Alla rättsfall som refererar till Lag (1998:811) om införande av miljöbalken.
M 3412-05
Miljööverdomstolen
2006-06-22
MÖD 2006:43
Tillstånd att uppföra en 3Gmast inom ett Natura 2000-område tillika naturvårdsområde ----- Uppförande och drift av en 3Gmast ansågs inte strida mot syftet med ett naturvårdsområdes föreskrifter eller mot gällande riksintressen. Inte heller krävdes det tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken då varken miljön i de närliggande habitaten eller Natura 2000-området i dess helhet skulle påverkas på ett betydande sätt. Därmed förelåg inte hinder mot att meddela tillstånd enligt områdesföreskriften.
3 kap. 6 §, 4 kap. 8 § samt 7 kap. 28 a § miljöbalken (1998:808)
9 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken
M 4642-05
Miljööverdomstolen
2006-06-01
MÖD 2006:31
Omprövning av villkor för ett vattenkraftverk ----- En kraftverksägare har ålagts att sköta befintlig fiskväg samt att släppa viss mängd vatten genom fiskvägen och i torrfåran, s.k. klunkning. Även fråga om hur produktionsförluster för kraftverket skall beräknas.
MÖD 2000:56 (M 5-99)
2 kap. 1 §, 2 §, 3 § och 7 §, 24 kap. 5 § och 31 kap. 22 § miljöbalken (1998:808)
39 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken
M 8552-03
Miljööverdomstolen
2005-07-13
MÖD 2005:32
Rättelse på den felandes bekostnad ----- En läckande oljetunna har påträffats under markytan på en fastighet där ett antal andra oljetunnor grävts ned senast den 30 juni 1969. Eftersom det inte blivit utrett vare sig att den läckande oljetunnan grävts ned efter nämnda datum eller att det förekommit någon aktivitet med tunnorna därefter har ansvar för förorening av marken inte kunnat utkrävas. En ledamot var skiljaktig.
2 kap. 8 §, 10 kap. 1 § och 2 § samt 26 kap. 18 § miljöbalken (1998:808)
8 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken
M 6359-04
Miljööverdomstolen
2005-06-29
MÖD 2005:34
Strandskyddsdispens för ett flygplatsbolag avseende avverkning av träd inom strandskyddsområde. ----- Bolaget hade ålagts av Luftfartsinspektionen att avverka träd för att uppnå hindersfrihet vid start och landning. Länsstyrelsen beviljade bolaget dispens från strandskyddsbestämmelserna enligt 7 kap. 18 § miljöbalken för nödvändiga trädfällningar. Miljödomstolen fann, efter överklagande av Naturvårdsverket och Svenska Naturskyddsföreningen, med beaktande av bl.a. 7 kap. 25 och 26 §§ miljöbalken att de omständigheter som bolaget åberopat till stöd för sin begäran om dispens inte hade sådan tyngd att de kunde utgöra särskilda skäl enligt 7 kap. 18 § miljöbalken. Miljödomstolen upphävde därför länsstyrelsens beslut och avslog dispensansökningen. Miljööverdomstolen fann att strandskyddsdispens inte krävdes eftersom bolaget hade ett tillstånd från år 1997 beviljat av Koncessionsnämnden för miljöskydd att bedriva verksamhet vid flygplatsen. Vid denna prövning bedömdes platsen vara lämplig för verksamheten, även när det gällde flygvägar, start- och landningsförfarande. Förbudet i 7 kap. 16 § 5 miljöbalken gäller inte verksamheter till vilka tillstånd har lämnats enligt balken. Hindersfrihet är en säkerhetsfråga och en förutsättning för att verksamheten skall kunna bedrivas i enlighet med givet tillstånd. När Koncessionsnämnden prövade verksamheten fanns det inte heller någon förbudsbestämmelse som kunde tillämpas avseende avverkning inom strandskyddsområde.
7 kap. 16 §, 17 §, 18 §, 25 § och 26 § miljöbalken (1998:808)
5 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken
M 200-04
Miljööverdomstolen
2005-06-23
MÖD 2005:44
Föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken att begränsa användningen av viss kemikalie ----- I samband med ett omprövningsärende vid Koncessionsnämnden (KN) berördes frågan huruvida bolagets användning av kemikalien TDI omfattades av tillståndet till verksamheten. Bolaget uppgav att det förbrukade 100 ton TDI per år. KN angav i skälen till beslutet att gällande tillstånd fick anses omfatta TDI-användningen, att denna användning reglerades av det allmänna villkoret samt att nämnden inte fann skäl att meddela något särskilt villkor om TDI-användningen. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det av det allmänna villkoret i KN:s beslut i omprövningsärendet fick anses följa en rätt för bolaget att hantera i vart fall 100 ton TDI per år. MÖD fann vidare att det allmänna villkorets utformning på två sätt gav en viss marginal utöver angiven mängd. Dels skulle verksamheten bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett, dels fanns utrymme för mindre ändringar, som inte bedömdes medföra ökade störningar till omgivningarna. MÖD fann att frågan om hur stora avvikelser som kunde godtas inte kunde anges generellt och beaktade å ena sidan ämnets farlighet och den oro hanteringen skapade hos närboende samt, å andra sidan, att bolaget borde tillåtas att ha en viss flexibilitet av sin produktion inom tillståndsgiven mängd. MÖD förelade bolaget att vid vite begränsa användningen av TDI till högst 120 ton per år.
24 kap. 1 § och 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
5 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken