett nytt slutligt beslut vare sig skriva av målet eller bestämma om rättegångskostnader i förhållande till de två andra bolagen. Patent- och marknadsöverdomstolen har undanröjt beslutet i sin helhet. Eftersom rättegångskostnadsfrågan inte längre kan prövas har målet inte återförvisats till underinstansen. Patent- och marknadsöverdomstolen har inte lämnat ventil för överklagande.
59 a § patentlagen (1967:837)
17 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
18 kap. 14 § rättegångsbalken (1942:740)
50 kap. 26 § rättegångsbalken (1942:740)
3 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol
Ö 6630-17
Svea hovrätt
2018-03-27
RH 2018:27
Hyresnämndsmål. Hovrätten konstaterar inledningsvis att den omständigheten att hyresgästerna avhysts från prövningslägenheten och att den numera är upplåten till en ny hyresgäst inte utgör hinder mot att hovrätten prövar hyresgästernas klagan över domvilla. Vidare konstaterar hovrätten att förutsättningar för kungörelsedelgivning inte förelegat och att målet därför ska återförvisas till hyresnämnden för fortsatt behandling. Slutligen finner hovrätten att i ett mål om domvilla fördelningen av rättegångskostnader ska ske enligt huvudregeln i 12 kap. 73 § jordabalken, dvs. att parterna själva ska svara för sina egna kostnader.
Prop. 2009/10:237 s. 252
NJA 1997 s. 805
NJA 2003 s. 22
NJA 2013 s. 223
NJA 2017 s. 735
RBD 1992:26
Svea hovrätts beslut den 14 april 2016 i mål nr ÖH 3315-15
18 kap. 1 §, 6 §, 15 § tredje stycket, 58 kap. 8 § och 59 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken (1942:740)
12 kap. 73 § jordabalken (1970:994)
38 §, 47 § och 48 § första stycket 2 delgivningslagen (2010:1932)
Rättegångsbalken m.m. (5 dec. 2017, Zeteo), kommentaren till 18 kap. 15 § tredje stycket och kommentaren till 58 kap. 8 §.
M 88-17
Mark- och miljööverdomstolen
2017-12-05
MÖD 2017:68
Ersättning enligt naturvårdslagen ----- Ett av en kommun beslutat naturreservat från år 1998 innehåller bl.a. föreskrift om att det krävs tillstånd att uppföra helt ny byggnad. Efter det att kommunen nekat uppförande av två nya boningshus på en fastighet där det i dag finns några mindre enklare fritidshus har det gjorts en ansökan om ersättning från kommunen. I första hand åberopas 31 kap. miljöbalken alternativt naturvårdslagen och i andra hand 2 kap. 15 § regeringsformen (RF) alternativt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna EKMR). Ansökan om ersättning har inte gjorts av fastighetsägaren utan av ett bolag till vilket fastighetsägaren har överlåtit sin ersättningsfordran. Mark- och miljödomstolen har avslagit yrkandet om ersättning och funnit att vardera parten jämlikt 25 kap. 6 § miljöbalken ska stå sina egna rättegångskostnader. Efter överklagande har Mark- och miljööverdomstolen funnit följande: 1. Ramen för prövningen utgörs av den ansökan om att uppföra två boningshus som gjorts, 2. uppförandet av de nya husen är inte att anse som pågående markanvändning och rätt till ersättning enligt i denna del tillämpliga naturvårdslagen finns inte, 3. rätt till ersättning enligt RF och EKMR föreligger inte och 4. att fordran överlåtits hindrar inte att även bolaget omfattas av i denna del tillämpliga 25 kap. 6 § och bolaget har därmed rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i underinstansen.
NJA 1994 s. 751
NJA 2015 s. 323
NJA 2017 s. 343 och Mark- och miljööverdomstolen dom 2015-06-30 i mål nr M 306-15
38 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken
26 § naturvårdslagen (1964:822)
25 kap. miljöbalken (1998:808)
2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152)
Ersättning pågående markanvändning Egendomsskydd Europakonventionen Överlåtelse av fordran Rättegångskostnader
PMÖ 2630-17
Patent- och marknadsöverdomstolen
2017-05-19
PMÖD 2017:10
Två utländska kärande har vid talans väckande i Patent- och marknadsdomstolen ställt en gemensam säkerhet för två svarandes rättegångskostnader. En gemensam säkerhet för flera svarande har ansetts komma i fråga endast om säkerheten med särskilt bred marginal kan förväntas täcka de rättegångskostnader som käranden kan bli skyldig att betala och säkerheten dessutom är av sådan karaktär att den kan tas i anspråk av svarandena oberoende av varandra. Patent- och marknadsöverdomstolen har inte ansett sig ha laglig möjlighet att ge kärandena tillfälle att komplettera den ställda säkerheten innan frågan om avvisning prövas. Patent- och marknadsöverdomstolen har bedömt att den i målet ställda säkerheten visserligen var sådan att den kunde tas i anspråk av kärandena var för sig, men att den beloppsmässigt inte hade den särskilt breda marginal som krävs i den aktuella situationen. Kärandenas talan i Patent- och marknadsdomstolen har därför avvisats.
Svea hovrätts beslut den 11 oktober 2012 i mål nr Ö 1748-12
RH 1995:69
NJA 2014 s. 669
NJA 1986 s. 416
4 § lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader
3 § lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader
Ö 5344-15
Högsta domstolen
2017-03-03
NJA 2017 s. 149
NJA 2017:13
Mål om varselavgift enligt lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder ska handläggas som indispositiva tvistemål. Rättegångskostnadsansvaret ska bedömas enligt brottmålsreglerna.
NJA 2001 s. 288
18 kap. 16 § rättegångsbalken (1942:740)
17 § och 18 § lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder