Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 538-22
Högsta domstolen
2023-04-05
NJA 2023:23
NJA 2023 s. 291
En markägare som inte har kunnat avverka ett skogsområde om 22 hektar på grund av bestämmelserna i 4 § artskyddsförordningen har tillerkänts ersättning från staten.
Tjäderspelet i Malsättra
NJA 1980 s. 478
NJA 1985 s. 355, NJA 1985:54
NJA 1991 s. 655, NJA 1991:112
NJA 2014 s. 332, NJA 2014:30
NJA 2018 s. 753, NJA 2018:61
NJA 2020 s. 1129, NJA 2020:92
RÅ 1996 ref. 56
EU-domstolens dom den 27 januari 2022 i mål C 238/20 Sātiņi-S SIA
2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152)
2 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
2 kap. 7 § miljöbalken (1998:808)
12 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)
31 kap. 4 § miljöbalken (1998:808)
T 1858-21
Högsta domstolen
2021-12-28
NJA 2021 s. 1187
NJA 2021:100
En ansökan om bygglov har avslagits eftersom byggnadsåtgärden medförde skada på en grannfastighet.
Garagetaket i Söderbärke
RÅ 1991 ref. 46
RÅ 1975 ref. 99
RÅ 1971 C 440
NJA 2015 s. 899
9 kap. 30 § plan- och bygglagen (2010:600)
2 kap. 9 § plan- och bygglagen (2010:600)
2 kap. 1 § plan- och bygglagen (2010:600)
2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152)
Artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen
T 1523-17
Högsta domstolen
2018-10-09
NJA 2018 s. 753
NJA 2018:61
Regeringsformen kräver att det görs en fristående proportionalitetsavvägning mellan allmänna och enskilda intressen i varje enskilt fall som gäller tvångsvis marköverföring enligt fastighetsbildningslagen. Även fråga om innebörden av förbättringsvillkoret i 5 kap. 5 § första stycket fastighetsbildningslagen.
Parkfastigheten
NJA 1996 s. 110
NJA 2004 s. 106
NJA 2013 s. 350
NJA 2014 s. 332
NJA 2016 s. 868
NJA 2017 s. 999
RÅ 1996 ref. 44
RÅ 1996 ref. 56
RÅ 1999 ref. 76
2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152)
5 kap. 5 § fastighetsbildningslagen (1970:988)
Artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen
Fastighetsbildning Egendomsskydd Fastighetsreglering Förbättringsvillkoret Marköverföring Proportionalitetsprincipen Tvångsförfoganden
M 88-17
Mark- och miljööverdomstolen
2017-12-05
MÖD 2017:68
Ersättning enligt naturvårdslagen ----- Ett av en kommun beslutat naturreservat från år 1998 innehåller bl.a. föreskrift om att det krävs tillstånd att uppföra helt ny byggnad. Efter det att kommunen nekat uppförande av två nya boningshus på en fastighet där det i dag finns några mindre enklare fritidshus har det gjorts en ansökan om ersättning från kommunen. I första hand åberopas 31 kap. miljöbalken alternativt naturvårdslagen och i andra hand 2 kap. 15 § regeringsformen (RF) alternativt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna EKMR). Ansökan om ersättning har inte gjorts av fastighetsägaren utan av ett bolag till vilket fastighetsägaren har överlåtit sin ersättningsfordran. Mark- och miljödomstolen har avslagit yrkandet om ersättning och funnit att vardera parten jämlikt 25 kap. 6 § miljöbalken ska stå sina egna rättegångskostnader. Efter överklagande har Mark- och miljööverdomstolen funnit följande: 1. Ramen för prövningen utgörs av den ansökan om att uppföra två boningshus som gjorts, 2. uppförandet av de nya husen är inte att anse som pågående markanvändning och rätt till ersättning enligt i denna del tillämpliga naturvårdslagen finns inte, 3. rätt till ersättning enligt RF och EKMR föreligger inte och 4. att fordran överlåtits hindrar inte att även bolaget omfattas av i denna del tillämpliga 25 kap. 6 § och bolaget har därmed rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i underinstansen.
NJA 1994 s. 751
NJA 2015 s. 323
NJA 2017 s. 343 och Mark- och miljööverdomstolen dom 2015-06-30 i mål nr M 306-15
38 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken
26 § naturvårdslagen (1964:822)
25 kap. miljöbalken (1998:808)
2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152)
Ersättning pågående markanvändning Egendomsskydd Europakonventionen Överlåtelse av fordran Rättegångskostnader
M 9914-15
Mark- och miljööverdomstolen
2017-02-01
MÖD 2017:7
Dispens enligt artskyddsförordningen ----- En fastighetsägare ansökte om dispens enligt 15 § artskyddsförordningen för att slutavverka 1,5 ha skog inom ett område av sin fastighet där inventering hade visat förekomst av svampen bombmurkla. Arten omfattas av de nationella fridlysningsbestämmelserna i 8 § artskyddsförordningen. Länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen avslog ansökan eftersom förutsättningar för dispens inte ansetts föreligga. MÖD upphävde länsstyrelsens beslut att inte ge dispens enligt artskyddsförordningen och återförvisade målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning. Domstolen fann att övervägande skäl talar för att det inte varit lagstiftarens avsikt att fridlysningsbestämmelserna ska ges en sådan tillämpning att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten. En bedömning av proportionaliteten måste därför ske inom ramen för dispensförfarandet. Om en tillämpning av de nationella fridlysningsbestämmelserna skulle innebära att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten ska åtgärden bedömas som tillåten och dispens ges. Frågan om pågående markanvändning avsevärt försvåras ska prövas av länsstyrelsen som första instans.
NJA 2014 s. 332
MÖD 2016:1
8 kap. 2 §, 7 kap. 11 § och 31 kap. 4 § miljöbalken (1998:808)
4 §, 6 §, 8 §, 9 § och 15 § artskyddsförordningen (2007:845)
2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152)
14 § naturvårdslagen (1964:822)
1 e § artskyddsförordningen (1998:179)
Egendomsskydd Pågående markanvändning Avsevärt försvåras Rådighetsinskränkning Ersättningsrätt Proportionalitetsprincipen Europakonventionen Artskyddsdispens Artskyddsförordning Fridlysning Gynnsam bevarandestatus Områdesskydd Bombmurkla Avverkning