Rättsfall baserat på valda nyckelord.
Ö 867-84
Högsta domstolen
1985-04-11
NJA 1985 s. 394
NJA 1985:65
I besvär över domvilla avseende ett beslut av vägsamfällighet att upprätta debiteringslängd enligt 63 § lagen (1939:608) om enskilda vägar påstår klaganden att han felaktigt angetts som väghållningsskyldig för viss fastighet och yrkar att den debitering som påförts honom skall förklaras vara utan verkan. Vidare yrkar han, med hänvisning till att samfälligheten begärt och erhållit verkställighet av debiteringsbeslutet, att "uttagen fordran restitueras". Eftersom klaganden funnits kunna - utan hinder av den i nämnda lagrum angivna klanderfristen - i vanlig rättegång föra talan om att återfå det utmätta beloppet på den grund att han inte är ägare till fastigheten, har beslutet ansetts inte röra hans rätt i den mening som avses i 59 kap 1 § RB. HD - som inte tagit ställning till om ett beslut av vägsamfällighet att upprätta debiteringslängd överhuvudtaget är av beskaffenhet att kunna undanröjas på grund av domvilla - har därför avvisat domvillobesvären.
63 § lagen (1939:608) om enskilda vägar
59 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 362-83
Högsta domstolen
1984-04-13
NJA 1984 s. 290
NJA 1984:49
Fråga om prövningstillstånd i HovR. TR hänsköt mål om betalningsföreläggande till rättegång. Yrkat kapitalbelopp jämte det belopp, vartill yrkad ränta kunde överslagsvis beräknas, översteg hälften av gällande basbelopp. TR:n handlade likväl målet enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden (1974:8). TR:ns misstag i fråga om tillämplig handläggningsform har bedömts som domvilla. 22 § 5 lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.
22 § 5 lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden
Ö 643-81
Högsta domstolen
1983-02-11
NJA 1983 s. 113
NJA 1983:5
Domvillobesvär. Tingsrätt har avgjort brottmål efter att i den tilltalades utevaro ha hållit huvudförhandling, till vilken den tilltalade ej delgivits kallelse. Tillräckliga skäl att antaga att den tilltalade avvikit har inte förelegat. Rättegångsfelet har bedömts som grovt och kunnat antagas ha inverkat på utgången av målet.
46 kap. 15 § 2 st. rättegångsbalken (1942:740)
Ö 899-82
Högsta domstolen
1982-11-17
NJA 1982 s. 775
NJA 1982:113
Domvillobesvär. Sedan part sökt återvinning mot lagsökningsutslag och kallats till förhandling i återvinningsmålet, har parten till befattningshavare vid TR:ns kansli uppgivit att han inte kunde komma till förhandlingen. TR:n har, utan att fatta något beslut med anledning av vad parten uppgivit, hållit förhandlingen på utsatt tid och, då parten inte inställt sig, meddelat tredskodom mot denne. TR:ns underlåtenhet att fatta beslut i frågan, huruvida förhandlingen skulle inställas eller ej, har ansetts utgöra rättegångsfel. Med utgångspunkt i antagandet att parten skulle ha inställt sig, om han fått besked om att förhandlingen inte skulle komma att inställas, och särskilt med hänsyn till att något allmänt rättsmedel inte står till buds för part mot vilken tredskodom i mål om återvinning mot lagsökningsutslag givits, har felet ansetts vara sådant som avses i 59 kap 1 § 5 RB.
NJA 1978 C 198
59 kap. 1 § 5 rättegångsbalken (1942:740)
Ö 661-82
Högsta domstolen
1982-08-30
NJA 1982 s. 414
NJA 1982:67
Domvillobesvär. Genom utslag i handräckningsmål har en person förpliktats att utlämna vissa varor till ett aktiebolag med angiven firma. Den angivna firman var emellertid inte införd i aktiebolagsregistret. Godtagandet av firman i handräckningsmålet har ansetts utgöra rättegångsfel. Med hänsyn till omständigheterna har felet inte föranlett undanröjande av utslaget.
59 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)