Rättsfall baserat på valda nyckelord.
PMÖÄ 7809-20
Patent- och marknadsöverdomstolen
2021-07-02
PMÖD 2021:14
I ett ärende om registrering av varumärke hävde PRV efter invändning registreringen på grund av att märket var förväxlingsbart med ett äldre EU-varumärke. Sedan Patent- och marknadsdomstolen avslagit en begäran om vilandeförklaring av ärendet och därefter avslagit överklagandet, har även Patent- och marknadsöverdomstolen avslagit en begäran om vilandeförklaring samt avslagit överklagandet. Patent- och marknadsöverdomstolen har funnit att bestämmelsen i 2 kap. 30 § varumärkeslagen, som trädde i kraft under ärendets handläggning, inte är tillämplig eftersom det vid tidpunkten för ansökan till PRV ännu inte hade förflutit mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre EU-varumärket hade blivit slutligt avgjord. Det kunde därför inte bli aktuellt med en prejudiciell prövning av frågan om det äldre varumärket uppfyller kravet på verkligt bruk inom ramen för ärendet. I likhet med underinstansen har Patent- och marknadsöverdomstolen även funnit att det förhållandet att det pågår en hävningstalan vid EUIPO avseende det motanförda EU-varumärket på grund av bristande verkligt bruk inte utgör tillräckliga skäl för vilandeförklaring av ärendet. Patent- och marknadsöverdomstolen har inte tillåtit att beslutet får överklagas.
-
NJA 2010 s. 609
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken
2 kap. 8 §, 3 kap. 30 § varumärkeslag (2010:1877)
02-207
Patentbesvärsrätten
2006-12-19
Fråga om övertagande av invändning.
24 § och 26 § patentlagen (1967:837)
T 6-84
Högsta domstolen
1985-10-25
NJA 1985 s. 738
NJA 1985:133
Sedan en talan mot A om betalningsanspråk bifallits, vädjade A mot domen och angav som grund för sitt bestridande av kravet en omständighet som inte hade angetts i TR:ns dom. HovR:n avvisade invändningen med hänvisning till 50 kap 25 § 3 st RB. Invändningen hade emellertid framförts i TR:n i en inlaga av en tillfälligt ombud för A. Av protokollen över senare förhandlingar - då A uppträdde utan ombud - framgick inte att frågan huruvida A vidhöll invändningen hade berörts. A har funnits med stöd av bestämmelsen om giltig ursäkt i angivna lagrum kunna åberopa invändningen i HovR:n.
50 kap. 25 § 3 st. rättegångsbalken (1942:740)
Ö 384-84
Högsta domstolen
1984-11-19
NJA 1984 s. 777
NJA 1984:145
I mål angående omprövning av tomträttsavgäld har det ansetts åligga rätten att enligt 34 kap 1 § RB självmant beakta, huruvida talan väckts inom den i 13 kap 11 § 2 st JB angivna tiden.
NJA 1981 s. 330
NJA 1978 s. 132
34 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
13 kap. 11 § 2 st. jordabalken (1970:994)
Ö 766-82
Högsta domstolen
1984-04-04
NJA 1984 s. 256
NJA 1984:41
Mot ansökan om försäljning av egendom enligt 6 § samäganderättslagen har invänts att samäganderätt inte föreligger till egendomen. Denna invändning har ansetts kunna prövas i ärendet.
NJA 1972 s. 641
6 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderättslagen