Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 9278-24
Högsta domstolen
2026-03-20
Förutsättningar för att utvisa en EES-medborgare som vid upprepade tillfällen har dömts för mindre allvarliga förmögenhetsbrott har ansetts föreligga.
”EES-medborgaren”
Europarättsligt avgörande
”Butiksstölden på Datavägen” NJA 2014 s. 415
”Smugglingen på M/S Wawel” NJA 2018 s. 491
C-441/02, Kommissionen mot Tyskland, ECLI:EU:C:2006:253
C-349/06, Polat, ECLI:EU:C:2007:581
8 kap. 11 § utlänningslagen
8 kap. 12 § utlänningslagen
8 kap. 13 § utlänningslagen
8 a kap. 1 § utlänningslagen
8 a kap. 2 § utlänningslagen
8 a kap. 6 § utlänningslagen
UM 3604-14
Migrationsöverdomstolen
2015-09-18
MIG 2015:15
I mål om uppehållsrätt för familjemedlem till en studerande EES-medborgare har en privat sjukförsäkring ansetts uppfylla kravet på heltäckande sjukförsäkring, då försäkringsskyddet varit så pass omfattande och försäkringsbeloppet så högt att det vore oproportionerligt i det enskilda fallet att kräva en än mer omfattande sjukförsäkring.
EU-domstolens avgörande den 17 september 2002 i mål C413/99, Baumbast och R mot Secretary of State for the Home Department
MIG 2011:17
MIG 2012:15
3 a kap. 2 §, 3 §, 4 § och 5 § utlänningslagen (2005:716)
Artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemstaternas territorier m.m. (rörlighetsdirektivet)
Artikel 3 i fördraget om den Europeiska unionen
Artikel 20.1 samt artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget)
UM 10697-11
Migrationsöverdomstolen
2014-04-15
MIG 2014:8
För att en tredjelandsmedborgare ska ha uppehållsrätt i Sverige på den grunden att denne, för sin försörjning, är beroende av en här bosatt unionsmedborgare måste beroendeförhållandet styrkas med övertygande bevisning. Det får däremot inte ställas krav på att tredjelandsmedborgaren ska ha försökt försörja sig själv i hemlandet. Eventuell avsikt att arbeta i Sverige får inte heller beaktas.
EU-domstolens avgörande i mål C-316/85, Lebon
EU-domstolens avgörande i mål C-1/05, Jia
EU-domstolens avgörande i mål C-423/12, Reyes
Skäl 1-2, skäl 5, skäl 11 och skäl 14 samt artikel 1 a), artikel 2.2 c), artikel 3.1, artikel 7.1 b) och d), artikel 7.2 och artikel 14.2 i rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (rörlighetsdirektivet)
3 a kap. 1 §, 2 §, 3 § 4, 4 § och 5 § utlänningslagen (2005:716)
3 a kap. 9 § utlänningsförordningen (2006:97)
UM 8595-12
Migrationsöverdomstolen
2013-10-02
MIG 2013:20
En familjemedlem till en unionsmedborgare ska enligt rörlighetsdirektivet ges all den hjälp han eller hon behöver för att få visering. Detta medför en upplysningsskyldighet för den myndighet som prövar en viseringsansökan när det lämnas uppgifter som ger anledning att anta att sökanden omfattas av direktivet.
Prop. 2010/11:121 s. 11
Europeiska kommissionens handledning för handläggning av viseringsansökningar och ändring av utfärdade viseringar (kommissionens beslut K(2010) 1620 av den 19 mars 2010)
1 kap. 4 a §, 2 kap. 3 § och 3 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716)
Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna
Artikel 2.2, artikel 3.1 och artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38 (EG) av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier m.m. (rörlighetsdirektivet)
Artikel 1.2 a och artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex)
Ambassadansökan Avsikt att lämna medlemsstaternas territorium Fri rörlighet Rörlighetsdirektivet Schengenvisering Unionmedborgares familjemedlem Upplysningsskyldighet Visering Viseringskodex
UM 5753-12
Migrationsöverdomstolen
2013-04-10
MIG 2013:18
En tredjelandsmedborgare har ansökt om asyl i Sverige. Eftersom han var gift med en i Sverige bosatt EES-medborgare med uppehållsrätt i Sverige, hade tredjelandsmedborgaren också uppehållsrätt i Sverige. Ett beslut om överföring enligt reglerna i Dublinförordningen av en utlänning med uppehållsrätt i Sverige innebär att han eller hon inte kan utöva denna rätt och det går därför i normalfallet inte att verkställa ett sådant beslut om den asylsökande har uppehållsrätt i Sverige. Det fanns därför skäl för att med stöd av artikel 3.2 i Dublinförordningen ta upp asylansökan till sakprövning i Sverige.
Prop. 2005/06:77 s. 46 och s. 183
EU-domstolens avgörande i mål 53/81, Levin
EU-domstolens avgörande i mål C-357/89, Raulin
MIG 2007:53
MIG 2007:56
MIG 2008:34
MIG 2010:5
Artikel 3.2 i rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublinförordningen)
1 kap. 9 § och 3 a kap. 1 §, 2 §, 3 § 1, 4 § och 5 § samt 8 kap. 3 § och 7 a § utlänningslagen (2005:716)