Rättsfall baserat på valda nyckelord.
2192-23
Högsta förvaltningsdomstolen
2024-05-28
HFD 2024 ref. 34
Principerna om skydd för berättigade förväntningar och om rättssäkerhet har inte utgjort hinder mot att neka ett bolag, som registrerats till mervärdesskatt, avdrag för ingående skatt då registreringen baserats (I) på en felaktig uppfattning om rättsläget eller (II) på förutsättningar som inte infriades.
EU-rätt
1 kap. 1 § första stycket 1, 4 kap. 1 § första stycket och 8 kap. 3 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200)
7 kap. 1 § första stycket 3 och 2 § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244)
Skatt
7527-22
Högsta förvaltningsdomstolen
2024-01-04
HFD 2024 ref. 1
Skogsstyrelsens registrering av en nyckelbiotop har inte ansetts utgöra ett överklagbart beslut.
41 § förvaltningslagen (2017:900)
Övriga mål
PMÖ 4794-23
Patent- och marknadsöverdomstolen
2023-07-03
PMÖD 2023:3
Patent- och marknadsöverdomstolen har, med ändring av Patent- och marknadsdomstolens beslut, meddelat ett interimistiskt vitesförbud mot en återförsäljare av glasräcken på grund av intrång i en registrerad gemenskapsformgivning. Återförsäljaren hade invänt bl.a. att gemenskapsformgivningen är ogiltig. Patent- och marknadsöverdomstolen har i beslutet konstaterat att den giltighetspresumtion som finns i förordningen om gemenskapsformgivning innebär att bevisbördan för ogiltighet ankommer på intrångssvaranden, dvs. i detta fall återförsäljaren, och uttalat att det då ankommer på denne att göra sannolikt att registreringen kommer att förklaras ogiltig. Domstolen har i det aktuella fallet bedömt att återförsäljaren inte gjort detta sannolikt. Till skillnad från underinstansen har Patent- och marknadsöverdomstolen därefter bedömt att ett antal glasräcken som förekommit på återförsäljarens och dess leverantörs hemsida, vid en preliminär bedömning, inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än gemenskapsformgivningen. Patent- och marknadsöverdomstolen har vidare bedömt att det finns sannolika skäl för att återförsäljaren, genom att marknadsföra och saluföra sådana glasräcken, har gjort intrång i gemenskapsformgivningen samt att övriga förutsättningar för ett interimistiskt vitesförbud är uppfyllda. Sammantaget har Patent- och marknadsöverdomstolens bedömningar inneburit att överklagandet har bifallits och ett interimistiskt vitesförbud meddelats mot återförsäljaren. Patent- och marknadsöverdomstolen har inte tillåtit att beslutet överklagas.
-
PMÖ 2043-22
PMÖ 14536-22
EU-domstolens dom den 20 oktober 2011, PepsiCo, Inc., C‑281/10 P, EU:C:2011:679
1 kap. 3 § tredje stycket lagen, (2016:188), om patent- och marknadsdomstolar
6 § räntelagen
51 § mönsterskyddslagen (1970:485)
35 b § mönsterskyddslagen (1970:485)
Artikel 25, rådets förordning [EG] nr 6/2002 om gemenskapsformgivning
Artikel 19, rådets förordning [EG] nr 6/2002 om gemenskapsformgivning
Artikel 10, rådets förordning [EG] nr 6/2002 om gemenskapsformgivning
Artikel 3 a, rådets förordning [EG] nr 6/2002 om gemenskapsformgivning
Registrering Ogiltighet Ensamrätten Sannolika skäl Särprägel Teknisk funktion Intrång Vitesförbud Interimistiskt vitesförbud Interimistiskt beslut Kunnig användare Skyddsomfång Gemenskapsformgivning
3562-19
Högsta förvaltningsdomstolen
2021-09-24
HFD 2021 ref. 52
Fråga om vilken betydelse en registrering till mervärdesskatt har vid bedömningen av rätt till avdrag för ingående skatt.
8 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200)
PMÖÄ 7809-20
Patent- och marknadsöverdomstolen
2021-07-02
PMÖD 2021:14
I ett ärende om registrering av varumärke hävde PRV efter invändning registreringen på grund av att märket var förväxlingsbart med ett äldre EU-varumärke. Sedan Patent- och marknadsdomstolen avslagit en begäran om vilandeförklaring av ärendet och därefter avslagit överklagandet, har även Patent- och marknadsöverdomstolen avslagit en begäran om vilandeförklaring samt avslagit överklagandet. Patent- och marknadsöverdomstolen har funnit att bestämmelsen i 2 kap. 30 § varumärkeslagen, som trädde i kraft under ärendets handläggning, inte är tillämplig eftersom det vid tidpunkten för ansökan till PRV ännu inte hade förflutit mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre EU-varumärket hade blivit slutligt avgjord. Det kunde därför inte bli aktuellt med en prejudiciell prövning av frågan om det äldre varumärket uppfyller kravet på verkligt bruk inom ramen för ärendet. I likhet med underinstansen har Patent- och marknadsöverdomstolen även funnit att det förhållandet att det pågår en hävningstalan vid EUIPO avseende det motanförda EU-varumärket på grund av bristande verkligt bruk inte utgör tillräckliga skäl för vilandeförklaring av ärendet. Patent- och marknadsöverdomstolen har inte tillåtit att beslutet får överklagas.
-
NJA 2010 s. 609
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken
2 kap. 8 §, 3 kap. 30 § varumärkeslag (2010:1877)